C uttalas normalt somS framförmjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och somK framförhård vokal (a, o, u och å) ochkonsonant. I svenskan används bokstaven C dock normalt endast i ord med S-ljud och i dubbelteckning av k-ljudet som "ck", medan ord med K-ljud däremot normalt stavas med bokstaven K som exempelvis ordenkamera,kanon ochkaravan, till skillnad från flera andra språk som normalt stavar ord med K-ljud med C, även om det finns undantag där C behålls, som exempelvis ordencamping ochcancer. Ett specialfall är "Caesar", där A i detta fall är stumt i svenskan, vilket för uttalet innebär att C föregår den mjuka vokalenE och således uttalas som S. Däremot skrivesC somCesar i bokstaveringssammanhang, detta möjligtvis för tydligheten i uttalet.[1]
Uttalsreglerna av C liknar de svenska i många språk som använder det latinska alfabetet, det vill säga uttalet styrs av efterföljande ljud, men i klassisktlatin uttalades C alltid som K.
Bokstavskombinationen "ch" kan uttalas medsj-ljudet, exempelvis i "chock" och "choklad", ellertj-ljudet, exempelvis i "check". C ingår också i bokstavskombinationen "sch", vilken uttalas som sj-ljud exempelvis i "schimpans" eller "schäfer".
Till detlatinska alfabetet kom bokstavenC från detgrekiska alfabetetsgamma viaetruskernasalfabet, som använde en variant av det grekiska alfabetet. Grekerna hade i sin tur fått sin bokstav "gamma" från feniciernas bokstav "gimel". Den kan härstamma från en egyptisk hieroglyf för en stavslunga (namnet på bokstaven ska då också ha kommit från namnet på vapnet), eller så föreställde bokstaven ursprungligen enkamel, eller snarare ett kamelhuvud (djuret hette "gamal" på gammal semitiska). Eftersom det etruskiska språket inte hade några tonande klusiler (/b/, /d/ och /g/), så kom den här bokstaven att användas för att skriva deras k-ljud. Närromarna sedan övertog bokstaven användes den troligtvis i början både för /k/ och /g/, och först senare skapades bokstavenG genom att lägga till ett vågrätt streck i högerkanten på C:et för att uttrycka /g/. Möjligtvis användes C ursprungligen bara för g-ljudet (och K för k-ljudet).
I ASCII-baserade kodningar lagras C med värdet 0x43 (hexadecimalt) och c med värdet 0x63 (hexadecimalt).I EBCDIC-baserade kodningar lagras C med värdet 0xC3 (hexadecimalt) och c med värdet 0x83 (hexadecimalt).Övriga varianter av C lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras.
