 | Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2021-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
| Carl Peter Thunberg | |
 Carl Peter Thunberg Porträtt avPer Krafft den yngre 1808. | |
| Född | 11 november1743 Jönköping,  Sverige |
|---|---|
| Död | 8 augusti1828 (84 år) Tunaberg iUppsala, Sverige |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Botaniker Läkare Lärare Entomolog Ornitolog |
Carl Peter Thunberg, född11 november1743 iJönköping, död8 augusti1828 på Tunaberg iUppsala, var en svenskbotaniker ochzoolog, lärjunge tillCarl von Linné. Han fick eftermälen somDen japanske Linné ochSydafrikas botaniks fader.
Carl Peter Thunberg var son tillbokhållaren Jean Thunberg och Margareta Starkman. Han blev senare, 1784, gift med Brita Charlotta Ruda, som dog barnlös 1814.[2] Från Jönköping tog sig Thunberg tillUppsala universitet. Där studerade han naturfilosofi ochmedicin som elev tillCarl von Linné och tog sin grundexamen år 1767. Genom rekommendationer av Linné erhöll Thunbergstipendium för studier iAmsterdam ochParis. År 1770 lämnade han Sverige för att fortsätta sina studier i naturhistoria i Amsterdam, början på en utlandsvistelse som kom att vara i nio år.
Under sin vistelse i Amsterdam ochLeiden 1771 besökte han deras botaniska trädgårdar och museer och lärde där känna botanikernJohannes Burman och dennes sonNicolaus Laurentius Burman. De blev imponerade och han fick deras uppdrag att besöka de nederländska kolonierna ochJapan för att samla in prover för nederländska botaniska trädgårdar. Efter att ha fördjupat sig i medicin i Paris återvände han till Nederländerna. Genom dessa bekantskaper kunde han förNederländernas räkning 1772 åka till Japan viaSydafrika ochJava, och gick därför iNederländska Ostindiska Kompaniets tjänst somkirurg, eftersom Japan endast tog emot holländare. Handoktorerade i medicin1772 med en avhandling omischias.
Han lämnade Amsterdam i december 1771, som skeppsläkare på Nederländska Ostindiska Kompaniet. Efter sin ankomst tillKapstaden,Cape Colony, stannade han där i tre år för att lära signederländska och för att kunna passera som holländare, eftersom Japan på den tiden bara var öppen förprotestantiska nederländska köpmän. I september 1772, i sällskap med Johan Andreas Auge, föreståndare för bolagets trädgård, fortsatte han norrut till naturhamnenSaldanhabukten, österut längsBreededalen genomLangkloofdalen ända tillGamtoosfloden och sedan tillbaka överKaroostäppen. Strax efter återkomsten till Kap träffade han trädgårdsmästarenFrancis Masson,Kew Gardens förste plantjägare. De kom genast på god fot med sina gemensamma intressen. Under sina tre expeditioner i inlandet, samlade Thunberg en avsevärd mängd exemplar av både flora och fauna.
Thunberg avseglade sedan till Java i mars 1775. Han stannade två månader iBatavia (Jakarta).
I augusti 1775 kom han tillNederländska Ostindiska Kompanietsfaktori påDejima (1639–1860), en litenkonstgjord ö iNagasakibukten, ansluten till staden med en enda liten bro. Han utsågs till chefskirurg (1775–1776) vid denna handelspost. Men liksom nederländarna fick han knappt lämna ön. Ändå blev han en av de få som tilläts bedriva viss botanisk forskning i land.
För att få fler prover bytte han sin kunskap om europeisk medicin medtolkar i Japan mot nya prover. Dessa japanska tolkar var läkare liksom han själv, varför han även hade ett medicinskt utbyte av resan.
I mitten av 1776 fick han äntligen följa med chefen för den nederländska bosättningen tillshogunen iEdo (nuvarandeTokyo). Under denna långsamma färd kunde han samla många japanska växter. Hans vetenskapliga verksamhet resulterade i den första detaljerade beskrivningen av flora och fauna i Japan: "Flora Japonica". Många av de växter som han gav tillnamnet "japonica" var faktiskt kinesiska plantor som hade införts till Japan, och flera växter som han beskrev som vilt levande, var i själva verketträdgårdsväxter.
I bokenVoyages de C.P. Thunberg, au Japon: par le Cap de Bonne-Espérance, les îles de la Sonde, &c ("C.P. Thunbergs resa till Japan, via Godahoppsudden, Sundaöarna etc.") skildrar Thunberg sin äventyrliga resa till Japan och sin vistelse där. Han skisserar här en dyster bild av vistelsen på Dejima. I denna bok finns en kort svensk-japanskordlista, och han beskriver också flera aspekter av det dagliga livet i Japan, såsom föreskriften att gå på vänster sida av vägen.
Thunberg lämnade Japan i november 1776. Han hade tröttnat på den stränga bevakning han utsattes för i Japan och anträdde färden tillbaka till Nederländerna.
Under sin återresa anlände Thunberg, efter en kort vistelse påJava, tillColombo påCeylon (nuvarandeSri Lanka) i juli 1777. Där gjorde han flera resor, varav en till den nederländska bosättningen iGalle, och samlade ett stort antal växter. Innan han hunnit tillbaka, fick han meddelande om att han utnämnts tillCarl von Linné den yngres efterträdare sombotanices demonstrator vid Uppsala universitet. Han återkom till Nederländerna 1778 och, efter ett besök i London, till Sverige i mars 1779.
I nästan femtio år skulle Thunberg vara verksam som lärare i Uppsala. Vid sin återkomst utsågs han till demonstrator, 1781 blev han extraordinarie professor och professor medicin och botanik i Uppsala 1784 vilket han var fram till sin bortgång. Han var ledamot av 66 vetenskapliga samfund (av svenskaVetenskapsakademien från 1776 ochLantbruksakademien från 1812). Han avböjde bland annat ett erbjudande om att bli professor vid universitetet i Leiden 1776 och föreståndare för Sankt Petersburgs botaniska trädgård 1802. På Thunbergs förslag överlämnade Gustav IIIslottsträdgården i Uppsala till universitetet som ny botanisk trädgård, och kungen bekostade en ny institutionsbyggnad där, invigd 1807. 1785 skänkte Thunberg sina egna samlingar till universitetet.[3]
Resorna och samlingarna av växter och andra naturföremål gav upphov till mer än 300 skrifter inom ämnenaetnografi,botanik ochspråkvetenskap. Därtill har han skrivit en självbiografi och hans korrespondens har utgivits. Hans stora naturaliesamling donerades tillUppsala universitetsbibliotek. Bland annat "upptäckte" Thunberg och beskrev cirka 800 japanska arter ochRooibosbusken i Sydafrika och gav dem deras latinska namn.
Om Thunbergs Japanbesök har historikern och journalistenMonica Braw skrivit en 350-sidig roman, som närmast kan beskrivas som endramadokumentär.
Thunberg är begravd påUppsala gamla kyrkogård.[4]
AuktorsnamnetThunb. kan användas för Carl Peter Thunberg i samband med ettvetenskapligt namn inombotaniken; seWikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.
Asteroiden13982 Thunberg är uppkallad efter honom.[5]
| Företrädare: Anders Hernbergh | Uppsala universitets rektor Ht 1785 | Efterträdare: Daniel Melanderhjelm |
| Företrädare: Per Niklas Christiernin | Uppsala universitets rektor Ht 1786 | Efterträdare: Per Svedelius |
| Företrädare: Johan Floderus | Inspektor för Smålands nation 1789–1828 | Efterträdare: Samuel Ödmann |
| Företrädare: Andreas Lundström | Uppsala universitets rektor Vt 1795 | Efterträdare: Per Niklas Christiernin |
| Företrädare: Gustaf Flygare | Uppsala universitets rektor Ht 1804 | Efterträdare: Eric Michael Fant |
| Företrädare: Johan Daniel Drissel | Uppsala universitets rektor Vt 1814 | Efterträdare: Eric Michael Fant |
|
