Boskapsvaktare ellerboskapsvaktande hundar är arbetandebrukshundar med uppgift att skyddafrigående djur somtamfår ochtamgetter samt ävennötkreatur ochhästar motrovdjursangrepp. Denna uppgift anses vara en avtamhundens allra äldsta, alltsedan människan började hålla andrahusdjur för sinlivsmedelsförsörjning. På många håll i södra och östraEuropa,Mindre Asien,Kaukasus,Centralasien,Mellanöstern ochNordafrika därlösdrift tillämpas har traditionen med boskapsvaktande hundar levt kvar. Den moderna metodiska tillämpningen av boskapsvaktare i länder utan sådan tradition har sitt ursprung iUSA på 1970-talet.
En boskapsvaktare är ingenvallhund i snäv bemärkelse, den skall följa flocken, inte driva den. En boskapsvaktare skall varapräglad på sin flock, inte på människor, men den skall gå att hantera och får inte vara aggressiv mot människor. Präglingen börjar när hunden är valp, då den får vistas tillsammans med husdjuren i en fålla. Hunden skall uppleva att den är en i flocken och vara undergiven gentemot de andra flockmedlemmarna.
Skyddet består av flera led. När rovdjuren kännervittringen av hundarna eller derasdoftmarkeringar frånurinen drar de sig för att komma nära husdjuren. Om hundarna hör eller känner vittringen av rovdjur skrämmer de iväg dessa med skall. I sista hand går det till närstrid mellan hund och rovdjur.
Det finns tre slag av boskapsvaktare:
En traditionell kombination av vallhund och flockvaktare är rasernapuli ochkomondor från det ungerskapusztan; pulin drev fåren dagtid medan komondoren patrullerade oavbrutet på natten.[1][2] Boskapsvaktare kan vara av vilken storvuxen och vädertålighundras som helst, men det skall helst vara en ras som har sysslat med dessa uppgifter traditionellt. De hundraser somavlats fram som renodlade boskapsvaktare är avrastypenbergshundar. Enligt den internationella kennelfederationenFédération Cynologique Internationales (FCI)gruppindelning av hundraser hör bergshundarna till undersektionenstora herdehundar och bergshundar till sektion 2,molosser- och bergshundar, i grupp 2,schnauzer och pinscher, molosser- och bergshundar samtsennenhundar. Herdehundar kan vara antingen från denna kategori eller från sektion 1 i gruppenvall-,boskaps- och herdehundar.
Det nya intresset för boskapsvaktare hör samman med önskemålet att fåjordbruketsdjurhållning att samsas med intresset att bevarahotade rovdjur. INamibia används boskapsvaktare för att skydda husdjur motgeparder. ISkandinavien handlar det bland annat om att kunna värna bådevargen ochfäboddriften.
För att få använda en boskapsvaktare krävs tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd behövs både vid lösdrift och om djuren vistas i hägn. För att inte strida motJaktförordningen får hundarna inte ha någotjaktintresse. De får inte heller visa aggressivitet mot människor eller främmande hundar, så attallemansrätten inskränks. Som vid all annan hundhållning gäller principen omstrikt ansvar enligtLagen om tillsyn över hundar och katter.
ISverige fanns 2010 ett 40-tal boskapsvaktande hundar. De raser som används i Sverige ärmaremmano abruzzese,pyrenéerhund,kangal ochblandras (mellan pyrenéer ochcão da serra da estrela).
PDF PDF PDF PDF PDF PDF PDF PDF PDF(engelska) PDF 1999(engelska)
| |||||||||||||||||
| |||||||||||||||||