Ludvig XVIII:s regeringstid1814–1824 innebar både eftergifter till de europeiska makter som besegrat Napoleon och ett erkännande av privat egendom och äganderätt. Men de konservativa grupper som återvände till Frankrike tillsammans med Ludvig, som till exempeljesuiterna, fann sig ofta åsidosatta till favör förliberaler somÉlie Decazes som ville få igång en ekonomisk återhämtning genom att prioritera den franska industrin.
Karl X:s regering1824–1830 innebar ett tvärt brott mot denna liberala utveckling. Vid sitt tillträde gick Karl igenom alla de gamla ritualerna, till exempel lät han sig krönas iReims som de franska kungarna hade gjort i århundraden. Därpå avskedade han regeringens liberala ministrar och tillsatte sina reaktionära vänner, somhertig de Polignac ochgreve de Villèle, i det konservativa sällskapetJungfruns kongregation som eftersträvade att återupprätta den gamla ordningen med kyrkan som samlande kraft.
Missnöje med den förda politiken, en ny ekonomisk kris och ett dåligt skördeår skapade de förutsättningar som ledde tilljulirevolutionen 1830. Den 2 augusti samma år abdikerade Karl, ochhertigen av Orléans, son tillPhilippe Égalité, tillträdde tronen somLudvig Filip I, vilket innebar slutet av denna period och början av periodenJulimonarkin.