Dvärgen Regin i nordisk mytologi. Illustration avArthur Rackham.
Dvärgar (fornnordiska:dvergar, singulardvergr) var inordisk mytologi små satta väsen av gammalt virke som bodde under stenar och klippor, och som antogs representera de hemlighetsfullt och stilla verkande naturkrafterna i jordens inre.
Dvärgarna tycks vara identiska med desvartalfer som omtalas av Snorre, och i en senare tids folktro förblandas de ofta medtomtegubbar,vättar, bergtroll och dylika väsenden.
EnligtParacelsus är förklaringen till att sirenerna, jättarna, dvärgarna och zundlarna, som är eldfolkets monster, överhuvudtaget existerar inte deras uppgift att vakta något, utan att de är järtecken, som förebådar svåra tider för mänskligheten. Dvärgarna står i samband med stort armod hos ett folk.
Även nyare folksägner har åtskilligt att berätta om dvärgar och deras sammanträffanden med människor. En tillfredsställande etymologi av ordet dvärg är ännu ej funnen. Detta ord ingår i sammansättningarnadvärgamål (eko),dvärganät ellerdvärgsnät (spindelväv), ochdvärgstenar ellerdvärghamrar – benämningar på vissa slags stenarter.
Det svenska ordetdvärg,fornsvenskadværgher, härstammar från fornnordiskadvergr, som i sin tur ska ha kommit avurgermanska *đwerȝaz.[1] Urformen utvecklades i tyska tillZwerg, i engelska tilldwarf och är ett ord som verkar återfinnas i samtliga kvarlevande germanska språk. Ursprunget är dock ovisst och konkurrerande etymologier menar att dvärgar sprang ur naturandar associerade med döden och att ordet kan härstamma från deurindoeuropeiska formerna *dheur- ("skada") och *dhreugh (ursprung till engelskadream "dröm" och tyskaTrug "bedrägeri").[2] Paralleller drags även till sanskritiskadhvaras ("demoniskt väsen") och till grekiskaσέϱφος ("liten insekt, kryp").[3]
EnligtVöluspá skall inget armod ha funnits i världen innan de tre nornorna anlände frånJotunheim, och det är som en följd av detta gudarna skapade dvärgarnas skara. En ansenlig del av dikten (Dvergatal) består av ett uppräknande av olika dvärgars namn.Snorre berättar att innan de gavs förstånd och mänsklig skepnad ska de ha varit maskar i jättenYmers kött. De beskrivs i allmänhet som små, fula, med långa näsor, smutsbrun hy och dagskygga. Vissa dvärgar har namn som antyder att de ursprungligen kan ha tänkts som dödsandar eller förfädernas gastar (Nár, lik;Bláinn, blå (dödens färg);Dáinn, död). Genom en magisk hatt (dvärghatt ellerhuliðshjálmr) eller ibland en mantel kunde de göra sig osynliga. IAlvíssmál lurar Tor dvärgenAllvis (Alvíss) att förkunna sitt stora kosmologiska vetande så länge att solen går upp och Allvis blir till sten. I andra berättelser verkar dvärgarna dock vara opåverkade av solens strålar.
De trivs bäst när de får smycka sina grottor, skapa otroliga underjordiska salar, ljussättaguldådror ibergen och låta dem speglas i grottsjöar. Intresset för smyckning och den ständiga jakten på ädla metaller har gjort dem till duktiga smeder. Deras välde över naturens förborgade krafter yttrar sig särskilt i en överlägsen konstfärdighet, i synnerhet inomsmideri, vilken sätter dem i stånd att inte endast förse människorna ochalverna med allehanda dyrbara vapen och verktyg, utan även att åt gudarna smida deras kostbaraste klenoder. Så förfärdigade dvärgarna åt Oden spjutetGungner och guldringenDraupner, åtTor hammarenMjölner, åtFrej skeppetSkidbladner, åtSiv hennes guldhår. Förutom i Eddorna uppträder de även i flerafornaldarsagor i denna egenskap. IVölsungasagan smiderAndvare ringen Andvaranaut, och hans sonRegin smider åtSigurd Fafnesbane samman det splittrade svärdetGram. IHervors saga smider dvärgarnaDurin ochDvalin svärdetTyrfing. De arbetade också i trä och metall, och hantverksskickligheten överträffas inte av någon annan skapad varelse. Dvärgar är dessutom både poetiska och romantiska, men också lite barska och korthuggna. De älskar det fasta berget lika mycket som de hatar att färdas med båt eller under solen. IAhmad ibn Fadlans berömda reseskildring får nordborna vapen som dvärgar har gjort. Där anges dvärgarna vara födda av människor och snarare ett hantverkarskrå än mytiska gestalter.
Dvärgar anses som ett ondskefullt släkte. De är farliga och fientligt inställda till och undviker människorna, men de gör ibland affärer med denna ras. De är naturligt fientliga mot gudarna, och de är lömska och beräknande. De är ett kuvat och plågat släkte, men sega, uthålliga och hårda som sten. Dvärgar är stolta och blir lätt förgrymmade. De är avundsjuka på alverna men ser också ned på deras lättjefulla och alltför enkla liv.
Här återfinns dvärgar som spelar avgörande roller i de mytologiska berättelserna, eller som verkar ha spelat viktiga roller i den fornnordiska religionen. Mer om dessa finns att läsa i egna artiklar, som namnen länkar till:
Andvare var en dvärg som bevakade en guldskatt innehållande den magiska ringenAndvaranaut. Andvare levde i skepnad av engädda i en fors som bar hans namn. Loke fångar i legenden omSigurd Fafnesbane Andvare och avtvingar honom skatten och ringen, som Andvare då förbannar.
Brokk var en avIvaldesönerna som slog vad medLoke om dennes huvud om Brokks bror Eitres smidesskicklighet.
Dvalin var en av de främsta och mäktigaste urtidsdvärgarna. Dvalin varsmed och den förste av dvärgarna att bli runkunnig. Han ledde en grupp dvärgars vandring frånSalarstein tillJäravallen. Tillsammans med Durin smidde hanTirfing. Han har även gett namn åt en avdvärgarna iTolkiens universum.
Fafner ellerFafne (isländskaFáfnir) var son tillHreidmar och bror tillRegin och Utter. Tillsammans med Regin dödar Fafner sin far för att komma överAndvares skatt och den förbannade ringenAndvaranaut, som Loke gett Hreidmar som bot för att han råkat döda Utter. Fafner vill sedan ha skatten för sig själv, och förvandlar sig därför till en drake och kör bort Regin. Regin smider då svärdetGram somSigurd Fafnesbane dräper Fafner med.
Hreidmar var en girig dvärgkung som var far tillFafner, Utter ochRegin. Efter att Utter oavsiktligt dödats avLoke, tar HreidmarOden ochHöner tillfånga och kräver Andvares guld ochAndvaranaut av Loke som lösen. När han fått det dödar Fafner och Regin sin far för att få ringen och skatten.
Ivaldesönerna var en brödraskara som skapade några av gudarnas mest kännetecknande vapen och smycken, till att börja medSivs hår, skeppetSkidbladner och spjutetGungner. Deras far varIvalde, och två av bröderna var Eitre (alternativt Sindre) och Brokk.
Ny ochNedan var de två dvärgar som rådde över de tilltagande (Ny) och avtagande (Nedan)månfaserna.
Regin var en berömd smed, son tillHreidmar, bror tillFafne och Utter. Regin dödar tillsammans med Fafne sin far, Hreidmar[4] , för att komma över sin fars skatt och ringenAndvaranaut. Fafner förvandlar sig då till en drake, och behåller skatten själv, varpå Regin tillverkar svärdetGram åtSigurd Fafnesbane och bistår honom i att döda Fafner. Regin dödades sedan av Sigurd som misstänkte honom för förräderi.
I den nordiska mytologin förekommer också ett antal dvärgar med mindre roller i berättelserna, om vilka därmed inte mycket är känt. Namnen länkar i vissa fall till alternativa betydelser:
Alfrik,Berling ochGner, var tillsammans medDvalin iSöla þáttr iOlav Tryggvasons saga de fyra dvärgar som smiddeFrejas bröstsmyckeBrisingasmycket, för vilket de krävde att hon skulle betala genom att tillbringa en natt hos var och en av dvärgarna.[5]
Allvis är iSången om Allvis i denpoetiska Eddan en dvärg som medanTor är bortrest förlovar sig med Tors dotterTrud. När Allvis kommer för att hämta sin brud märker Tor att han är en dvärg. Tor får honom därför att stanna genom utmana honom att ange namnen på alla världar på gudarnas,vanernas,alfernas,jättarnas, dvärgarnas och människornas språk. Allvis var vis och kunde namnet på alla dessa platser, och medan han räknade upp dem hann solen gå upp. Som dettroll han var spricker han då och förvandlas till sten.[6] Se ävenSången om Allvis påWikisource.
Bivor ("bävaren"),Bovur ("den bråkige") ochBombur (av "bomba"; "trumma", syftar förmodligen på Bomburs mage), alternativtBivår respektiveBovur, är tre urdvärgar medallittererande namn som förekommer i andra strofen av gudakvädetVöluspás dvärgaskapelseparti,Dvergatal. (De har gett namn åt var sindvärg i J.R.R.Tolkiens berättelser.)
Durin smidde tillsammans medDvalin svärdetTirfing. (Har gett namn åt två dvärgar i J.R.R. Tolkiens berättelser).
Gandalv (avfornnordiskagandr (stav) ochálfr (alv), är en dvärg som nämns iVölvans spådom (Völuspá). (Har lånat sitt namn åtGandalf i J.R.R. Tolkiens universum.) Av namnet att döma är han en skyddande ande som äger en trollstav.[7]
Ivalde var dvärgarnas furste som härskade i underjorden. Han var fader tillIvaldesönerna.
Lit (avLitr, "färg") var en dvärg som i berättelsen omBalders död springer i vägen förTor och de andra gudarna. Lit sparkas in i elden och brinner upp. Han nämns också i Völvans spådom i denpoetiska Eddan i uppräknandet av dvärgarna i vers 12.
Lofar ellerLovar (fornvästnordiskaLofarr), är en av urdvärgarna och omnämns som de kommande dvärgarnas stamfader iVöluspá, verserna 14 och 16. Han var även med Dvalin på dennes vandring tillJäravallen.
.JPG)
