| Claude Lorrain | |
 | |
| Född | 1600[1][2][3] Chamagne,Frankrike |
|---|---|
| Död | 23 november1682[4][5][6] Rom[7] |
| Begravd | San Luigi dei Francesi ochSantissima Trinità dei Monti |
| Medborgare i | Grevskapet Lothringen |
| Sysselsättning | Målare[8][9],tecknare, gravör |
| Noterbara verk | Hamnscen med Sankta Ursulas avfärd ochMoses hittas i vassen |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Claude Lorrain (egentligenClaude Gellée), född omkring1604–1605 (länge har man felaktigt trott1600) iChamagne iLorraine, död23 november1682 iRom, var enfranskmålare, i huvudsak verksam i Rom.
Claude föddes iLorraine, därav sitttillnamn som således inte är ett efternamn. Han blev tidigt föräldralös och flyttade omkring 1617 till Rom, där han enligt sin första levnadstecknareJoachim von Sandrart skulle varabagare, ett yrke han under sin tid i Chamagne var utbildad till. Han flyttade dock tidigt tillNeapel, där han under två år fick utbildning undervedutamålarenGottfried Wals. Därefter återvände han till Rom för vidareutbildning underAgostino Tassi, som specialiserar sig på målning av landskap, kustscener och arkitektoniskt illusionsmåleri. Han återvände kort till Lorrain 1625 och var iNancy assistent till hovmålarenClaude Deruet, dennes figurmåleri gjorde ett beständigt intryck på Claude. Det är även möjligt att han träffadeJacques Callot och kopierade flera av hans etsningar. Vid 1627 var Claude tillbaka i Rom där han stannade för resten av sitt liv.
Från och med 1630-talet fick han kunder ur samhällets högsta skikt i flera länder. Från 1634 var Claude medlem av den romerska akademinAccademia di San Luca och framstod snart som den ledandelandskapsmålaren. Eftersom hans verk plagierades dokumenterade Claude själv allt han sålde från 1635 i teckningsvolymenLiber Veritatis ("Sanningens bok") som till slut omfattade omkring 300 numrerade skisser. Den förvaras idag iBritish Museum i London.
Han influerades till att börja med avAnnibale Carraccis ideallandskap och av de nederländska mästare som slagit sig ned i Rom. Därefter närmade han sigNicolas Poussins måleri, men i motsats till dennes heroiska stil utvecklade Claude ett lyriskt, romantiskt framställningssätt. Dessa båda franska konstnärers verk utgör höjdpunkten i den romerskahögbarocken.
Claudes landskap skildrar en klassisk guldålders pastorala värld, ett återkommande tema i europeisk litteratur och konst, men Claude hämtade sin direkta inspiration i landskapet kring själva Rom,Campagnan, som tidigare inte hade fängslat några målare förutom dem som sökte efter gamla ruiner. Han tillbringade flera dagar i sträck med sina skissböcker i dessa milsvida, ödsliga, mjukt kuperade betesmarker, där han iakttog och lade på minnet deras föga dramatiska, nästan monotona drag under varierande, naturliga ljuseffekter.
Antikens myter fick ny verklighetsprägel i Claudes målningar, som är på en gång idealiserade och noggrant iakttagna. De mytologiska eller bibliska personerna som vanligen namngav hans verk tecknades ofta som små mörka figurer i förgrunden. Istället är det solbelysta slättlandskapet i målningens bakgrund som dominerar hans kompositioner, till exempel iLandskap med flykten till Egypten (1635,Nationalmuseum). Claudes förnämsta nydanande insats låg i behandlingen av ljus, som utgår från horisonten och strömmar mot betraktaren. Han undvek vanligen det starka solskenet mitt på dagen med dess dramatiska kontraster mellan ljus och skugga och föredrog morgonens och den tidiga kvällens mera jämnt spridda glöd. Ingenting knyter Claude närmare till samtidens målare än just detta stora intresse för ljus, som han delade med konstnärer vilka i övrigt var så olikartade somCaravaggio,Giovanni Lorenzo Bernini,Rembrandt,Johannes Vermeer ochDiego Velázquez. Förutom landskap målade Claude också ett stort antal hamnmiljöer, till exempelHamnscen med Sankta Ursulas avfärd (1641,National Gallery)
Claude gifte sig aldrig, men fick omkring 1653 en dotter. Claude är rikt företrädd på National Gallery i London,Louvren i Paris ochPradomuseet i Madrid. Han är även representerad vid bland annatGöteborgs konstmuseum[10],Nationalmuseum,Nivaagaards Malerisamling ochStatens Museum for Kunst.
Wikimedia Commons har media som rörClaude Lorrain.
|
