Under300-talet börjadebritanner, starkt påverkade av romersk kultur, att emigrera överEngelska kanalen till Bretagne. När romarna sedan drog sig tillbaka från de brittiska öarna ökade den britanniska invandringen till Bretagne som en följd av det ökadeanglosaxiska ochskotska inflytandet. Av dessa britanniska bosättare har regionen fått sitt moderna namn och de lämnade också viktiga bidrag tillbretonskan, ett språk som är besläktat medkymriska ochkorniska.Brittany, detengelska namnet på regionen, betyder "Lilla Britannien" eller "Lillbritannien", just för att skilja det frånStorbritannien.[2]
Pippin den lille ochKarl den store gjorde länge försök att införliva Bretagne med Frankerriket. Slutligen tillsatteLudvig den fromme en inhemsk hertig, den berömdeNomenoë, som efter att ha besegratKarl den skallige vid Nain 846 gjorde Bretagne till självständigt hertigdöme. Efter svåra härjningar under vikingatågen omkring 900, inre oroligheter och konflikter medNormandie kom Bretagne på 1160-talet tillHenrik II av Englands sonGottfrid, som giftes medConstance av Bretagne. Dennes sonArtur uppträdde som engelsk tronpretendent vidRikard Lejonhjärtas död men tillfångatogs avJohan utan land och avled kort därefter 1203. Härefter följde Pierre, greve av Dreux, genom giftermål besläktad med den förra härskarätten och hans ättlingar som Bretagnes regenter.[3]
Det franska kungahuset besegrade den bretonska armén1488 och den sistahertigen av Bretagne tvingades acceptera ett avtal som innebar att den franske kungen kunde bestämma vem hertigens dotter skulle gifta sig med.Anna av Bretagne var den sista regenten över det oberoende hertigdömet och hon tvingades gifta sig medLudvig XII av Frankrike. Vid Annas död övergick den bretonska kronan till hennes dotterClaude av Frankrike, men Claudes gemålFrans I av Frankrike införlivade Bretagne under den franska kronan1532. Hertigdömet höll sig dock med egna skatter och lagar fram till1790 dårevolutionen drog in alla regionala privilegier.
Franska, det enda officiella språket i den franska republiken, är i dag talat över hela Bretagne. De två regionala språken har ingen officiell status enligt staten men talas av omkring en miljon invånare. Språken ärbretonska, främst talat i väst men även över hela Bretagne, ettkeltiskt språk besläktat medkymriska.Gallo, talat i öst, är ett avoïlspråken. Flera skyltar i Bretagne är skrivna på både franska och ett av de två inofficiella språken.
Bretonska dialekterAndel bretonskspråkiga per region.Språk i Bretagne
Karlsson, Ingmar (2018). ”Bretoner och korsikaner — Frankrikes styvbarn”. De små folkens historia : minoriteter i Europa. Lund: Historiska media. sid. 84-114.Libris21750130.ISBN 9789175456188
.png)
