Fotboll har historiskt framförallt spelats av män, och det är främst fotboll spelad av män som dokumenterats frånmedeltiden och framåt. Det finns belägg för att kvinnor spelat fotboll iSkottland under1790-talet. De första dokumenterade fotbollsmatcherna mellan kvinnor ägde rum iGlasgow, Skottland,1892.
Det första inofficiella Europamästerskapen för damer spelades i Italien1969[1] och1979[2] och vanns av Italien respektive Danmark. Det första officiellaEuropamästerskapet i fotboll för damer med kvalspel, spelades1982–1984 och vanns av Sverige.
Det första officiellavärldsmästerskapet för damer spelades i FolkrepublikenKina inovember1991 och vanns av USA, alltså 61 år efter första herr-VM i fotboll.1996 spelades för första gången en damturnering i fotboll vidolympiska spelen.
Under början av1920-talet spelade damer bland annat iØstfold, där lag frånMoss ochAskim möttes. En av de första matcherna spelades den16 juni1928, med fyra tillfälligt indelade lag ochSonia Henie som dragplåster[4]. Eftersom finalen avgjordes på stilpoäng, kan försöket knappast betraktas som seriöst. Norges dåvarande kronprinsOlav delade ut pokalen.1931, mötteHamar IL:s damlagKapp IL i "seriös" match med domare och linjedomare. Hamar IL vann med 3–0. Fler lag startades, men få ville hjälpa till. DåIF Fløya ville spela nekadeNorges Fotballforbund med vaga formuleringar om kvinnornas hälsotillstånd[5].
1970 möttesIL Sandviken ochSK Brannshandbollsdamer i fotboll. Dock är det matchen under Levermyrdalene, mellanAmazon Grimstad, då del avFK Jerv, ochBUL som räknas som den första seriösa dammatchen i fotboll, även om det handlade om pausunderhållning[6]. Senare ökade antalet damlag, och inofficiellanorska mästerskap anordnades från1974. Här kom framförallt BUL att spela en viktig roll, både organisatoriskt och resultatmässigt. Först1978 erkände Norges Fotballforbund damspel, då under press. Då hade Danmark haft ett landslag i snart 10 år, och Sverige, om än inofficiellt fram till1973, nästan lika länge. Norge gjorde de första åren heller ingen större inverkan internationellt, och slutade på andra plats i sin kvalificeringsgrupp till Europamästerskapet 1984. Bara gruppvinnaren gick vidare. Dock påbörjades en organisering på klubbnivå, först regionvis, och från1987 i ennationell serie. Samma år vann NorgeEuropamästerskapet, och året därpå blev Norge inofficiella världsmästare i en inbjudningsturnering i Folkrepubliken Kina. Båda gångerna vann Norge mot Sverige i finalen. Norges guldålder var dock 1990-talet, fram till år 2000, då man vannEuropamästerskapet 1993, officiellavärldsmästerskapet 1995 ocholympiskt guld år 2000, samt världsmästerskapssilver 1991 och olympiskt brons 1996. Därefter har man inte vunnit någon stor turnering, men iEuropamästerskapet 2005 slutade man tvåa.
I klubbsammanhang har aktivitet pågått flera år före Norges Fotballförbund godkände damspel. Det första officiella norska mästerskapet spelades1978, och vanns av BUL frånOslo. BUL vann fyra gånger till, förutom1981, då man åkte på styrk avBøler IL. Andra lag som dominerade i norska mästerskapet varAsker Fotball Kvinner ochSK Sprint-Jeløy. Främst var dockTrondheims-Ørn, som vant vann alla norska mästerskap åren1993–2002, förutom1995 och2000.2003 vann det första laget frånNordnorge,Medkila IL, cupen. Laget har bara spelat en säsong i Norges den högsta division för damer.
Serien har spelats sedan1987, och bytt namn två gånger. Först1996 från1. divisjon fotball for kvinner tilEliteserien for kvinner, och den andra år2000, då namnetToppserien infördes. Serien vanns första gången avKlepp IL, men därefter har andra vunnit: Fram till1993 dominerade Asker och Sprint-Jeløy,1994 till2001 dominerade Asker ochTrondheims-Ørn, från2002 harKolbotn IL ochRøa IL dominerat. Efter säsongen2008 var Trondheims-Ørn det lag som vunnit serien, med sju slutsegrar. Tvåa är Asker med sex slutsegrar.
I Spanien är intresset för fotboll stort. Det gäller främst herrfotboll, med den pengastinnaLa Liga som inkluderar några av världens bästa klubblag. Flera av dessa klubbar är även aktiva iPrimera División (La Liga) för damer och bidrar med spelare tilldamlandslaget, vilket deltagit i ett VM-slutspel (2015) och tre EM-slutspel (1993, 2013 och 2017). Under2017 års EM-slutspel nådde Spanien kvartsfinal.
I vanliga fall spelar de spanska damligaklubbarna inför betydligt mindre publik än herrklubbarna. Specialarrangemang anordnas dock ibland, och 17 mars 2019 såg 60 739 åskådare FC Barcelona vinna på bortaplan (på Wanda Metropolitano) med 0–2 mot tätkonkurrenten Atlético Madrid. Publiksiffran var rekord för en match i någon nationell damfotbollsliga.[7]
Iaugusti1917 sparkade en damturnering i gång förammunitionsarbetarlag i nordöstra England, "Tyne Wear & Tees Alfred Wood Munition Girls Cup". Första vinnaren var Blyth Spartans, som slog Bolckow, Vaughan med 5-0 i en omspelad final iMiddlesbrough den18 maj1918. En andra säsong, 1918/1919, spelades också och vanns då av damerna vid Palmers skeppsvarv iJarrow, som slog Christopher Brown's frånHartlepool 1-0 i finalen påSt James' Park iNewcastle den22 mars1919.
Efter att det engelska fotbollsförbundet den 5 december 1921 förbjudit damlag på sina medlemsklubbars planer bildades ett engelskt damförbund för fotboll. En silverpokal donerades av dess förste ordförande, Len Bridgett, och turneringen spelades1922. 24 lag deltog, och turneringen vanns av Stoke Ladies, som finalslog Doncaster and Bentley Ladies med 3–1 den24 juni1922.
1937 och1938 speladeDick, Kerr's Ladies FC motEdinburgh Ladies i ett "mästerskap för Storbritannien och världen" (engelska: "Championship of Great Britain and the World". Edinburgh Ladies vann 1937, Dick, Kerr's Ladies FC 1938.
I juli 1971 avskaffade det engelska fotbollsförbundet sitt förbud för damlag att spela på sina medlemsklubbars planer.
Dammatcher började spelas iSverige, mest som uppvisningsmatcher, i början av1900-talet. Den svenska sporttidskriftenIdrottsbladet rapporterade bland annat från en match påAspuddens IP1918 som slutade 0–0.[8] Damfotbollen hade dock svårt att accepteras och deras matcher ansågs som skämtsamma och oseriösa.[källa behövs]
I början av 1970-talet tog intresset dock fart. 1970 bestämdes att tävlingsspel skulle kräva licens, precis som för herrarna. Detta år registrerades 728 damspelare, och redan ett år senare var antalet registrerade damfotbollsspelare 4 901.[9] År 1973 spelade svenska damer sin första landskamp, år 1975 fick Sverige sittförsta kvinnliga fotbollssproffs[10] och intresset ökade därefter kraftigt år 1984 då Sverige vann EM-guld. Några år senare avgjordes den allra första världsmästerskapsmatchen i Kina år 1991. Sverige slutade på tredje plats efter segrarna USA som slog Norge i finalen.
År 2008 var 178 000 av Sveriges 606 000 aktiva fotbollsspelare kvinnor, vilka då utgjorde 29 % av de aktiva spelarna. Därmed var fotboll den näst mest populära idrotten för kvinnor i Sverige, eftergymnastik som då hade 237 000 aktiva kvinnor. Inom den organiserade ungdomsidrotten var dock fotboll den största (flick)sporten, med 63 000 klubblagsspelare i åldern 13–20 år. Där var ridsport näst största kvinnliga ungdomsidrott (46 000 utövare) och innebandy trea (21 000), med gymnastik och handboll på delad fjärde plats (17 000).[12]
Mia Hamm var i många år en stor profil inom damfotbollen.
IUSA började damlag vidcollegeskolorna dyka upp från slutet av 1970-talet, efter 60 års kamp för social acceptans. Under1980-talet blev de alltmer accepterade, och tävlingar sparkade igång.Brown University var första college att ge sitt damlag full status.Association for Intercollegiate Athletics for Women (AIWA), sponsrade den första regionala damturneringen i fotboll vid college i USA, vilken spelades vid Brown University. Under1990-talet ökade antalet utövare starkt, mycket på grund av lagenTitle IX från den23 juni1972, som förbjuder könsdiskriminering inom collegesporten i USA.
Innan damernas världsmästerskap hade premiär 1991, spelades flera inofficiella världsturneringar under 1970- och 80-talen[14] bland annat Fifas inbjudningsturnering1988 iTaiwan (Republiken Kina)[15].
1996 spelades för första gången en damturnering i fotboll vidolympiska spelen, och då amatörbestämmelserna för olympiska spel avskaffades under 1990-talet kunde damerna, som inte omfattades av den olympiska fotbollens åldersbestämmelser på herrsidan, spela en turnering med de bästa lagen från föregående års världsmästerskap.
Dock kan inte de brittiska landslagen delta, då deninternationella olympiska kommittén inte erkänner deras Fifa-status som separata landslag i tävlingar. Ett brittiskt landslags deltagande på både herr- och damsidan i2012 års olympiska fotbollsturneringar blev omdiskuterat från2005, dåLondon tilldelades spelen, till2009. England stödde ett gemensamt brittiskt lag, medan Skottland, Wales och Nordirland var emot, då de ansåg att detta hotade deras självständiga Fifa-status. En kompromiss gjorde dock att England ensamma skickar spelare till ett lag under brittisk flagg[16]
Klädseln har varit en diskussionsfråga inom damfotbollen. Under 2004 föreslogFifas presidentSepp Blatter att damerna skulle börja spela med tajtare shorts och mindre tröjor för att skapa femininare spelare och därmed locka mer publik.[17]