Constantinus var assyrier och son till en man vid namn Johannes. Hankonsekrerades till påve den25 mars708. Under första hälften av hanspontifikat genomledRom en svår svält. Han tog emot tvåpilgrimer från England, kungarna Coenred av Mercia och Offa av de östra saxarna, vilka båda mottogtonsuren av påven.
Constantinus upphöjdes tillkardinaldiakon före år 708. Från oktober710 till oktober711 var Constantinus iKonstantinopel, inbjuden avkejsareJustinianus II avbysantinska riket. Kejsaren önskade lösa tvisten mellan den västliga och den östliga kyrkan som uppstått vid ett kyrkomöte692 vid vilket endast grekiska biskopar närvarat, dåcelibatet upphävts ochpatriarken av Konstantinopel förklarats självständig från påven i Rom. Förhandlingarna med Justinianus leddes av Gregorius, som senare skulle bli påveGregorius II, och ett mått av överenskommelse kunde ingås. Strax efter att Constantinus återkommit till Rom, mördades dock Justinianus, i november 711.
Den nye kejsaren,Philippicus Bardanes, var en anhängare tillmonoteletismen, avfärdade besluten frånsjätte ekumeniska konciliet, och krävde av påve Constantinus att han skulle stödja åsikten attKristus endast har envilja. Detta vägrade Constantinus att gå med på. Istället strök han kejsarens namn från alla offentliga handlingar, och vägrade låta prägla mynt med hans namn. Därmed fick hanexarken iRavenna emot sig, som var bysantinska rikets representant iItalien och som försökte driva igenom kejsarens önskan med den vapenmakt han hade till sitt förfogande såsom exark. Det uppstod strider, men Constantinus lyckades lugna ner situationen.
Philippicus störtades i juni713, och hans efterträdareAnastasios II lät exarken Scholasticus överlämna en bekräftelse till påven, att han ämnade följa besluten från det sjätte ekumeniska konciliet, då monoteletismen fördömts.Patriarken av Konstantinopel, Johannes, sände också påven ett brev där han förklarade att han erkände påvens apostoliska överhöghet över helakristenheten.
.jpg)
