| Charles-Marie Widor | |
.jpg) | |
| Född | Charles-Marie Jean Albert Widor[1] 21 februari1844[2][3][4] Lyon[5][1] |
|---|---|
| Död | 12 mars1937[3][4][6] (93 år) Paris sextonde arrondissement[7],Frankrike |
| Andra namn | Aulétès |
| Medborgare i | Frankrike[8] |
| Utbildad vid | kungliga konservatoriet i Bryssel |
| Sysselsättning | Klassisk tonsättare,musikkritiker,universitetslärare,lärare[5],musikpedagog,organist[5],musikarrangör,kompositör[9] |
| Befattning | |
| Ständig sekreterare för l'Académie des beaux-arts | |
| Arbetsgivare | Église Saint-François-de-Sales de Lyon Saint-Sulpice (1868–1933) Conservatoire de Paris (1890–1896) Conservatoire de Paris (1896–) Fontainebleau-skolerne (1921–1934) |
| Maka | Mathilde de Montesquiou-Fézensac (g. 1920–) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen Storofficer av Hederslegionen | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Charles-Marie Widor, född21 februari1844 iLyon, död12 mars1937 iParis, var en franskorganist ochtonsättare.
Widors familj var avungerskt ursprung och hade en orgeltradition redan när Charles-Marie föddes. Hans farfar,Jean Widor (1775-1854), hade arbetat somorgelbyggare hos firma Callinet iAlsace och fadernFrançois-Charles Widor (1811-1899) slog sig ned i Lyon, där han blev organist iSaint-François-de-Sales. På mammans sida fanns två kända uppfinnarsläkter,Montgolfier (luftballonger) ochSéguin.
Den unge Charles-Marie fick musiklektioner av sin far och gick i jesuitskolan (Collège des Jésuites) i Lyon. Charles-Marie gjorde så snabba framsteg vid orgeln att han redan vid elva års ålder blev organist vid skolans kapell och kunde vikariera för sin far vid Saint-François-kyrkan.
1863 reste Charles-Marie Widor på inrådan avAristide Cavaillé-Coll tillBryssel för att studera orgel hosJacques-Nicolas Lemmens (1823–1881) och komposition förJoseph Fétis (1784–1871). Widor studerade intensivt hos Lemmens och Fétis ett år och kom tillbaka till Lyon som orgelvirtuos. Under de kommande åren skapade Widor, med god hjälp av Cavaillé-Coll, ett namn om sig och reste allt oftare till Paris och mötte där stora musiker somCésar Franck,Camille Saint-Saëns,Charles Gounod ochFranz Liszt.
1870 fick Widor tjänst som organist vidSaint-Sulpice-kyrkan i Paris där Cavaillé-Coll hade byggt sitt största instrument. Cavaillé-Coll, som hade förordat att Widor skulle få tjänsten, såg framför sig hur den 25-årige virtuosen från denna prestigefyllda post i huvudstaden skulle kunna fortsätta leda den reform av orgelspelet som Lemmens påbörjat.
Han kunde inte haft mer rätt; att den fortfarande unge Widor fick tillgång till ett sådant inspirerande instrument hade ett avgörande inflytande på hans karriär och utgjorde inspirationskällan till hans tioorgelsymfonier. Widor komponerade dock mycket även för andra instrument under sina år i Saint-Sulpice.
NärCésar Franck dog1890, utnämndes Widor tillprofessor vidPariskonservatoriet. Detta ledde till en stor förändring av orgelutbildningen där. Medan den tidigare traditionen hade fokuserat påimprovisationskonsten införde Widor mer repertoarspel och teknikövningar à la Lemmens, vilket påtagligt höjde kvaliteten på elevernas spel.
Sex år senare togThéodore Dubois över som rektor för konservariet, och Widor fick då efterträda honom som professor ikomposition. Han lämnade då över orgelklassen tillAlexandre Guilmant, som också hade studerat för Lemmens och därför kunde fortsätta undervisningen som Widor hade infört.
1910 valdes Widor in iInstitut de France och valdes bara fyra år senare till dessständige sekreterare.
Den 1 oktober 1927, efter 37 år, slutade Widor undervisa vid konservatoriet, men fortsatte som organist och att stödja unga artister och konstnärer genom institutet. Först den 31 december 1933 – efter närmast ofattbara 64 år – slutade han som organist i Saint-Sulpice. Han efterträddes av sin förre elevMarcel Dupré.
Charles-Marie Widor dog den 12 mars 1937, 93 år gammal.
Asteroiden6829 Charmawidor är uppkallad efter honom.[10]
Länkar till notaffärer på nätet