Hjälmkakadua[2] (Callocephalon fimbriatum, svensktnylatinskt uttalIPA/kalːɔˈseːfalɔn fimbriˈɑːtum/[a]) är en art avkakadua som ärendemisk tillNya Holland (fastlandsdelen avAustralien).[3]
Hjälmkakaduan är ungefär 34 centimeter lång.[4] Den är mestadels medelgrå till färgen.[4] Hannen har fjädrar med ljusare gråvita kanter och rött huvud och tofs.[5][4] Honan och ungfåglar har laxrosa kanter på fjädrarna, och en liten dunig grå tofs.[4]
Hjälmkakaduan har ett omisskännligt läte som beskrivits som en gnisslande dörr[4] eller ljudet av en kork som dras upp ur en vinflaska. (Länk till ljudinspelning.[6])
Flykten ger ett planlöst intryck, och är undulerande (går uppåt och nedåt).[4][5]
Den förekommer kustnära i tre delstater i sydöstra Australien, från centralaNew South Wales genomVictoria till sydöstraSouth Australia, samt i territorietAustralian Capital Territory.[3][5]
Canberra är den enda stad varest hjälmkakduan trivs, eftersom stora naturparker finns nära centrum, somBlack Mountain ochMount Ainslie.[6][5]
Arten behandlas sommonotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Hjälmkakaduan placeras som enda art i släktetCallocephalon, och har alltså inga nära släktingar.Callocephalon är troligen systerklad till en klad som utgrenats i släktenaEolophus,Lophocroa ochCacatua.[7] Dessa två klader skildes åt för ungefär 13 miljoner år sedan.[7] De två kladerna utgörtribusCacatuini.[7] För ungefär 19 miljoner år sedan skildes Cacatuini från tribusMicroglossini.[7] Cacatuini och Microglossini utgörunderfamiljenCacatuinae i familjenCacatuidae.[7]
Den evolutionära förgreningen av Cacatuidea (familjenkakaduor) antas ha skett i Australien.[8]
Hjälmkakadua återfinns i kyligare och fuktigare skogar och skogsområdena, särskilt i högläntbuskskog.
Hjälmkakaduan lever på sommaren på frön fråneukalyptus,acacia och inhemskabarrväxter i höglänta skogar.[5]
På vintern kommer de in iCanberra och äter frön och bär från icke inhemska växter someldtorn,hagtorn,oxbär och amerikanska barrträd.[5][6] En animalisk föda ärväxtstekellarver.[6]
Liksom alla kakaduor bygger hjälmkakaduan bo i trädhål i höglänta skogar.[5] Häckningssäsongen är från november, ibland oktober, till januari.[4]
James Grant beskrev hjälmkakaduan 1803 under detvetenskapliga namnetPsittacus fimbriatus medtrivialnamnet Fringe Crested Cockatoo.[9]
René Lesson införde 1837släktnamnetCallocephalon; han kallade hjälmkakaduanCallocephalon australe,[10] men James Grants artepitetfimbriatus har prioritet, medneutraltgenusfimbriatum.
SläktnamnetCallocephalon har skapats avforngrekiskaκάλλος (kallos) som betyder ”skönhet” ochκεφαλή (kephalē) som betyder ”huvud”.[11]
Artepitetetfimbriatum, (neutrum;maskulinumfimbriatus) betyder ”fransad”.[12] Epitetet syftar på hanens tofs eller kam.
Det svenskatrivialnamnethjälmkakadua, är skapat avSveriges ornitologiska förening – Birdlife Sverige.[13] ”Kakadua” kommer vianederländskakakatoe avmalajiskakakatua/kakatuwa, troligen ljudhärmande.[14]
Detengelska trivialnamnet är ”gang‑gang cockatoo”.Gang‑gang kommer från ettursprungsnationsspråk i nuvarandeNya Sydwales, antingen från ett språk vid kusten eller möjligen frånWiradjuri.[15]
Röjning av äldre, ihåliga träd och förlust av områden för att hitta föda har gjort att hjälmkakaduan har minskat mycket i antal under senare tid. Internationella naturvårdsunionenIUCN kategoriserar den somsårbar. Beståndet uppskattas till mellan 17 600 och 35 200 vuxna individer.[1]
Hjälmkakaduan ärbird emblem förAustralian Capital Territory sedan 27 February 1997.[5]
Hjälmkakaduan är ett vanedjur, som kommer tillbaka till en födokälla (ett träd) tills källan är uttömd.[5] När hjälmkakaduan, ofta parvis hane och hona, uppsöker ett ställe, till exempel en trädgård, är den extremt oskygg, och vem som helst kan utan ansträngning observera hjälmkakaduan på ett par meters håll, ofta nära marken.[5]
- ^ [ab]BirdLife International 2022Callocephalon fimbriatum . Från:IUCN 2022.IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 6 november 2022.
- ^BirdLife Sverige (2021)Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [ab]Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ [abcdefg]Ken Simpson och Nicholas Day,Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993.ISBN 0-670-90478-3.
- ^ [abcdefghij]”The symbols of the Australian Capital Territory” (på engelska). Australian Symbols booklet. The Department of the Prime Minister and Cabinet, Samväldet Australien.https://www.pmc.gov.au/publications/australian-symbols-booklet/state-and-territory-symbols/symbols-australian-capital#:~:text=The%20gang%2Dgang%20cockatoo%20(Callocephalon,with%20lighter%20grey%20or%20white.. Läst 31 december 2023.
- ^ [abcd]”Gang‑gang Cockatoo” (på engelska). Canberra Birds. Canberra Ornithologists Group.https://canberrabirds.org.au/our-birds/canberra-garden-birds/cockatoos-and-parrots/gang-gang-cockatoo/. Läst 31 december 2023.
- ^ [abcde]Brian Tilston Smith, Jon Merwin, Kaiya L Provost, Gregory Thom, Robb T Brumfield, Mateus Ferreira, William M Mauck, III, Robert G Moyle, Timothy F Wright och Leo Joseph, ”Phylogenomic analysis of the parrots of the world distinguishes artifactual from biological sources of gene tree discordance”,Systematic Biology, årgång 72, nummer 1, sidorna 228–241.doi:10.1093/sysbio/syac055.
- ^Nicole E. White, Matthew J. Phillips, M. Thomas P. Gilbert, Alonzo Alfaro-Núñez,Eske Willerslev, Peter R. Mawson, Peter B.S. Spencer och Michael Bunce, ”The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae)”,Molecular Phylogenetics and Evolution,volym 59, nummer 3, 2011. sidorna 615–622.ISSN1055-7903,https://doi.org/10.1016/j.ympev.2011.03.011.
- ^James Grant,The Narrative of a Voyage of Discovery, Performed in His Majesty’s Vessel the Lady Nelson, of Sixty Sons Burthen with Sliding Keels, in the Years 1800, 1801, and 1802, to New South Wales. London 1803. Sidan 135.
- ^René Lesson, ”Histoire naturelle”, sidorna 297–351 i Hyacinthe de Bougainville (redaktör),Journal de la navigation autour du globe de la frégate la Thétis et de la Corvette l’Espérance pendant les années 1824, 1825 et 1826, volym 2. Paris 1837.
- ^James A. Jobling,The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London 2010.ISBN 978-1-4081-2501-4
- ^Christian Cavallin,Svensk‐latinsk ordbok. Stockholm 1875.
- ^”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – sept 2023”. Sveriges Ornitologiska Förening – Birdlife Sverige.https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2023/09/NL1-ver16.pdf. Läst 6 november 2023.
- ^Svenska Akademiens ordbok:kakadua.
- ^Jeanie Gray och Ian Fraser, Australian bird names: A complete guide. Collingwood 2013. Sidan 127.ISBN 9780643104709.