Abu Mansur Daqiqi (persiska ابو منصور دقیقی), död980, var enpersisk diktare, som verkade som hovdiktare vidsamanidernas hov iBukhara och vid Chaghanidernas hov i närheten avTermez i nuvarandeUzbekistan. Daqiqi var en av de främsta bärarna av den persiska litterära renässans som blomstrade i Persien ochCentralasien mellan 900- och 1100-talen. Daqiqi var sannoliktzoroastrier trots sitt muslimska namn.
På den samanidiske fursten Nuh II:s önskan företog Daqiqi sig att poetiskt omarbeta de folkliga kungalegenderna tillShahname, en poetisk beskrivning av Persiens nationalhistoria. Efter att ha fullbordat omkring 1 000 verser mördades dock Daqiqi, ochFerdousi fortsatte hans arbete och införlivade Daqiqis texter i sitt arbete.
Daqiqis arbete handlar signifikativt nog om profetenZarathustras framträdande vid det kayanidiska hovet, kung Goshtasps (Vishtaspa) omvändelse tillzoroastrismen och början på det krig somIran utkämpar i konflikten mot ärkefiendenTuran. Daqiqis verk går tillbaka på densassanidiska kungabokenKhodāynāmag, ett kompendium berättelser som skrevs ned på basis av en muntlig tradition i slutet av densassanidiska perioden.
Utöver den episka berättelsen om Goshtasp som bevarats iShahname finns omkring 150 fragment av lyriska dikter av Daqiqis verk. Han är särskilt berömd för sin hyllningsdikter till vinet och tillZarathustras religion. Daqiqis lyrik har sammanställts och översatts till franska avGilbert Lazard.
