Dömande makt,judiciell makt, är denmaktinstans som avgörlagars tillämpning, i form av utdömande avstraff och tvistlösning. I demokratier som bygger påMontesquieusmaktdelningsprincip tillkommer den uteslutande ett landsdomstolsväsen.
Idén om att urskilja en dömande instans imaktbegreppet kommer från Montesquieus bokOm lagars anda. Han visar där att vad som kännetecknarabsolutism är att i detstatsskicket harmonarken all makt, såväl denverkställande, som denlagstiftande och den dömande. Enligt Montesquie finns ingenfrihet om inte den dömande makten separeras från den verkställande och den lagstiftande, eftersom om den kombineras med den lagstiftande makten blir subjektets liv utsatt för godtycke, och när den kombineras med den verkställande makten kan regenten använda domstolsväsendet för att utöva förtryck.
Den dömande makten var den som först utkristalliserades ur de andra; redan under Montesquieus samtid hademonarkerna lämnat bort dessa befogenheter till domstolar, men han påpekar attsultanen iOsmanska Riket innehade alla dessa befogenheter, samt att så även var fallet irepublikerna iItalien, där det också enligt Montesquieus mening var mer ofritt än i de nordligare monarkierna. De olika republikerna uppvisade emellertid olikheter, somRepubliken Venedig där den lagstiftande (consiglia), den verkställande (pregadi) och den dömande makten (quarantia) var åtskilda, men de tillhörde samma organ, ensenat, vilket var mycket ogynsamt för individens frihet.
Montesquieu avvisade idén att den dömande makten skulle utgöras av samma personer som ingick i senaten. Till skillnad från de andra maktinstanserna, borde den dömande makten bestå av folket, och i möjligaste mån ha samma rang som den åtalade. Maktinstansen borde bytas ut löpande under året, och deras uppgifter regleras i lag, så att entribunal inte hölls längre än nödvändigt. Den dömande makten skulle med andra ord inte tillkomma ett visst ämbete eller statsmakten, menade Montesquieu, för det skulle skrämma medborgarna.
Vidare förespråkade Montesquieu att den åtalade skulle ha rätt att välja sina domare.
Orsaken att den dömande makten inte borde tillkomma statsmakten är enligt Montesquieu att den har att göra med individens frihet, och staten endast borde verka på ett generellt plan, för den allmänna viljan.
Idén till den tredelade makten har Montesquieu fått frånRomerska republiken. Han menar att där tillkom den dömande makten folket, senaten, magistraterna, samt specifika domare.Prætorernas sätt att utöva sin dömande makt var enligt Montesquieu exemplarisk, och det var där rättegångsordningen uppstod att enrättegång skulle behandla ett specifikt brott åt gången.
Den dömande makten är enligt Montesquieu egentligen en form av verkställande makt.
Till skillnad från common law bygger inte det socialistiska rättssystemet och civil law på denpraxis som skapades med denromerska rätten.
