Döden ärlivets upphörande, en avslutning av alla biologiska funktioner som upprätthåller en levande organism och kroppens enhet.[1] I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör. Döden kan inträda på många sätt, till exempel av naturliga orsaker som ålderdom eller vanliga sjukdomar. Såsompredation,sjukdom,habitatförändringar,ålderdom,undernäring eller onaturliga sådana som enolycka. Den numerärt största dödsorsaken iindustriländer är åldersrelaterade sjukdomar; på senare årtionden harhjärt- och kärlsjukdomar blivit mer normala. Traditioner och föreställningar om döden har en central plats i mångareligioner och i mänskligkultur. Människans död har alltid varit förknippad med mystik och vidskepelse, och begreppets exakta definition är fortfarande kontroversiell och skiljer sig åt mellan olika kulturer och rättssystem.[1] Fobi för döden kallasthanatofobi.
Döden är en viktig del av detnaturliga urvalets mekanismer. Arter och underarter som genetiskt inte kommit att anpassa sig till sin miljö lika väl som sina konkurrenter löper högre risk att dö än mer välanpassade former. Detta eftersom de inte producerat lika mycket avkomma, vilket reducerar storleken av deras bidrag tillgenpoolen.
Utrotning är utdöendet av enart eller en grupp avtaxa vilket bidrar till minskadbiodiversitet. Vanligtvis räknar man tidpunkten för utrotning när den sista individen av arten dött, även om artens förmåga att i praktikenfortplanta och återhämta sig upphört långt tidigare.
ISverige är det överlämnat till denmedicinska vetenskapen att i de flesta fallpå klinisk väg bestämma när döden inträtt för enmänniska. Numera är det ilag reglerat att en människa är död närhjärnaktiviteten upphört, så kalladhjärndöd, eller som det uttrycks i §1 i lag 1987:269 (Lag (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död) "när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort". Hur detta bestäms kan variera beroende på olika faktorer, men, som specificeras i §2, ankommer det "på läkare att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt." I allmänhet fastställs döden kliniskt, när, som anges i §2, "andning och blodcirkulation upphört och stilleståndet varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort." Majoriteten av alla dödsfall konstateras således genom att en läkare försäkrar sig om att andning och blodcirkulation upphört, i allmänhet genom att lyssna på hjärtat, känna på pulsen och försöka se om personen andas. I vissa fall krävs noggrannare undersökningar för att kunna konstatera en persons död.
Ibland kandödsryckningar eller "post-mortem spasm", observeras omedelbart efter dödens inträffande.Pallor mortis är den hudblekhet som följer döden och beror på att denkapillära blodcirkulationen i kroppen avbrutits.Algor mortis eller likkyla beskriver den sänkning avkroppstemperaturen tills omgivningens temperatur uppnåtts. Kroppstemperatur är dock långt ifrån ett säkert kriterium på om en person är död eller levande. En person som utsatts för låga temperaturer länge kan ha låg kroppstemperatur, men fortfarande vara vid liv.Rigor mortis eller likstelhet är den förlust av kroppens normala rörlighet och plasticitet som vanligen börjar uppträda inom de första timmarna efter döden och är fullt utvecklad efter ca 6-12 timmar. Likstelheten beror på kemiska förändringar i muskulaturen då syrebristen i muskelcellerna gör att muskeln stannar i det läge som när döden inträffade. Likstelheten försvinner närautolysen sätter in.Likfläckar uppstår regelmässigt från en halvtimme efter dödsögonblicket och beror på att blodet sjunker på grund av tyngdkraften och fyller blodkärlen i kroppens lägst belägna delar.
EnligtJohannesevangeliet 11:11-14 jämfördeJesus döden med en sömn.Lasarus var varken i himlen eller i ett brinnande helvete. Han vilade i döden som i en djup sömn utan drömmar. IApostlagärningarna, kapitel 7, vers 60, sägs det attStefanus "somnat in i döden." IFörsta Korinthierbrevet 15:6 skriverPaulus att några somnat in i döden. Jesus säger också enligt Johannesevangeliet 5:28 att den stund kommer då alla som är i gravarna skall höra hans röst. Detta visar på att man enligt Bibeln kan tolka döden som en djup sömn i väntan på en uppståndelse vid en viss tid. Detta är dock inte entydigt; när Jesus ska dö säger han till en ångerfull rövare bredvid sig att "redan idag ska du vara med mig i paradiset" (Luk 23:43). Dock kan anmärkas att detta uttryck har fått sin betydelse på grund av var man sätter ett komma i texten vid översättning av grundtexten. Texten kan översättas som flera översättare valt: "I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset." Interpunkteringen tillkom inte förrän många hundra år efter den ursprungliga texten varför översättares personliga tro just i denna vers lätt kunnat smittat över på beslutet om var kolon eller komma sätts. Kristenheten har även lärt om en odödligsjäl som lever någon annanstans utanför kroppen. Uttrycket "odödlig själ" förekommer dock inte i Bibeln utan har förts in senare som en följd av den påverkan grekisk filosofi hade på den tidiga kristenheten.
Därtill säger man inom olika kyrkor, kanske framför allt ifrikyrkor, att enförsamlingsmedlem har fåtthembud, det vill säga hon/han "har fått komma hem till Gud".
Döden personifieras, åtminstone i västvärlden, ofta somliemannen. Klädd i mörkakläder och med enlie i handen, hämtar han dem som skall dö tilldödsriket. Lien har också ensymbolisk innebörd, i det att Döden som person ansesskörda själar. Äventimglaset blev tidigt attribut till honom, med vilket han mäter ut varje människas livstid.
De flestapolyteistiska religioner har en eller fleradödsgudar. Dödsgudarnas roll kan variera. De kan vara den som väljer ut vem som ska dö, den som hämtar de döda, den som dömer de döda eller den som styr över och vaktardödsriket. Inordisk mytologi är dödsgudinnanHel den mest kända, som styr över dödsriket som också bär hennes namn. Dock var det de trenornorna, Urd, Skuld och Verdandi, som avgjorde hur länge var människa hade att leva. Igrekisk mytologi härskar Hades över dödsriket, som bär samma namn, men det ärThanatos som är dödsguden.
Många gånger kan det kännas svårt att använda ordetdöd när vi måste berätta att någon närstående dött. Man använder ibland hellre mer förmildrande omskrivningar av händelsen (seeufemism). Orsaken till detta kan vara att försöka mildra effekten av att någon oåterkalleligt har dött och att begreppetdöd har en hård klang.
