Det enda man vet om Celestinus liv innan han blev påve, var att han var romare och att hans fars namn var Priscus. En uppgift, som inte är att betrakta som historiskt säkerställd, gör gällande att han en tid bodde iMilano medAmbrosius. Det första historiska dokumentet som nämner honom kommer frånInnocentius I som416 benämner honom "Celestiniusdiakonen". Innan han blev påve brevväxlande han medAugustinus, vilken han hade en förtrolig relation med.
Enligt den vedertagna uppfattningen valdes Celestinus till påve den10 september422 och pontifikatet varade tills han avled den27 juli432, i nio år, tio månader och 16 dagar, men enligtbollandisterna började pontifikatet först den3 november.
Flera brev från Celestinus finns bevarade, varigenom många uppgifter om hans samtid, åsikter och gärningar som påve är kända. Vid valet till påve hade han ingen opposition, men kyrkan stred mot många fraktioner:pelagianismen ochsemipelagianismen,donatismen,novatianismen,manikeismen. Celestinus lät fördriva dessa från Rom. Under sina sista år stred han motnestorianismen i öst; till en början hade han varit tillfreds med attNestorius blivitpatriark av Konstantinopel, år428, men när ryktet om denneskristologiska uppfattning nådde Rom, fördömde Celestinus Nestorius läror vid ensynod i Rom430, vilket blev upptakten tillkonciliet i Efesos.
Vidare var han en varm tillskyndare av den nedärvdakanoniska rätten, och skrev i detta syfte till flera biskopar i Europa. Celestinus var en utpräglad förkämpe för de framväxande anspråken påromerskebiskopens påveställning i kyrkan, varför han invecklades i en ordväxling med biskoparna iAfrika, vilka bestred sina underlydande rättigheten att vädja till Rom, men striden avtog under pontifikatet.
