Enbokrulle är ett långt stycke skrivunderlag (exempelvispergament,papyrus,siden ellerpapper) fastsatt mellan två stavformade vikter för att forma rullar. Bokrullar användes över en stor del av världen innancodexar ochböcker tog över deras roll. I Europa skedde detta under300-talet e.Kr.[1][2]
Bokrullars användning sträckte sig från lagtexter ochloggböcker till illustrerade prestigeverk med religiös och profan litteratur och konst.[3][4]
Användning av bokrullar på pergament levde inom ett fåtal specialiserade områden kvar århundraden efter uppfinning av boken. Ett sådant var nedtecknandet av brittiska lagar som fortsatte inpå 2000-talet.[5] Ett annat var medeltidanekrologer, korta levnadsteckningar om prominenta personer som gjordes på bokrullar i europeiska kloster.[3]
Inomjudendomen måsteToran, den hebreiska heliga skriftens fem första böcker, vara nedtecknad för hand på en bokrulle förliturgiskt användande.[6]
De äldsta funna bokrullarna kommer frånEgypten. Ofta kalladMerers dagbok (fast den endast är en del av fyndet) är de över 4500 år gamla. De är också det tidigaste fyndet av papyrus därhieroglyfer använts.[4]
IKina skrevs från omkring 770-talet f.Kr. på rullar gjorde av tunna trä- eller bambustycken som sattes ihop till en rulle. FrånHandynastin finns fynd med rullar avmullbärspapper och siden, vilka användes för både text och bild.[7]
Ur de kinesiska bokrullarna utvecklades i Östasien flera sorters dekorativa rullar som kunde ha text, bild eller en kombination av båda.Kakemono är vertikala och avsedda att hängas på väggen. Dekorativkalligrafi ellertuschmålningar blev populära motiv.Makimono är horisontella, ofta mycket långa, rullar. Här rullades endast en del ut åt gången, vilket gav betraktaren en form av pågående narrativ.[8][9]
Japansk horisontell bokrulle medyokai-väsen. Skrolla höger för att se hela motivet.
På bokrullar avnäver finns de äldsta bevaradebuddhistiska texterna. Näver frånEverestbjörken var ett utbrett skrivmaterial i och omkringIndien, innan populariseringen av papper. Fynden, som uppmärksammades 1994, härrör frånGandhara i nuvarandePakistan och dateras till mellan 100 f.Kr till 300 e.Kr. Därmed hör de också till de äldstasydostasiatiska skriftliga källorna.[10][11]
^ [ab]Tallet, Pierre (2017) (på engelska) (PDF). Les Papyrus De La Mer Rouge: Le Journal De Merer (Papyrus Jarf A et B) [The Red Sea Papyri: The Diary of Merer]. "1". Institut français d'archéologie orientale.ISBN 9782724707069. Läst 15 augusti 2025