De två värdena på en bit kan också tolkas somsanningsvärden (sant/falskt, ja/nej), algebraiskatecken (+/−), aktiveringstillstånd (på/av), eller något annat tvåvärdigt attribut. Överensstämmelsen mellan dessa värden och det fysiska tillståndet av den bakomliggande lagringen eller enheten är en fråga om konvention, och olika tilldelningar kan användas även inom samma enhet eller program. Längden av ett binärt tal kan refereras till som dessbitlängd.
Symbolen för bit, som en informationsenhet, är antingenbit (rekommenderat av standardenIEC 80000-13:2008) eller gementb (rekommenderat av standardenIEEE 1541-2002). En grupp av åtta bitar kallas vanligen för enbyte, men historiskt är storleken på en byte inte strikt definierad. Termenoktett kan användas då man vill undvika tvetydighet.
En bit definieras som den erhållna informationen vid utfallet av en slumpmässig händelse.[4] Informationen definieras som, där är sannolikheten att inträffar. Ju högre sannolikheten är desto mindre blir informationen. En alternativ definition är osäkerheten i, som exempelvis kan vara en binär slumpvariabel som kan anta värdet 0 eller 1 med lika stor sannolikhet.[5]
Ralph Hartley föreslog användning av ett logaritmiskt informationsmått (1928).[6]John W. Tukey introducerade ordet bit den 9 januari 1947 som en förkortning avbinary digit ("binär siffra"). Ordet fick spridning genomClaude E. Shannons inflytelserika verkEn matematisk kommunikationsteori (1948).[7] Intressant är attVannevar Bush 1936 skrev om "informationsbitar" lagrade på hålkort (som användes i den tidens mekaniska datorer).[8]
Den första programmerbara datorn, byggd avKonrad Zuse, använde binär notation för tal.
För binär representation av detnaturliga taletn är minst bitar nödvändiga, vilket på ett mer praktiskt sätt kan skrivas som (utvärdet till entakfunktion av ettheltal). Detta innebär att en mängd som kan antan värden, exempelvis talen 0 och, kan representeras av bitar. Exempelvis, för en signal med 9 möjliga tillstånd är bitar nödvändiga (1001 är den binära representationen av 9).
Det minsta antalet tillstånd som ett digitaltekniskt system kan anta är två, vilket kan uttryckas och lagras med hjälp av bit. Ett par definierade villkor som representeras av en bit är exempelvis:
En lampa kan anta två olika tillstånd (släckt ellertänd). I exemplet nedan är 0 = släckt och 1 = tänd, men om så önskas fungerar även det omvända.
Lampans tillstånd: Lampa släckt (0) Lampa tänd (1) Med en enda bit kan informationen om lampans tillstånd visas: Information i en bit:
På samma sätt kan tillståndet som ett normalt fungerandetrafikljus kan anta (röd,gul ellergrön) uttryckas och lagras med hjälp av bitar (exempelvis 00 = röd, 01 = gul och 10 = grön).
Symboliskt – oberoende av den fysiska representationen – anges de två tillstånden hos bitarna som:
I de tidigaste icke-elektroniska informationsbehandlingsanordningarna, såsomJacquards vävstol ochden analytiska maskinen, lagrades en bit ofta som positionen för en mekanisk hävstång eller kugghjul, eller närvaron eller frånvaron av ett hål vid en viss punkt i etthålkort ellerhålremsa. I de första elektriska apparaterna för diskret logik (exempelvishissar,trafiksignalsstyrkretsar,telefonväxlar ochKonrad Zuses dator) representerades bitar som tillstånden hos elektroniskareläer som kan vara antingen ”öppen” eller ”sluten”. När reläer ersattes medelektronrör, i början på 1940-talet, experimenterade datorbyggare med en mängd olika lagringsmetoder, såsom tryckpulser som rör sig ned längs enfördröjningskvicksilverlinje, laddningar lagrade på insidan av ettkatodstrålerör, eller ogenomskinliga fläckar tryckta påoptiska skivor medfotolitografiska tekniker.
I modernahalvledarminnen, såsomdynamiska minnen, kan de två värdena för en bit representeras av två nivåer avelektrisk laddning som lagras i enkondensator. I vissa typer avprogrammerbara logiska matriser ochread-only memories, kan en bit representeras av närvaron eller frånvaron av en ledande väg vid en viss punkt i en krets. I optiska skivor, representeras en bit av närvaron eller frånvaron av en mikroskopisk grop på en reflekterande yta. I endimensionellastreckkoder, är bitarna representerade av tjockleken av alternerande svarta och vita linjer.
Bitar överförs en i taget i seriell överföring, och multipelt i parallell överföring. Enbitvis operation processar en bit åt gången. Dataöverföringshastigheter mäts vanligen i decimala SI-multipler av enhetenbit per sekund (b/s), exempelviskilobit per sekund (kb/s).
Biten är inte definierad iinternationella måttenhetssystemet (SI). Emellertid harInternational Electrotechnical Commission (IEC) utfärdat standardenIEC 60027, som anger att även symbolen för enheten bör varabit, och att detta bör användas i alla multipler, exempelviskbit för kilobit.[9] Den gemena bokstaven b används dock också i stor utsträckning som symbol för bit, och rekommenderas avIEEE, genom standardenIEEE 1541-2002. Däremot skall den inte förväxlas med den versala bokstaven B, som är symbolen förbyte.
Multipla bitar kan uttryckas och representeras på flera sätt. För förenkling av representation av vanliga återkommande bitgrupper, har flerainformationsenheter traditionellt använts – den vanligaste ärbyte, myntad avWerner Buchholz i juli 1956, som historiskt har använts för att representera antalet bitar som används för att koda etttecken (tillsUTF-8 multibytekodning tog över) i en dator[10][11], och som av denna anledning användes som detgrundadresserbara elementet i mångadatorarkitekturer. Utvecklingen av hårdvaruformgivningen sammanlöpte på den vanligaste implementationen av användningen av 8 bitar per byte, eftersom det är vitt använt idag. På grund av tvetydigheten i att förlita sig på den underliggande hårdvaruformgivningen, definierades enhetenoktett att uttryckligen ange en sekvens av 8 bitar.
Datorer brukar manipulera bitar i gruppar om en fast storlek, konventionellt kallade ”ord”. Liksom byte, varierar även antalet bitar i ett ord med hårdvaruformgivningen, och det är typiskt mellan 8 och 80 bitar, eller ännu mer i vissa specialiserade datorer. Från och med 2000-talet, har persondatorer och serverdatorer i detaljhandeln en ordstorlek på 32 eller 64 bitar.
SI definierar en seriedecimalprefix (SI-prefix) för multipler av standardiserade enheter, vilka även frekvent används för bit och byte. Prefixenkilo (103) upptillyotta (1024) utgör multipler av 1000, och de motsvarande enheterna ärkilobit (103 bitar) ochyottabit (1024 bitar).
Ersättning av den binära logaritmen till logaritmen ave,3 eller10 leder till de sällan använda enheternanat,trit ochhartdit, motsvarande bitar, respektive.
