Borgarklass ellerbourgeoisie (IPA: /bʊʁʒo̯aˈziː/ ⓘ, frånfranskans ord för "borgare"),borgerligheten, är ensamhällsklass som under 1800-talet växte fram ur det gamla ståndssamhälletstredje stånd,borgerskapet (jämförborgare).
Påverkad av den franska användningen av begreppet under 1600- och 1700-talen, komKarl Marx att använda ordetbourgeoisie för att beteckna den härskande klassen i detkapitalistiska samhället. Den kännetecknas av att den kontrollerar samhälletsproduktionsmedel, och för att kunna använda dessa köper denproletärernasarbetskraft. De senare blir genom tvånget att sälja sin arbetskraft enligt Marx föremål för ekonomisk "utsugning".[1] Borgarklass i vidare mening inkluderar enligtmarxistisk teori ocksåsmåborgare, vilket syftar påegenföretagare som har få eller inga anställda och ofta arbetar under hantverksliknande former.[2]
Begreppets definition, och vilka som ingår i denna samhällsklass, har förändrats under historiens gång. Sedan 1800- och 1900-talen har definitionerna skiftat mellan exempelviskapitalägare och ekonomiskelit till en bredare och mer diffusmedelklass.[3]
