| Candide | |
 | |
| Författare | Voltaire |
|---|---|
| Originaltitel | Candide, ou l'Optimisme |
| Originalspråk | Franska |
| Översättare | Olof Rabenius |
| Omslagsbild | Adolf Hallman |
| Land | Frankrike |
| Förlag för förstautgåvan | Gabriel Cramer |
| Utgivningsår | 1759 |
| Huvudpersoner | Candide, Kunigunda, professor Pangloss |
Candide eller Optimismen[1] (franska:Candide, ou l'Optimisme) är ensatiriskpikareskroman ochidéroman avVoltaire, underpseudonymenDocteur Ralph, utgiven första gången år 1759. Den driver med den samtida tänkarenLeibniz och hans budskap att vi lever i "den bästa av världar". Han säger även emot kyrkan och dess ideal.
Candide börjar med en yngling, som bor på baronen Thunder-ten-Tronckhs gods i Tyskland. Senare, när Candide påträffas kyssande med slottsfröken (sin kusin) Kunigunda, sparkar baronen ut honom. Han tvångsvärvas till den bulgariska armén.
Därefter får läsaren reda på lite om krigets slaktande utifrån Candides synvinkel. Efter det träffar han sin gamle magister, filosofen Pangloss, från slottet. På en resa till Sydamerika finner Candide drömlandetEldorado där alla är lyckliga. Men ändå väljer han att resa vidare eftersom han inte kan leva utan Kunigunda. Han finner henne till slut, men då har hon råkat ut för "massakrer",våldtäkter ochprostitution och har blivit argsint och ful. Av plikt gifter han sig med henne ändå på en liten gård, där de bor tillsammans med Pangloss.
Pangloss har innerst inne delvis lagt ner sina tankar om att allt har en mening och att de lever i den bästa av världar, men han väljer att fortsätta få sin omgivning att tro att han är sin ursprungliga lärdom trogen. Candide tvivlar och deras diskussion avslutas med Candides kända replik: "Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård", "Il faut cultiver notre jardin".
Boken driver med den samtida tänkarenLeibniz,[2] i boken förkroppsligad av doktor Pangloss (avgrekiska Πανγλωσσια,panglossia, "pratsjuka", "ordrikedom").[3] Pangloss hävdar – oavsett hur mycket elände huvudpersonen Candide (franska, "frispråkig" eller "den troskyldige", "godtrogen", "naiv")[4][5] drabbas av – att de lever i "den bästa av världar" ("dans le meilleur des mondes possibles").
Voltairesslutpoäng är den motsatta (mot Pangloss budskap) – att man måste "odla sin trädgård".[2] Detta var helt i linje medupplysningstidensutilitaristiska ideal. Detta förkunnade att bara genom hårt slit och nyttig verksamhet kunde man uppnå framgång, såfilosofiskt svärmeri var därför ingenting värt. Voltaire är även mycket kritisk tillklassamhället och kyrkan i denna bok.
Wikimedia Commons har media som rörCandide.
|
