Första gången hunden nämns under sitt nuvarande franska namnberger de Brie var 1809 i en nyutgåva avjordbrukshandbokenCours complet d’agriculture (första gången utgiven 1786) avabbénFrançois Rozier (1734-1793). Den amerikanske presidentenThomas Jefferson (1743-1826) ägde flera briard, som han bl.a. fått avmarkis Lafayette (1757-1834).
Från mitten av 1800-talet räknades denlånghårigaberger de brie och den korthårigaberger de beauce (beauceron) som två hårlagsvarianter av sammahundtyp. Briard fanns med på den första franskahundutställningen 1863. 1897 bildades enrasklubb i hemlandet för båda varianterna, då tillkom ävenrasstandarden. 1909 bildades en rasklubb för enbart briard och 1925 fick rasen en mer precist utarbetad standard. Underförsta världskriget användes briarden somräddningshund (sanitetshund).
Briard är enlättlärd och lyhörd hund som lämpar sig för olikahundsporter. Den är en aktiv och livlig hund som kräver mycket aktivering. Briarden är känd för att mogna sent.
Rasen är relativt stor och hanen brukar vanligen ligga mellan 62 och 70 cm i mankhöjd och runt 35–45 kg i vikt. Tikarna är mindre och lättare, runt 58–66 cm i mankhöjd och vikten oftast runt 28–38 kg.
Egendomligheter för denna ras är att de har kvar sina dubbla sporrar på bakbenen och även enkla par på frambenen. Många briarder har också en tydligt markerad knöl i bakkant på skallen, skämtsamt kallad "geniknöl".
Frankrike
PDF