

Damnatio ad bestias (latin för "fördömelse till bestar") var en form av dödsstraff iRomerska riket där den dömde fick strida till döden mot vilda djur, vanligtvislejon eller andra större kattdjur. En person som dömts tilldamnatio ad bestias kallades förbestiarius (plural:bestiarii).
Det är omtvistat varifrån praktiken har sitt ursprung och vilket syfte den hade i början, huruvida det var enreligiös offerrit eller om det var utformat som ett rättsligt utmätt straff redan från första början.[2]
En historisk individ som enligt den kristna traditionen ska ha gåttdamnatio ad bestias till mötes var biskopenIgnatios av Antiochia.[3]