Burgund är en historisk region i dagensFrankrike ochSchweiz.Det historiska landskapet Bourgogne och dagens något större regionBourgogne, vars namn betyder Burgund på franska, utgör en del av de territorier kallade Burgund som tidigare har existerat.
Burgunderna befann sig enligt de äldsta uppgifterna om dem i områden öster omOder. Enligt uppgifter uppgav de sig härstamma frånBornholm. Under 200-talet befann de sig vid flodenMain. 406 korsade de flodenRhen.[1]
443 erhöll en del av burgunderna tillstånd avromarna att slå sig ned i området kringGenèvesjön, till att börja med under romersk överhöghet. Jorden delades mellan romare och burgunder, och konflikterna här förefaller ha varit mindre än på många andra håll, trots att burgunderna blevarianer. Den förste kände burgundiske kungen varGundovech. Han kämpade i åtskilliga strider påAvitus sida och utvidgade burgunderriket betydligt.[2]
463 korsade burgunderna flodenDrôme. Deras huvudstad blevLyon. Vid Gundovechs död 470 var deras rike vid sidan avvisigoternas rike det mäktigaste iGallien. Det utvidgades under 470-talet åt olika håll och nådde i söder en tid fram tillMedelhavet. Efter 480 omtalas fyra söner till Gundovech som samregenter:Gundobad,Godigisel,Chilperik II och Godomar. Gundobad regerade i Lyon och verkar ha haft viss överhöghet över de andra. Hans mest betydande insats var kodifieringen av de burgundiska lagarna. Mellan honom och Godegisel fanns en konflikt; Gundobad anslöt sig tillTheoderik den stores ostrogotiska statskoalition medan Godegisel sökte stöd hos frankernas kungKlodvig I. Gundobad segrade i striden och tillfångatog och lät 501 avrätta Godigisel. Då de två andra bröderna redan tidigare hade dött blev Gundobad då ensam kung i Burgund. Han bröt med sin tidigare politik, ingick allians medFrankerriket och deltog på deras sida 507 i kriget mot visigoterna. 516 avled han och efterträddes av sonenSigismund, som varkatolik och gynnsamt inställd mot det katolska prästerskapet.[3]
Sigismund försökte stärka sin utrikespolitiska ställning genom en allians med den bysantinske kejsaren. Denna allians skyddade honom dock inte från frankerna, som 523 gick in i Burgund, besegrade hans trupper och tillfångatog honom. Därefter styrdes Burgund av hans broderGodomar. Godomar utnyttjade motsättningarna inom det Frankiska riket och besegrade 524 deras trupper. Ett förnyat frankiskt anfall 532–534 slutade dock med hans nederlag och Burgunds uppdelning mellan de anfallande frankiska kungarna.[4]
Orsakerna till det burgundiska rikets förfall var flera: motsättningarna mellanromanska ochgermanska folkslag, samt mellan katoliker och arianer, avtagande stridsduglighet, kungarnas bristande begåvning och ogynnsamma geografiska gränser.[5]
Under den merovingiska tiden räknades Burgund som en av rikets delar, och genom frankernas väldes sönderfall återuppstod vid flera tillfällen Burgund som självständig stat. Kungarna här benämndes kungar av Burgund, så bland annatGunthchramn.[4]. Området ingick senare ikarolingernas rike.
Fördraget i Verdun år 843 ledde till en delning av Burgund:
Lothar dog år 855. Hans rike delades och Burgund (utom den västfrankiska delen) tillföll den yngste sonen, Karl.
Cisjuranska, även kallat Nedre Burgund eller Arelat uppstod sedanBoso av Provence 879 lät utropa sig till kung av Burgund och 882 mottog riket som län av kejsaren. Det ärvdes 887 avLudvig den blinde, som blev kejsare 901. Under hans regering var Burgund inblandat i de pågående italienska striderna. Efter hans död förenades det 933 med Övre Burgund.[4]
Övre Burgund grundades 888 av kungRudolf I, och omfattade landet nordost om Nedre Burgund, Franche-Comté en del av Savojen samt det nuvarande västra Schweiz fram tillBasel,Solothurn ochWallis[6]. Rudolf låg i krig med kungArnulf av Kärnten och måste erkänna honom som länsherre. Han efterträddes 912 av sin sonRudolf II av Burgund vilken genom en framgångsrik utrikespolitik skaffade sig besittningar i Italien, vilka han 933 bytte mot Nedre Burgund, och blev därigenom kung av det förenade Burgund eller Arelat.[4]
Det Förenade Burgund blev ett svagt sammanhållet rike med självstyrande hertigdömen.Rudolf III av Burgund testamenterade 1032 riket till den tysk-romerske kejsaren, vilket gjorde att landet underKonrad II 1033-38 förenades i personalunion med Tyskland och Italien.Kungadömet Burgund kom att formellt bli ett avTysk-romerska rikets tre delkungadömen, men spelade i praktiken en underordnad roll som politisk enhet. Stora delar av området tillföll under 1300- och 1400-talet Frankrike.[1] Området norr omGenèvesjön kom dock tillBern.
Den nordvästra delen av Burgund som år 843 tillföll det västfrankiska riket blev ett hertigdöme (ducatus Burgundiae, 1075) under franske kungen. Den ätt som tidigast regerade här, hade som sin mest kände medlemRudolf av Burgund, vilken 923 blev kung av Frankrike. Efter strider i början av 1000-talet kom Burgund i dencaptetingiska ättens händer och förlänades 1032 av kungHenrik I av Frankrike till hans brorRobert. Den capetingiska sidogrenen regerade Burgund till 1361, då den utslocknade och Burgund tillföll kronan.Johan den gode infogade dock inte området med kronans domäner utan förlänade Burgund till sin sonFilip II av Burgund, vilket blev inledningen till Burgunds blomstringstid.[7]
Filip II erhöll 1384Artois,Franche-Comté ochFlandern, det senare ett av det dåtida Europas rikaste industri- och handelscentra. Härtill lades senare grevskapetCharolais. De säregna regeringsförhållandena i Frankrike under årtiondena runt 1400 gynnade Burgunds utveckling som en självständig stat. Filip II och hans sonJohan den orädde försökte trygga sitt inflytande på Frankrikes styre under deras släktingKarl VI av Frankrikes sinnessjukdom och invecklades därigenom i svåra strider med andra medlemmar av kungahuset. Johan lät 1407 mörda sin motståndareLudvig av Orleans men blev själv mördad vid en underhandling med dauphin Karl, senareKarl VII av Frankrike. Dessa strider medförde, att Burgund under den följande tiden, i allians med engelsmännen kom att stå i direkt konflikt med Frankrike. Dess landområden utökade ytterligare genom giftermåls- och arvsfördrag samt krig medNamur,Brabant,Hainaut,Holland,Zeeland ochFriesland. 1435 slötFilip III av Burgund fred med Frankrike och erhöll grevskapenMâcon ochAuxerre samt viktiga områden i norra Frankrike vidSomme.[8]
Hertigdömet Burgund var under senmedeltiden ett av Europas främsta kulturområden och en betydande militärstat. Det rika belgiska handels- och industriområdena var rikets ekonomiska ryggrad och huvudstadenDijon var platsen för ett glänsande riddar- och hovliv. Skulptur, måleri, musik och litteratur blomstrade inom riket.Karl den djärves misslyckade krig mot schweizarna och fall islaget vid Nancy 1477 ledde till att Frankrike återtog vissa områden ochMaximilian av Österrike, gift med Karl den djärves dotter Maria, måste ifördraget i Arras 1482 avståBourgogne och gränsområdena i norr tillLudvig XI av Frankrike. Franche-Comté och Artois skulle tillfalladauphin Karl vid hans giftermål med Maximilians dotter. Detta gick dock om intet, och Franche-Comté och Artois återlämnades genom fördraget i Senlis 1493. I Burgund regeradeFilip I av Kastilien, Maximilians son, till 1506 och därefter Filips och Johanna den vansinnigas sonKarl. Då denne 1516 ärvde Spanien och 1519 blev tysk kejsare, införlivades de återstående burgundiska länderna med dethabsburgska väldet och befriades 1526 från all länsplikt till Frankrike. Det egentligaBourgogne, som gett riket dess namn, förblev en fransk provins.[9]
Under medeltiden fanns det flera inflytelserikakloster i regionen, till exempelCluny,Citeaux ochVézelay. Bourgogne har även fått sin beskärda del av förfall och endast sex av från början 32 tempel och herrgårdsbyggnader finns idag kvar. Av dessa är tre öppna för allmänheten.
Wikimedia Commons har media som rörBurgunds historia.