Huntington slog igenom som känd statsvetare under 1960-talet som författare till bokenPolitical Order in Changing Societies, där han utmanade den konventionella synen på modernisering och sociala framsteg som faktorer som skulle frambringa demokrati itredje världen. Han var i perioder policyrådgivare till den amerikanska regeringen.
I bokenThe Third Wave: Democratization in the Late Twentieth Century (1991) beskrev hanNejlikerevolutionen 1974 i Portugal som starten på en tredje våg av demokratisering, efter de västliga demokratierna (första vågen, 1828–1926) ochavkolonialiseringen efterandra världskriget (andra vågen). Den tredje vågen skulle kunna innefatta omvälvningen i Östeuropa efterBerlinmurens fall och avskaffandet avapartheid iSydafrika, även om de inte var fullt genomförda när boken skrevs.
Mest känd är Huntington för bokenThe Clash of Civilizations and the Remaking of World Order (1996), som i svensk översättning har titelnCivilisationernas kamp: mot en ny världsordning.[10]
Francis Fukuyama gav1992 ut den uppmärksammade bokenThe End of History and the Last Man (samma år utgiven i svensk översättning somHistoriens slut och den sista människan) där han hävdade tesen att historien var slut i och med devästerländskaliberala demokratiernas seger överkommunismen i samband med Sovjetunionens kollaps ochkalla krigets slut. Som en motreaktion skrev Huntington 1993 en artikel iForeign Affairs med titelnThe Clash of Civilizations? Artikeln utökades senare till bokenThe Clash of Civilizations and the Remaking of World Order som utgavs 1996 (ny utgåva 2002), och som i svensk översättning (utgiven 2006) fick titelnCivilisationernas kamp: mot en ny världsordning.[11] Boken blev mycket uppmärksammad, diskuterad och i många fall kritiserad.
Huntingtons huvudtes i boken var att det faktum att endast enideologi och ettekonomiskt system tycktes stå till buds efter det kalla krigets slut, inte innebar något slut på historien eller storskaliga konflikter, utan endast att världen hade återförts till ett normaltillstånd av kamp mellankulturer ellercivilisationer. Således menade han att Fukuyama och andra liberaler missade framtida konfliktorsaker, och att de viktigaste byggstenarna i världspolitiken och det internationella systemet efter kalla kriget bestod av civilisationer snarare änstater. Han menade därför att konflikter under 2000-talet kommer att uppstå mellan dessa civilisationer snarare än mellan stater, och attvärldsreligionerna har en viktig roll att spela.
Samuel P. Huntingtons karta över större civilisationer. Det som utgör västvärlden är mörkblått.
Den definition av en civilisation som Huntington ger i sin bok är "den mest övergripande kulturella grupptillhörigheten och den mest allmänna nivån av kulturell identitet människor kan ha gemensamt".[10]
Huntington identifierar sex till åtta större civilisationer:[10]
Han exemplifierar med kriget i fornaJugoslavien, samt konflikterna iTjetjenien,Indien ochPakistan, som alla utspelades i gränsområden mellan olika civilisationer. Denna civilisationernas kamp menar Huntington är tydligast mellan den muslimska och icke-muslimska världen. Dock förutspår Huntington att den främsta ekonomiska och materiella utmaningen mot väst kommer från deasiatiska civilisationerna.
Enligt Huntington är det en produkt av västerländskhybris att se hela världen som en enda modern civilisation. Han menar att det som ses somuniversalism i västvärlden snarare betraktas somimperialism i övriga civilisationers ögon. Huntington menade också att västvärlden – som möjligen stod på sin topp åren runt 1920 – inte kom att få en dominerande ställning genom överlägsna idéer,värderingar eller religion utan genom en överlägsenhet i förmåga tillkrigföring. Den västerländska civilisationen förlorar enligt Huntington i snabb takt terräng till övriga civilisationer, i och med att västs relativa ekonomiska och militära ställning successivt försämras. Då Huntington hävdar att kulturen följer makten, menar han att attraktiviteten i västskultur,ideologi ochsamhällsinstitutioner föreliter i andra civilisationer minskar när väst inte längre är tydligt rikast och mäktigast. Istället bör man förvänta sig en glorifiering av de egna civilisationerna.
2007 publiceradeEmmanuel Todd tillsammans med Youssef CourbageLe rendez-vous des civilisations ("Civilisationernas möte"), en direkt polemik mot Samuel P. Huntington, där de konstaterade utifrån demografiska fakta (främst alfabetisering och nativitet) att de muslimska samhällena visar tendenser mot att alltmer ta till sig moderna globala värderingar: terrorism är blott ett övergångsfenomen, liknande de uppslitande omvälvningar, som drabbade Europa under 1900-talet i form av fascism, stalinism och krig.
I bokenWho Are We? The Challenges to America's National Identity (2004) problematiserade Huntington den vedertagna bilden av USA som ett mångkulturellt "invandrarland". Han menade att den amerikanska identiteten på ett helt avgörande vis präglats av denprotestantiskaanglosaxiska kultur som de tidigaste brittiska nybyggarna förde med sig – en kultur som efterkommande invandrare från Europa assimilerades in i. USA skulle enligt Huntington ha varit ett helt annat land om det istället varit spanjorer, fransmän eller portugisiska katoliker som dominerat koloniseringen av Nordamerika. I boken varnade Huntington för att den omfattande invandringen av latinamerikaner till USA riskerade att splittra landet, såväl språkligt som kulturellt.[12]
^Babelio, Babelio författar-ID:19800.[källa från Wikidata]
^Dalibor Brozović & Tomislav Ladan,Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID:26709.[källa från Wikidata]
^läs online,www.telegraph.co.uk .[källa från Wikidata]
^SNAC, SNAC Ark-ID:w66d7snh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
.jpg)
