| Carl Schmitt | |
| Född | 11 juli1888 Plettenberg,Preussen,Tyskland |
|---|---|
| Död | 7 april1985 (96 år) Plettenberg,Nordrhein-Westfalen,Västtyskland |
| Skola | Kontinental filosofi ⋅radikalkonservatism ⋅realism (IR) |
| Intressen | Politisk filosofi ⋅jurisprudens ⋅statsrätt ⋅politisk teologi ⋅religionsfilosofi |
| Idéer | Undantagstillstånd, distinktionen mellan vän–fiende, suveränitet |
| Influenser | Platon · Hobbes · Machiavelli ·Kant · Burke · Hegel · Cortés ·Maistre · Kierkegaard ·Weber · Strauss ·Guénon |
| Influerat | Benjamin · Arendt · Derrida · Strauss · Benoist ·Jünger ·Habermas ·Jacques Derrida |
Carl Schmitt, född11 juli1888 iPlettenberg i provinsenWestfalen i Tyskland, död7 april1985 i Plettenberg iVästtyskland, var entyskrättsfilosof,politisk teoretiker ochkatolskfilosof, som skrev inflytelserika texter omsuveränitet,undantagstillstånd,diktatur och begreppetpolitik.
Schmitt tillhörde ursprungligen dekonservativa revolutionärerna som angrepliberalismen. Samma år som han utnämndes tillprofessor viduniversitetet iBerlin, år 1933, trädde han in iNationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) där han förblev medlem fram tillandra världskrigets slut 1945. Schmitts teorier har på senare tid återuppmärksammats av politiska tänkare somChantal Mouffe ochGiorgio Agamben.
Carl Schmitt växte upp i en katolsk arbetarfamilj i den huvudsakligen protestantiska staden Plettenberg iWestfalen. Vid universiteten iBerlin,München ochStrassburg utbildade han sig till jurist. Han avladedoktorsexamen viduniversitet i Strassburg 1910. Till skillnad från många andra högerradikaler tillbringade Schmitt tiden runtförsta världskriget vid hemmafronten och undervisade främst på universitet. Schmitt fick dock en krigsplacering i München, där han 1919 bevittnade den revolution som slogs ner avfrikårerna. Under denna period lärde han känna bland andra sociologenMax Weber. År 1930 sökte sig Schmitt närmare dennationella högern, vilket ledde till en brytning med många av hans tidigare (bland annat judiska) vänner. Under denna tid umgicks han med bland andraErnst Jünger. År 1933 gick Schmitt med i detNationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), ett parti som han bara några år tidigare hade varit kritisk mot.[1]
Det demokratiska samhället var enligt Schmitt inte mycket mer än en fasad, menat att dölja den suveräna makten. Schmitts teori gick ut på att suveräniteten enklast tydliggjordes vid krislägen, då aktörer inom staten agerar utan direkt konstitutionellt stöd genom att hänvisa till ettundantagstillstånd. Enligt denna modell menade Schmitt att "suverän är den som bestämmer över undantaget".[2] Lika mycket som den suveräna utnyttjar undantaget är det den suveräna som definierar själva undantaget kring vilken makten legitimeras. Dessa teorier har återupplivats av bland andra statsvetarenChantal Mouffe, som applicerar Schmitts teorier om suveränitet på sina analyser om exempelvis kriget motterrorismen.[3]
Carl Schmitt inflytande som filosof har varit betydande inom högerradikala-, nya höger- ochnyfascistiskas kretsar. I början av 2000-talet började också ett antal filosofer och statsvetare på vänsterkanten somWendy Brown,Giorgio Agamben ochChantal Mouffe att hänvisa till Carl Schmitt.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
