Cisterciensorden (ävenCistercienserorden) är enkatolskklosterorden som grundades1098 avbenediktinmunkar som vände sig mot vällevnaden i dåtidenskloster och ville återgå till de strängabenediktinerreglerna. Cistercienserna räknas som den första klosterorden, i den bemärkelse begreppet senare fått: en centralstyrd organisation omfattande ett flertal kloster. De tidigare benediktinerklostren hade varit tämligen självständiga och saknat en central ordensledning.
Munkarna grundade under ledning avRobert av Molesmes ett kloster kallatNovum Monasterium i ett sankt område kallatCîteaux, som ligger ganska nära den franska stadenDijon iBurgund. Det är frånlatiniseringenCistercium av Cîteaux som klosterorden fått sitt namn.
Framgångarna lät vänta på sig, och orden skall enligt uppgift ha varit nära att utslockna närBernhard av Clairvaux och trettio andra munkar anlände1112. Efter detta skedde en snabb utveckling, och inom ett par år hade flera ytterligare kloster grundats, där klostretClairvaux iChampagne under Bernhards ledning snabbt skulle bli det viktigaste. Senare forskning har dock visat attStephen Harding hade en viktigare roll än en del av traditionen inom orden velat tillskriva honom.
Bernhard av Clairvaux var inte bara en av samtidens störstateologer utan också enpolitiskt mycket inflytelserik man. Vid hans död1153 hade orden vuxit till 280 kloster, och klostret Clairvaux hade inte mindre än 700lekbröder ochmunkar. Det förstanunneklostret grundades år1125 i Tart, beläget i stiftet Langres i nordöstra Frankrike. Även fortsättningsvis skullenunnorna utgöra ett stort inslag i orden, inte minst genom klostretPort-Royal (senare Port-Royal-des-Champs med en avknoppning i Port-Royal-de-Paris) i parisregionen, därlogik,lingvistik ochteologiskdiskussion kom att utvecklas.
Det kännetecknande för cisterciensorden var just dess stränga åtlydnad av Benedikts regel, och framför allt återvändandet till fysiskt arbete, bland annat jordbruksarbete. För att skapa tid för detta gjorde man sig av med många överflödiga kyrkliga ceremonier. Ordens organisation var en medelväg mellan den helt centraliserade som prägladeCluny, och den mer oberoende hosbenediktinerna; varje kloster utgjorde en oberoende enhet, men var ändå underställd ettgeneralkapitel som samlades årligen i Cîteaux.
I början avstod cistercienserna från alla inkomster från gåvor,tionden och arrenden. Klostren skulle vara självförsörjande via bruk av skog och mark, och utvecklade därför ett system för försäljning av boskap och andra produkter. Denna verksamhet kunde inte skötas enbart av munkarna, vars tid fortfarande till stor del upptogs av bön och religiösa plikter, och därför ingick redan från början lekbröder som en del av orden. Dessa bröder rekryterades från bönderna, och utgjorde en separat del som levde sida vid sida med munkarna, och med sin egen regel för bön och arbete.
I stort sett alla kloster följde en gemensam plan, även om dimensionerna kan variera, med klosterkyrkan som grundval och övriga byggnader arrangerade runt en fyrkantig innergård. Klosteranläggningarna innehöll ofta avancerade tekniska lösningar som system för luftburen värme (så kalladehypokauster) och kanaler för friskt vatten och avlopp. Det har länge hävdats att klostren utgjorde en spridningspunkt för nya tekniker imedeltidensSverige. Även om denna bild nu börjat bli mer omdiskuterad verkar det ändå sannolikt att vissa kunskaper kommit in via klostren.
Nyakloster bildades uteslutande genom utvandring ellerfiliation av munkar från ett befintligt kloster. Utvandrade munkar förväntades leva hela sina liv i det nygrundade klostret. Bernhard av Clairvaux hade ett så dominerande inflytande att nästan alla kloster iSyd-,Nord- ochVästeuropa kan härleda sitt ursprung till Clairvaux. Moderklostret iMorimond dominerade dock iÖsteuropa och det finns även många kloster som härstammade direkt från det ursprungliga klostret i Citeaux och de franska klostren iLa Ferté ochPontigny.
Enligt idealet skulle nya kloster främst grundas i obefolkade marker, så att nya områden kultiverades. Till viss del var denna policy driven av nödtvång, då den mesta brukbara odlingsmarken iVästeuropa redan var upptagen. I Sverige verkar detta dock ha varit en undantagsprincip; eftersom de flesta klostren grundades med hjälp av kungliga gåvor finns i stället flertalet i bebyggda trakter eller nära större kommunikationsleder. Ett svenskt kloster som dock anlades i enlighet med ordens principer varNydala kloster, där mark bröts i jungfruligbokskog.
Några år senare kom det cistercienser tillLurön i sjönVänern, men där fann de sig inte tillrätta utan flyttade kort därefter tillLugnås[källa behövs] iKinne härad. Slutligen, efter att en kvinna vid namn Sigrid donerat en förstklassig egendom vid bergetBillingens fot iVästergötland, grundladesVarnhems kloster på platsen den 1 maj 1150.
Alla av ordens kloster i Skandinavien med undantag avHerrevads kloster har sitt ursprung i Clairvaux, eller i lokala kloster som i sin tur grundats av munkar eller nunnor från Clairvaux.
Under1100-talet omvandlades stegvis de tidigare klostren till cistercienskloster, och de var det dominerande inslaget fram till mitten av1200-talet, dåtiggarordnarna började svara bättre mot de andliga behoven. Underreformationen drogs samtliga klosteregendomar in till kronan, och därmed försvann orden helt från Sverige.
Ordens senare historia utgörs i stort sett av en kamp mot växande inslag av lättade krav, större förlitan på andra inkomstkällor än eget arbete och andra missbruk. Olika reformrörelser gav upphov till ett flertal sidorörelser, där den kanske mest kända ärtrappistorden.
Internationellt sett gick reformationen och denfranska revolutionen hårt åt ordens storlek. Från slutet av1800-talet skedde dock en viss tillväxt, och idag finns i hela världen omkring 100 kloster med omkring 4700 munkar och lekbröder, samt omkring 100 nunnekloster med totalt omkring 3000nunnor ochleksystrar
Vreta kloster, Östergötland, bör enligt Riksantikvarieämbetet vara Sveriges äldsta kloster, troligen benediktinskt från omkr. 1110, enligt traditionen cistercienskt från 1162.
