Forntida kungadömen har funnits på slätterna i nuvarande Bihar från cirka 1500 f.Kr. Kring 475 f.Kr. hadeMagadhariket sin huvudstad i Pataliputra (nuvarande Patna). Patna var också huvudstaden iMauryadynastins indiska rike på 200-talet f.Kr. och i de indiskaGuptahärskarnas rike på 4–500-talen e. Kr.[3] Cirka 800 e.Kr. förlorade Bihar sin betydelse som Indiens kulturella centrum. Undermogultiden (1526–1858) styrdes Bihar liksom resten av riket frånAgra och så småningomDelhi, och under större delen av denbrittiska tiden (1858–1947) var Bihar en del av provinsenBengalen och styrdes frånCalcutta.[2]
Större delen av Bihar består avGangesslätten. Slättens norra del är plan och låglänt, med en rad floder som för stora mängder vatten frånHimalaya tillGanges och ofta orsakaröversvämningar.[3] Under sensommaren2008 ändrade flodenKosi, som är en biflod till Ganges, sitt lopp och översvämningen fördrev över en halv miljon människor från sina hem.
Den södra delen av Gangesslätten är mera kuperad. Där finns den storaSonfloden, som flyter ihop med Ganges strax väster om Patna.
I norr finns Himalaya, vars sydligaste lägre delar tillhör Bihar, och i söder finns bergsområden som delvis avskiljts från Bihar och bildat staten Jharkhand.
Bihar är sett till folkmängden Indiens näst största delstat, med över 100 miljoner invånare. Könsfördelningen är ojämn, med 916 kvinnor per 1000 män (2011).[2] Av befolkningen som är 7 år eller äldre var 63,8 %läskunniga vidfolkräkningen 2011, varav nivån var 73,4 procent av männen och 53,3 procent av kvinnorna. Bihar är en av Indiens mest tätbefolkade delstater, med mer än 325 invånare per kvadratkilometer. Även befolkningsökningen är bland de största i landet.[3] De flesta människorna livnär sig påjordbruk och bor i byar på de bördiga slätterna. Många har flyttat till andra delstater för att kunna försörja sig.
Sjukvården är dåligt utbyggd utanför städerna, och även om de flesta barn börjarskolan så är det få som fortsätter efter grundnivån, eftersom de måste arbeta för sin försörjning.[3]
Den delstat som under namnet Bihar blev en del av det självständiga Indien sammanföll i stort sett med den brittiska provinsen Bihar som funnits sedan1936.1956, i samband med en reform som tog ökad hänsyn till befolkningens språkgemenskap, överfördes den södra delen av delstaten tillVästbengalen.2000 omvandlades södra delen av Bihar till den nya delstatenJharkhand, som främst omfattar högplatånChota Nagpur och där en stor del av befolkningen är stamfolk (adivasis).[3][4]
Det officiella språket i Bihar ärhindi, men mindre än hälften (44 procent år 1961) av befolkningen ser hindi som sitt modersmål.[5] Det vanligaste språketbihari betraktas som en dialekt av hindi och innefattar i sin turmaithili,bhojpuri ochmagahi. De har inte status som egna språk[6] men maithili ses som ett eget ämne inom akademisk utbildning.[7] Magahi (även kallat magadhi) anses ibland vara det språk som Buddha talade.[8]
En del av befolkningen tillhör stamfolk somsantal,munda ochoraon. De talar egna språk som är helt skilda från hindi.[9]
Flera av de viktiga personerna ihinduismens legender har anknytning till Bihar. Exempelvis sägsSita, hustru tillRama, ha varit en prinsessa i kungariket Videha på norra Gangesslätten i nuvarande Bihar.[3] MaharashiValmiki, som enligt traditionen nedtecknadeRamayana, sägs ha levat i Bihar.[2]
De viktigaste grödorna inom jordbruket ärris ochvete. Bihar har också en storproduktion avfrukt och är Indiens näst största producent avgrönsaker.
IBrittiska Indien låg Bihar långt framme vad gäller industri, och efter självständigheten utvecklades tung industri och kraftförsörjning i de mineralrika bergsområden som 2000 avskildes som den nya delstaten Jharkhand. Dagens Bihar har ingen stor industrisektor, och energiförsörjningen är svagt utbyggd och förser under tidigt 2000-tal endast hälften av byarna med elektricitet.[3]
