Benedetto (Bettino) Craxi, född24 februari1934 iMilano, död19 januari2000 iHammamet iTunisien, var en italienskpolitiker. Han varpartisekreterare för detItalienska socialistpartiet (PSI) mellan 1976 och 1993, samtItaliens premiärminister mellan 1983 och 1987.
Bettino Craxi föddes iMilano 1934 och blev medlem i detItalienska socialistpartiet när han var 17 år gammal. Craxi studeradejuridik ochstatsvetenskap vid universiteten iMilano ochUrbino, och deltog i socialistiska studentgrupper. År 1960 valdes han tillkommunalråd för Milano och 1968 blev han invald iItaliens deputeradekammare för PSI.
År 1976 valdes Craxi tillpartisekreterare för PSI, efter år av strider mellan olika fraktioner inom partiet. Craxi sågs som en övergångsfigur, men han lyckades fästa sitt grepp om PSI och blev en av 1980-talets mest betydelsefulla politiker, både inom Italien och internationellt. Craxi blev mycket omskriven i pressen i samband med kidnappningen avAldo Moro 1978, då han framstod som en frontfigur för den s.k. "förhandlingslinjen", d.v.s. de som ansåg att man borde förhandla medRöda brigaderna för att få Moro frisläppt.[1]
Han avslutade partiets tidigare samarbete med detItalienska kommunistpartiet (PCI), som tidigare varit det dominerande vänsterpartiet i Italien, och omdanade PSI till ett mer alldagligtsocialliberalt parti i stil medSocialdemokraterna iTyskland ochSocialistiska partiet iFrankrike. Detta gav resultat, och ledde till att PSI kunde bilda enkoalitionsregering tillsammans medkristdemokratiskaDemocrazia Cristiana (DC) 1983.
Craxi valdes till premiärminister den 4 augusti 1983, en post han skulle komma att sitta kvar på tills den 17 april 1987. 1984 undertecknade han ettkonkordat medVatikanstaten, som upphävdekatolicismens status somstatsreligion i Italien. Craxi lyckades hålla samman koalitionsregeringen i fyra år, vilket gör hans premiärministerperiod till den tredje längsta iItalienska republikens historia.
Under 1990-talet blev Craxi inblandad i rättsprocessen som kom att bli känd sommani pulite, där han dömdes förkorruption och olaga finansiering av sitt eget parti. Han erkände den olaga finansieringen, men förnekade korruptionsanklagelserna. Processen omformade det politiska läget i Italien; i lokalvalet iLombardiet 1993 blev det nybildade högerpartietLega Nord de stora segrarna, och avslutade därmed 16 års socialiststyre i regionen. Vid parlamentsvalet 1994 gick PSI från att ha fått 14% av rösterna i 1992 års parlamentsval, till att hamna undersmåpartispärren på 4%.
Rättsprocessen resulterade i att Craxi blev en symbol för den politiska korruptionen i Italien. Han dömdes till 27 års fängelse, men flydde 1994 tillHammamet iTunisien för att slippa avtjäna sitt straff. Craxi, som var god vän med Tunisiens presidentBen Ali, stod under resten av sitt liv fast vid att korruptionsanklagelserna var falska, men återvände aldrig till sitt hemland. Den 19 januari 2000 avled Bettino Craxi i Tunisien till följd av komplikationer avdiabetes, 65 år gammal.
.svg)
