Choy Gar är en kinesiskkampsport som fått sitt namn från Choy Gau Lee (Choy Tsung Hung) och är en av de fem familjestilarna inomKung Fu i SödraKina. Stilen fokuserar på ett rappt fotarbete och snabba slag.
Stilen Choy Gar har som de flesta kinesiska kampsporter sitt ursprung i det antikaShaolintemplet i norra Kina. Så tidigt som 540 e.Kr. tränade munkar i dessa tempel en tidig form av det som idag ärShaolin kung fu. Med tiden blev stilen allt mer utvecklad och komplex.[1] Munkarna ville finna en balans i sina liv där både deras själ och deras fysiska förmåga levde i harmoni. För att uppnå detta utvecklade de filosofier och meditationsövningar samtidigt som de studerade kampens konst. De utarbetade olika övningar vari de kunde finslipa sina förmågor och studerade även hur olika djur betedde sig i kamp. Genom detta försökte de imitera deras olika sätt att slåss och på det sättet bemästra alla sorters strid. Vid 1600-talets mitt verkar det som att denna konst hade blivit så pass sofistikerad och nått en sådan grad av säregenhet att inte mycket har ändrats av den än idag.
Under 1600-talet togmanchuer|na kontroll över Kina med sinQingdynasti. Majoriteten av det kinesiska folket varHan-kineser som upplevde att deras land hade invaderats och att det var tid för revolt. Shaolintemplen i nordliga Kina var en plats där många rebeller samlades för att utbilda och mobilisera sig och även manchuerna visste detta. De började utföra attacker på templen och många munkar flydde till södra Kina för att söka sig en fristad.[2] Flera av dessa munkar kom till Fujianregionen, bland andraGee Sin Sim See (Gee Sum Sim See). Gee Sin Sim See hade många elever, men fem av dem blev särskilt kända. Två av dessa var Choy Gau Lee och Hung Hei Guan som grundade Choy Gar respektiveHung Gar. De övriga tre grundadeMok Gar,Li Gar (varifrånChoy Li Fut delvis härstammar) ochLau Gar.[3] Av de fem stilarna utvidgades endast Hung Gar i någon större utsträckning genom dess nära förbindelser med revolutionen mot manchudynastin i södra Kina. Hung Gars skapare Hung Hei Gung (eller Hong Xi Kuan) deltog i denna revolution. De andra fyra stilarna blev inte lika spridda och därför är det mycket svårt att finna dem i deras originalform. Lau Gars former har till exempel blivit inkluderade i Hung Gar och Li Gars tekniker har blivit inkluderade i Choy Li Fut medan Choy Gars tekniker, former och filosofi har hjälpt till att bilda en del av Chow Gar, Choy Li Fut samtWing Chun. Idag är Choy Gar mycket sällsynt, omgärdat av mystik och även om den nämns i nästan alla berättelser om Kung Fu i södra Kina är det endast någon handfull individer som idag fortfarande kan anses bemästra stilen.[4]
Choy Gar är en självförsvarsstil där man intar låga positioner och med ett snabbt fotarbete. Med kroppen och armarna försöker man uppnå smidighet och explosivitet.[5] I motsats till den nordliga Shaolin-stilen, som har mer breda och öppna tekniker, är de korta och snabba rörelserna i Choy Gar bättre anpassade för de trånga gränderna och gatorna i det tätt befolkade södra Kina. Den låga positionen och kraften i teknikerna ska med tiden framkalla en inre styrka inom utövaren. Detta är grundläggande för att kunna skapa effektiva rörelser och utveckla förmågan. Endast med detta kan man riktigt förstå den långa rad av Kung Fu-tekniker och deras särart. Filosofin bakom Kung Fu är därför av stor betydelse. För många utövare är utbildningen lik en uppfostran och i vardagslivet är den moral och de traditioner som undervisas i Kung Fu en hjälp för att bygga upp deras karaktär.
Man börjar med att bygga upp sin fysik. Uthållighet, styrka- och smidighetsträning kombineras med stretching och grundläggande teknik. Träningen utförs i en låg position (Chapma) för att öka benstyrkan. I Choy-stilen är starka ben en nödvändighet för att kunna utföra teknikerna på ett korrekt sätt. Styrka i mage och rygg är också viktigt.[6] Den grundläggande tekniken (slag, sparkar och blockeringar), kombineras. Man lär sig formerna i två versioner, sidledes och framåt, varvid det krävs att kunna utföra den mot sin sifu i en bestämd takt och utan några stopp. Alla olika tekniker inom Choy Gar indelas i följande former, även kallade "danser":
| Choy Gar-danser |
|---|
| "Första dansen" |
| De fyra kombinationerna |
| Choy Wi Poo (Grunden av Choy Gar ligger i denna dans) |
| Chi Poo (en form som är influerad av Hung Gar) |
| Suilan |
| Sikwa |
| Svindansen |
| Stavdansen |
| Svärddansen |
| Ta Shon (den längsta och mest kompletta dansen, tar mer än en kvart att genomföra) |
Choy Gar baseras på kort, rytmisk teknik som minimerar ytan motståndaren kan anfalla på, vilket i sin tur medför ett effektivt självförsvar. De korta fasta benteknikerna kombinerat med de låga positionerna (benställningarna), ger motståndaren mindre utrymme att attackera vilket ger ett säkrare försvar. Att finna denna låga position samt ändå kunna behålla rörligheten och flytet i rörelserna är mycket individuellt och helt beroende av varje utövares egen kropp och styrka.
Förutom Choy Gar har Chung Shan Huy Kun-organisationen också lärt ut flera stilar iLima iPeru, däribland Hung Gar.
Det är inte känt hur många som utövar stilen Choy Gar på det kinesiska fastlandet, eftersom många klubbar gick under jorden underkulturrevolutionen. Choy-familjen och Choy Gar hade sitt centrum iFujian-regionen, i de bergiga områdena av Li Fou, samt norraGuangdong-regionen.Hakka-folket som bodde i kolonier i Lima tränade Choy Gar någon gång under 1940-talet. Vid den här tiden var Choy gar enbart för kineser, och det var inte förrän efter 1960-talet som några av de första icke-kineserna kom i kontakt med Kung Fu. Bland dem var Adolfo Tijero som nu har en Choy Gar-klubb iStockholm och som troligen är den sista sifun bland den första generationen icke-kineser. Han lärde sig stilen från Fausto Wong som i sin tur var elev till kinesen Pablo Kam (kines). Det finns också en klubb iKuba som introducerades där av Lei Tchoy från Guangdong och som kom tillHavanna under 1900-talets första 25 år. Tillsammans med Lei Bu (från Hung Gar) och Wong Key frånKanton öppnade de Martial arts and sport society i Chinatown i Havanna. Den tredje klubben ligger någonstans i Peru, men det är inte känt exakt var.[7]