Cityplan 1977 var engeneralplan förStockholms city som redovisade riktlinjer för cityförnyelsen av delar avNorrmalm,Östermalm ochKungsholmen. Vidare innehöll Cityplan 1977 översiktsplaner för cityområdet samt ett handlingsprogram för åren 1978-1983. Cityplan 1977 ersatteCity 67.
De översiktliga planer som beskrivit omdaningen av Stockholms city var1946,1962 och1967 års cityplan. Dessa planer grundade sig på 1945 års principbeslut avstadsfullmäktige i Stockholm angående saneringen av nedreNorrmalm,Norrmalmsregleringen.
1973 antoggeneralplaneberedningen i Stockholm riktlinjer för en revidering av den då gällande cityplanen City 67. City 67 omfattade ett ännu störresaneringsområde än 1962 års cityplan och ombyggnadsarbeten i Stockholms stadscentrum var planerade att pågå en bit in på 1980-talet. Revideringen hade blivit nödvändig efter den omfattande kritiken som hade förts fram i samband med de redan genomförda förändringarna avNedre Norrmalm. Kritiken fick sin höjdpunkt medAlmstriden 1971. I kombination med försämrade kommunala finanser ledde detta till att mängden nya infrastrukturprojekt började minska under 1970-talet.
Den 16 december 1976 överlämnade generalplaneberedningen ett preliminärt förslag till Cityplan 1977 till kommunstyrelsen, och planen genomarbetades ytterligare i slutet av samma år. 1978 började planen gälla.
Medan tidigare cityplaner omfattade stora sammanhängande planeringsområden, angavs i Cityplan 1977 nya riktlinjer som innebar att:“Förnyelsen skall ske utan genomgripande förändringar av kvarter och gatunät och att förnyelsen förutsätts ske i enskild regi utom i de fall plangenomförande inom ett område måste ske i ett sammanhang.”
En målsättning för Cityplan 77 var att göra det bättre för gående och cyklister samt för bussar och varutransporter. Man ansåg att den privata biltrafiken fick“anpassa sig till den lägre kapacitet som gatunätet erbjuder”.
Utbyggnaden avTunnelgatan ochDavid Bagares gata till en lokal huvudgata frånKlarastrandsleden tillHumlegården ochSturegatan ströks, likasåBlasieholmsleden.Klaratunneln ändrades så att dess östra gren fick göra en extra krök söderut och mynna vidMäster Samuelsgatan i dess kvarvarande läge. Idén om att tunneln skulle få en direkt fortsättning i en upphöjd trafikled mot Östermalm hade slopats. Biltrafiken skulle istället kanaliseras till citys huvudgator, så att zoner utan genomfartmöjligheter skapades. Vidare skulle särskildabussfiler inrättas och vissa gator för biltrafik helt avstängas genom entrafiksanering. I Cityplan 1977 föreslogs nyagågator, parker, gatuplanteringar och en prioritering av gång- och cykeltrafiken isignalreglerade korsningar. Bland annat föreslogs att delar avDrottninggatan skulle bli gågata ochFredsgatan gågata med begränsad körtrafik.
Enligt Cityplan 1977 skulle värdefulla miljöer och byggnader bevaras och restaureras och den nya bebyggelsen skulle komplettera befintliga kvarter och ansluta till de nuvarande husens skala. För detta gjordeStockholms stadsmuseum en omfattande byggnadsinventering[1] och i Cityplan 1977 ingår en detaljerad karta visande"kulturhistorisk och stadsbildsmässigt värdefull bebyggelse". En delexpropriationstillstånd enligtLex Norrmalm föreslogs bli återkallade. Cityplan 1977 innebar även att viss markanvändning som enligt gällande plan (Zonplan 70) varit arbetsplatsområden skulle överföras till bostadsområden och att smygkontoriserade bostadshus åter skulle bli bostäder.
| ||||||||||||||||
