Caravaggio gick från 1584 till 1588 i lära hosSimone Peterzano i Milano och arbetade därefter i sin hemstad Caravaggio fram till sin moders död och uppdelningen av arvet 1592. Därefter flyttade Caravaggio tillRom och fick initialt klara sig på tillfälliga arbeten. Hans första år i staden var kaotiska och är inte särskilt väldokumenterade; det var under denna tid som han fick rykte om sig att vara en våldsam och grälsjuk man, som ofta hamnade i slagsmål ochdueller och därigenom i problem med rättsväsendet. Det är bekant att han först levde ytterst fattigt. Han arbetade för bland andraCavalier d'Arpino, i vars tjänst han framställde flera ungdomsverk, till exempelUng man med fruktkorg ochSjuk Bacchus. Flera historiker har talat om en möjlig resa tillVenedig, vilket skulle förklara vissa venetianska drag i hans verk (i synnerhetVila under flykten till Egypten), men resan har aldrig kunnat beläggas.
År 1595 började han att sälja sina målningar genom mäster Valentino, en konsthandlare, och år 1596 vände lyckan, då den inflytelserikekardinalenFrancesco del Monte köpte några av hans målningar. Kardinalen beställde därtill en serie målningar till Contarellikapellet i kyrkanSan Luigi dei Francesi. Caravaggio utförde tre dukar med motiv frånaposteln och evangelistenMatteus liv:Matteus kallelse,Matteus och ängeln samtMatteus martyrium. Målningarna väckte stort uppseende på grund av sin verklighetstrogna stil.Matteus och ängeln fick målas om; prästerskapet menade att evangelisten i den första versionen av målningen framstod som alltför osjälvständig, eftersom ängeln i denna version helt tydligt styrde Matteus hand och penna över papperet - som om evangelisten saknade egen formuleringsförmåga.
Tiden Caravaggio tillbringade under kardinalens beskydd i Rom var inte utan svårigheter. Konstnären var oregerlig och hamnade flera gånger både på sjukhus och i fängelse. Samtidigt blev han mycket efterfrågad med ständiga beställningar.
Till slut gjorde sig Caravaggio omöjlig; ett bråk i maj 1606 med Ranuccio Tommasoni ledde till att han slog ihjäl sin motståndare. Caravaggio dömdes till döden och flydde från Rom, dit han ständigt ville återvända, men utan att lyckas; han tillbringade resten av sitt liv på resande fot mellan olika städer i Italien. Han begav sig först tillNeapel och därefter tillMalta, dit han anlände sommaren 1607. Han presenterades där som en berömd konstnär förmalteserriddarnas stormästare,Alof de Wignacourt, varsporträtt han målade två gånger. Orden tog honom under sitt beskydd och det följande året trädde han in i riddarsällskapet. En skandal orsakade att han uteslöts bara ett år senare. På Malta målade hanJohannes Döparens halshuggning och andra verk som beställdes av prästerskapet på ön.
Den heliga Ursulas martyrium (1610). Galleria di Palazzo Zevallos Stigliano iNeapel.
Caravaggios konst under denna tid uppvisar en fördjupad känslighet ochpsykologisk insikt. Med hjälp av olika beskyddare och mindre provocerande motivval försökte han bli benådad avpåven och därmed få rätt att återvända till Rom. Tillbaka i Neapel 1609 hamnade han emellertid i ett slagsmål som nästan kostade honom livet; ryktet spreds i Rom att han hade avlidit. Han målade efter sin konvalescens flera betydande verk,Johannes Döparen mycket dysterDavid med Goljats huvud ochDen heliga Ursulas martyrium. Den sistnämnda är troligen hans sista verk. Det var först 1610 som han fick nyheten att påven var beredd att benåda honom. Han begav sig genast till Rom sjövägen. När båten stannade till vidPorto Ercole uppstod emellertid ett missförstånd och Caravaggio kastades ifängelse, där han blev sjuk. Båten väntade inte på honom, och när han efter två dagar blev frisläppt – febrig och svag – irrade han längs stranden i det starka solskenet. Några dagar senare, den 18 juli 1610, dog han under oklara omständigheter, förmodligen avlunginflammation. Han fick aldrig veta att påvenPaulus V till sist hade benådat honom; budet nådde fram tre dagar efter hans död.
Åren kring sekelskiftet 1600 var Caravaggio ochAnnibale Carracci portalfigurer inom det romerskabarockmåleriet. Trots att de senare skulle komma att betraktas som grundarna av två oförsonligt divergerande tendenser inom måleriet var de båda på sin tid lika beundrade, ofta av samma människor. År 1600 beställde faktiskt en kyrkojurist för sitt gravkapell (Cappella Cerasi) i kyrkanSanta Maria del Popolo enaltartavla av Carracci och två målningar för sidoväggarna av Caravaggio.
I den ena av Caravaggios målningar,Pauli omvändelse, har den verklighetstrogna stilen helt ersatt den i religiösa målningar vanligasymboliken. Målningen har samma rättframhet somNya testamentets ordknappa redogörelse för hur dekristnas förföljare Saul mirakulöst omvändes till att bliapostel.
Paulus framställs som en ung soldat med en första antydan till skäggväxt, och hans häst är en kraftigt byggd skäck, som hålls av en gammal man med rynkad panna och begynnande flintskallighet – en av de bönder, vilkas förgrundsposition i senare målningar av Caravaggio väckte anstöt hos en del av hans samtida. De grova strukturerna är återgivna med illusionistisk skicklighet. Målningen illustrerar effektivt ”mysteriet” i Pauli omvändelse, precis som beställarkontraktet angav att den skulle göra. Paulus armar och händer är utsträckta för att ta emot det gudomliga ljuset, som bländar honom och tränger in i hans hjärta. Caravaggio var nästan säkert medveten om den vikt, somIgnatius av LoyolasAndliga övningar lade vid sinnena snarare än intellektet som medel för att uppnå andlig insikt, och med sina verklighetstrogna gestalter är hans målning en oförtäckt anmodan att delta iomvändelsens mysterium. Betecknande nog har målningen som störst dramatisk verkan, då man knäböjande betraktar den vidkapellets skrank.
Genom att i sina målningar låta människor från gatan stå modell för heliga figurer bröt Caravaggio totalt medtraditionen. Dessutom använde han ljus på ett dramatiskt vis, så kalladklärobskyr (italienskachiaroscuro) eller ljusdunkelmåleri. Genom starka kontraster mellan ljus och skugga skapade han största möjliga dramatiska effekt. De flesta av Caravaggios målningar präglas av denna teknik, där huvudpersonerna befinner sig i dunkel, antingen i ett mörkt rum, ett nattlandskap eller helt enkelt mot en svart bakgrund. Ett starkt och ibland hårt ljus faller in som en stråle för att belysa den centrala scenen med samma effekt som enstrålkastare på en teaterscen, och resultatet är en dramatisk och ofta mystisk atmosfär.
Under 1900-talet återupptäcktes Caravaggios konst efter att under sekler ha fallit i glömska. Icke desto mindre har många av de stora konstnärerna från hans egen tid och de följande århundradena starkt inspirerats av Caravaggio och hans dramatiska, skuggrika konst.George de La Tour,Nicolas Poussin,Diego Velázquez,Peter Paul Rubens ochRembrandt var några av dem som lät sig påverkas. Caravaggio fick grupper av efterföljare som i Italien kalladescaravaggisti (caravaggisterna) och i Spanientenebristi (eftertenebro, 'mörk').[2]
De flesta av konstnärens motiv var religiösa. Det låg i den katolskamotreformationens intresse att med dramatiska och talande bilder kunna uppvisa en kontrast mot den strängaprotestantismen som, åtminstone i sin kalvinistiska form, inte accepterade några bilder alls. Å andra sidan uppskattades inte Caravaggios sätt att avbilda bibliska personer ochhelgon med modeller från slumkvarteren och tavernorna.
Människokroppen utövade en stor fascination på Caravaggio, men han målade så vitt man vet aldrig några nakenstudier avkvinnor. Han var pionjär inomstillebenmåleri exempelvis medFruktkorgen (cirka 1597).
Judaskyssen är ett av världens mästerverk.[4] Målningen stals 2008 från ett konstmuseum i stadenOdessa iUkraina.[5] men återfanns av polisen två år senare.[6]Spåkvinnan (1594–1595), i vilken en kvinna lurar pengar av en oförstående yngling i plymförsedd hatt. Motivet förekom på den italienska 100 000-liressedeln bredvid ett porträtt av Caravaggio.[7]
.jpg)
.jpg)
_-_Good_Luck_-_Google_Art_Project.jpg)
