Bluesmusiken uppstod runtMississippideltat under slutet av1800-talet, en stil numera kalladdeltablues. Musiken populariserades så småningom i en mer städad, notbunden form av personer som kompositören och orkesterledarenW. C. Handy. Sitt stora kommersiella genombrott fick bluesen 1920 med sångerskanMamie Smiths insjungning avCrazy Blues för bolagetOkeh som skall ha sålt i mer än två miljoner exemplar. Den moderna elektrifierade storstadsbluesen skapades iChicago och fick sin stora spridning genom det legendariska skivbolagetChess Records där artister somMuddy Waters ochHowlin' Wolf gav ut sina skivor.[1]
Blueslåtars text handlar ofta om problem eller olycka, framförda i en lösligt berättande stil. Namnet kommer från uttrycketin the blue moods,feeling blue ochblue notes som betyder ledsen, sorgsen.
Under de första årtiondena av1900-talet var bluesmusiken inte klart definierad i form av ackordväxlingar och antalet takter. Den numera konventionella 12-taktersbluesen blev en standard under1930-talet.
Om ovanstående spelas itonarten C-dur (exempelvis) skulleackorden bli:
C
C eller F
C
C
F
F
C
C
G
F
C
C eller G
I många fall används ackordfärgningar, där ett eller flera av ackorden ofta spelas som durseptimackord (T7>, S7> och D7). Förutom tolvtaktersbluesen finns det blueslåtar i bland annat åtta och sextontaktersformat.[1]
Bluesmusiken använder sig melodiskt sett ofta av de sänkta tredje, femte och sjunde tonerna (de så kalladeblå tonerna) inom durskalan.[1] Medan tolv-taktens ackordföljd periodvist hade använts under århundraden, så var den revolutionerande aspekten i bluesen att man ofta använder en sänkt fjärde, sjunde, och till och med femte ton i melodin, tillsammans med splittat spelande av direkt närliggande toner samtidigt, till exempel sänkt andra med glidning (slide), liknande användningen av prydnadsnoter med för-slag. När en klassiskt skolad musiker spelar en prydnadsnot distinkt, så använder en bluessångare eller munspelare ett glissando, och en pianist eller gitarrist kan spela de två tonerna samtidigt och sedan släppa prydnadsnoten. Blues spelas ibland även i enmoll-tonart, där den så kalladebluesskalan används. Denna skala skiljer sig från den traditionellapentatoniska mollskalan med tillägget av en halvton mellan den tredje och fjärde tonen, som dock ofta splittas med den fjärde tonen i mollskalan från sångaren eller ett soloinstrument.Janis Joplins tolkning avBall and chain medBig Brother and the Holding Company ger ett exempel på denna teknik. Bluesskalan används inte bara i moll, utan är också vanlig i blueslåtar i dur. Blues i moll-tonart är ibland strukturerad i 16 takter istället för 12, ett exempel ärSt. James Infirmary Blues.
_by_Carl_Van_Vechten.jpg)