| Bergen-Belsen | |
 Bergen-Belsen vid befrielsen i april 1945. | |
| Plats | Bergen |
|---|---|
| I bruk | 1940–1945 |
| Kommendant | Adolf Haas Josef Kramer |
| Antal döda | över 70 000 |
| Befriat av | brittiska och kanadensiska trupper den 15 april 1945 |
Bergen-Belsen, emellanåt kallatBelsen, var ettkoncentrations- ochkrigsfångeläger i detnazistiskaTyskland, nära staden Celle. Det var ursprungligen, från 1940, ett krigsfångeläger och blev delvis koncentrationsläger 1943 och som slutligen befriades av brittiska styrkor i april 1945. Under sommaren och hösten 1945 blev närliggande tyska militärkaserner ett så kallat ”displaced persons camp”. Bergen-Belsen var beläget iNiedersachsen, sydväst om stadenBergen näraCelle. Över 70 000 människor dog i Bergen-Belsen, bland demAnne Frank och hennes systerMargot, vilka avled i februari–mars 1945.
Bergen-Belsen upprättades 1940 avWehrmacht (tyska armén) som ettläger för krigsfångar, framförallt för franska och belgiska soldater. Efter Tysklands angrepp på Sovjet 1941 deporterades 21 000 sovjetiska krigsfångar till lägret, under det följande året avled 14 000 av dem. EfterWarszawaupproret 1944 internerades även medlemmar av denpolska hemarmén. Krigsfångelägret, med beteckningenStalag XI C, genomgick flera omstruktureringar under kriget och var verksamt till krigsslutet.[1]
År 1943 övertogSS en sektion av Bergen-Belsen där man lät internera judar. I och med SS:s övertagande blev sektionen en del avnazisternas stora nätverk av koncentrationsläger. I Bergen-Belsen fanns judar från nästan hela Europa: Tyskland, Polen, Spanien, Portugal, Holland, Frankrike, Jugoslavien, Albanien, Ungern samt från Turkiet. Fler lägersektioner skapades 1943/44 när SS började internera andra grupper av fångar i lägret, bland annat upprättades ett koncentrationsläger för kvinnor. Det fanns inga gaskammare i Bergen-Belsen – den stora mängdenmassmord ägde rum i lägren längre österut – men likväl mördades härjudar,homosexuella,Jehovas vittnen, ”asociala”,romer ochkrigsfångar genomtortyr och undernäring. Under 1944 började nazisterna sända hit sjuka och icke arbetsföra fångar från andra läger, varav de flesta dog efter en kortare tid. I början av 1945 kom tusentals judar som gått i så kalladedödsmarscher eller transporterats med godståg från lägrenAuschwitz ochGross-Rosen, när tyskarna evakuerade dessa läger på grund av den annalkande ryska armén. Följden blev enorm överbeläggning och ytterligare försämring av förhållandena. I juni 1944 var det omkring 7 300 fångar i lägret, i april 1945 hade antalet stigit till 60 000. Tiotusentals dog av sjukdomar och svält.[2][3]
Debrittiska trupperna kom till Bergen-Belsen den15 april1945. De möttes av tusentals svältfödda lägerfångar och mängder av lik.Trots de massgravar som SS låtit gräva fann de brittiska trupperna tusentals obegravda kroppar av döda människor i lägret och närliggande godståg. Britterna avväpnade och arresterade lägrets SS-personal och befriade 53 000 fångar. SS-personalen sattes sedan att flytta liken i lägerområdet till massgravar där de omkring 20 000 döda begravdes. Brittiska armén förde tyska civilpersoner och offentliga tjänstemän till lägret så att de med egna ögon kunde se den morbida konsekvensen av den nazistiska ideologin. Bergen-Belsens fångbaracker jämnades med marken efter befrielsen på grund avepidemirisken orsakad avtyfus ochlöss. I april–maj inrättade britterna ett nödsjukhus i närbelägna tyska militärkaserner. Under de två första månaderna efter befrielsen avled 14 000 före detta fångar i sviterna av sjukdom och undernäring.[4][5]
Omkring 52 000 män, kvinnor och barn, samt 19 700 krigsfångar dog i Bergen-Belsen.[4]
Sjukhuset i militärkasernerna övergick under sommaren-hösten till att bli ett läger för "displaced persons" (ungefär: hemlösa personer). De flesta återvände efter kort tid till sina hemländer, men många, framförallt judar och polacker, blev kvar. Lägret delades nu upp i en polsk och en judisk sektion med 10 000 respektive 12 000 före detta lägerfångar. Bergen-Belsen var det största lägret i Tyskland för hemlösa judar som överlevt Förintelsen. Lägret stängdes 1950.[6][5]
På platsen för Bergen-Belsens läger finns idag ett monument, en minnespark och ett museum.
Den första rättegången mot lägrets SS-personal hölls inför en engelsk militärdomstol under hösten1945. Bland de åtalade fanns lägrets kommendantJosef Kramer samt 43 personer ur SS:s personal, både kvinnor och män. Av dessa dömdes 11 till döden. Lägerkommendanten Kramer, chefen för den kvinnliga vaktstyrkanElisabeth Volkenrath, lägerläkarenFritz Klein och de andra med dödsdomar avrättades den 13 december 1945. Av de återstående anklagade släpptes 14 personer och de övriga dömdes till fängelsestraff på mellan ett och femton år. Ytterligare nio personer ur lägerpersonalen ställdes inför rätta 1946 och 1948.[7]
De brittiska trupperna som kom till lägret gjorde en omfattande fotodokumentation både på stillbild och på film. Bilderna som sedan spreds chockerade en hel värld. I dokumentärenNight Will Fall från 2014 berättas om hur detta filmmaterial från 1945 kom till och sedan användes.[8]
Wikimedia Commons har media som rörBergen-Belsen.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
