Datorhallar började byggas förstordatorer i datorteknikens barndom. I takt med att stordatorer ochminidatorer blev omoderna började man i stället använda datorhallar för moderna datorer. Man kunde därmed dra fördel av den infrastruktur som redan fanns på plats i form av nätverk, strömförsörjning och kylning.
En välfylld datorhall slukar stora mängder energi i form av elkraft. I många fall åtskilligakilowatt perkvadratmeter. Även kringutrustning som kylaggregat drar stora mängder el. Stora datorhallar har därför egnaställverk för att förse datorhallarna med elkraft. Eftersom ett plötsligtströmavbrott kan ställa till med stora problem har datorhallar nästan alltid någon form avavbrottsfri kraftförsörjning, ofta kombinerad med någon form avreservkraftverk. Under de minuter det tar för ett reservkraftverk att starta tas elkraften från enbatteribank.
Från ställverket distribueras elkraften ut till datorerna i datorhallen påkabelstegar i taket eller under golvet.
All elkraft som datorerna i en datorhall förbrukar omvandlas efter hand till värme som måste transporteras bort. Detta görs oftast genom att den uppvärmda luften från datorerna leds genom envärmeväxlare ellervärmepump där den kyls ner och sedan återcirkuleras till datorhallen. För mindre datorhallar räcker det att kyla med utomhusluft, men större anläggningar kräverfjärrkyla. Ofta används flerakylaggregat med en viss överkapacitet så att temperaturen kan hållas konstant även om ett aggregat går sönder. Om kylan skulle sluta fungera helt kommer temperaturen att stiga mycket snabbt. Ofta en°C eller mer per minut.
Den optimala driftsmiljön brukar vara 16–24 °C och med 40–55%luftfuktighet. För hög temperatur leder till att komponenter överhettas och går sönder. För låg temperatur eller för hög luftfuktighet leder tillkondens ochkortslutningar. För låg luftfuktighet leder till attstatisk elektricitet byggs upp som kan skada datorutrustningen. Därför är kylaggregat ofta utrustade med vattenkokare för att även kunna reglera luftfuktigheten. Avfuktning sker automatiskt genom att luftfuktighetenkondenseras i kylaggregatet när luften kyls ner.
Golvet i en datorhall är ofta ett så kallatinstallationsgolv där varje golvplatta kan lyftas upp medsugkopp för att ge åtkomst till kabelstegar och dylikt under golvet. Golvplattorna är vanligen 2×2 fot (USA) eller 60×60 cm (Europa) och kan vara försedda med kabelgenomföringar och/eller ventilationshål. Det är vanligt att den kylda, återcirkulerade luften från kylaggregaten pumpas in under golvet och tillåts strömma upp på de platser där den gör bäst nytta.
I datorhallar används nästan alltidinert gas som brandsläckningsmedel för att inte skada datorutrustningen.Halonsläckare är inte längre tillåtna och de vanligaste släckgaserna ärArgonite (50% argon och 50% kvävgas) ellerInergen (52% kvävgas, 40% argon och 8% koldioxid). Fördelen med argon är att det är tyngre än luft och därför sjunker ner till golvet där den effektivare kan kväva elden. En person med normal lungkapacitetkan vistas i ett rum fyllt med släckgas eftersom syrenivån fortfarande är 10–12%.
Sex stativ (19-tums rack) i en datorhall. I taket syns kabelstegar och golvplattorna framför stativen har ventilationshål för kylluft.
En golvplatta i ett installationsgolv har lyfts bort för att visa kablarna under. Golvet vilar på stöttor i hörnen mellan varje platta och stadgas upp av reglar längst kanterna.
Principskiss som visar luftflödet genom en datorhall.
En batteribank förser datorhallen med elkraft i händelse av strömavbrott.
Sju gasflaskor medargon anslutna till ett brandsläckningssystem. Den gröna färgen på toppen är en markering förinert gas.