Bengali skrivs medbengalialfabetet.Assamesiska,oriya ochmaithili, tre andra språk som tillhör maghadagrenen av den indoariska språkfamiljen, är nära besläktade med bengali.
Liksom andra östliga indoariska språk uppkom bengali ur de östligamedelindiska språken på Indiska halvön.Magadhi, det äldsta belagdatalade språket i området, hade utvecklats tillardhamagadhi ("halvmagadhi") under första delen av det första årtusendet e.Kr. Ardhamagadhi, liksom alla prakritvarieteter i norra Indien, började ge plats åt vad som nu kallasapabhramsaspråk strax före år 1000.[6] Det lokala apabhramsaspråket på östra Indiska halvön, purvi apabhramsa ellerapabhramsa abahatta, utvecklades så småningom till regionala dialekter, vilka i sin tur bildade tre grupper:biharispråk, oriyaspråk och bengali-assamesiska språk. Vissa hävdar att delningen skedde mycket tidigare, till och med så långt tillbaka som 500 e.Kr.[7] men språket var inte statiskt; olika varieteter samexisterade och författare skrev ofta på flera dialekter. Exempelvis tros magadhiprakrit ha utvecklats till apabhramsa abahatta omkring 500-talet. Detta språk konkurrerade med bengali en tid.[8]
Vanligen urskiljer man tre perioder i bengalis historia:[6]
Fornbengali (900/1000 e.Kr.–1400 e.Kr.) – texter bland andraCharyapada, religiösa sånger; framträdande av pronomenAmi,tumi, etc; verbböjningar -ila, -iba, etc.Oriya ochassamesiska avskiljer sig under denna period.
Medelbengali (1400–1800 e.Kr.) – viktiga texter från denna period är bland andraChandidasSrikrishnakirtan;elision avô-ljudet i ordslut; spridning av sammansatta verb; persiskt inflytande. Vissa forskare indelar denna period ytterligare i tidiga och sena medelperioder.
Nybengali (sedan 1800 e.Kr.) – förkortning av verb och pronomen, bland andra förändringar (till exempeltahar →tar 'hans'/'hennes';koriyachhilô →korechhilohan/honhadegjort).
Historiskt sett ligger bengali närmarepali än sanskrit, men under den medelbengaliska perioden (Chaitanyatiden) och även under denbengaliska renässansen påverkades bengali allt mer av sanskrit. Av de moderna indoeuropeiska språken i Sydasien har bengali ochmarathi bevarat ett till stor del sanskritbaserat ordförråd medanhindi och andra är mer influerade avarabiska ochpersiska.
Shaheed Minar, eller martyrmonumentet, iDhaka, högtidlighåller kampen för bengali
Den äldsta kända dokumentationen av språkets grammatik härstammar från 1700-talet. DenportugisiskemissionärenManoel da Assumpcam skrevVocabolario em idioma Bengalla, e Portuguez dividido em duas partes mellan år 1734 och 1742, då han tjänstgjorde iBhawal. Boken är en ordbok och grammatika över bengali.[9] DenbrittiskegrammatikernNathaniel Brassey Halhed skrev en modern bengaligrammatik (A Grammar of the Bengal Language 1778). Denna bok var den första som använde bengalityper i tryck.[10]Raja Ram Mohan Roy, den store bengaliske reformatorn, skrev också en "Grammar of the Bengali Language" (1832).
Under denna period utveckladesCholtibhasha-formen, som använder förenklade böjningar och andra förändringar, frånShadhubhasha (äldre form) som den föredragna formen av skriven bengali.[11]
Bengali var 1951 i fokus förspråkrörelsen (Bhasha Andolon) i det dåvarandeÖstpakistan (nuvarandeBangladesh).[12] Fastän bengalitalarna var fler iPakistans befolkning, varurdu enligt lag det enda nationella språket. Den 21 februari1952 gick protesterande studenter och aktivister in i poliseld vidDhaka University och tre unga studenter och flera andra dödades. Efter detta harUnesco förklarat21 februari sominternationella modersmålsdagen. I en enskild händelse i maj 1961 dödade polisen iSilchar i Indien elva personer som protesterade mot den lagstiftning som påbjöd användande av assamesiska.[13][14]
Geografisk utbredning för bengali som inhemskt språk
Bengali är inhemskt språk i den region i östra Sydasien som kallasBengalen, vilken omfattar Bangladesh och den indiska delstaten Västbengalen. Omkring 98 % av Bangladeshs totala befolkning talar bengali som modersmål.[15] Det finns också betydande bengalitalande grupper bland invandrare iMellanöstern,Västvärlden ochMalaysia.
Den regionala variationen i talad bengali utgör ettdialektkontinuum. LingvistenSuniti Kumar Chatterjee grupperade dessa dialekter i fyra stora grupper – radh, banga, kamarupa och varendra;[10] men många alternativa grupperingsmodeller har också föreslagits.[18]
Sylheti,chittagoniska ochchakma är några språk som ofta klassas som bengalidialekter. Även om språken är ömsesidigt begripliga med andra dialekter av bengali, skulle dessa inte förstås av en som talar standardbengali.
De sydvästliga dialekterna (radh) bildar grunden för talad standardbengali, medan bangali är den dominerande dialektgruppen i Bangladesh. I de dialekter som är utbredda i stora delar av östra och sydöstra Bengalen (områdenaBarisal,Chittagong,Dhaka ochSylhet i Bangladesh) motsvaras många av de västbengaliskaklusilerna ochaffrikatorna avfrikativor. Västligapalatoalveolara affrikator চ [ tʃ], ছ [ tʃʰ], জ [[dʒ]] motsvaras i östliga dialekter av চʻ [ts], ছ় [s],জʻ [dz]~[[z]]. Inflytande fråntibeto-burmanska språk på ljudsystemet i östlig bengali märks i frånvaron avnasalavokaler. Vissa varianter av bengali, särskilt chittagoniska och chakma, har kontrastivatoner.
Rajbangsi, kharia thar och mal paharia är nära besläktade med västbengaliska dialekter, men brukar vanligtvis räknas som separata språk.Hajong betraktas också som ett separat språk, fast det har likheter med nordliga bengalidialekter.[19]
När bengali standardiserades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var Bengalens huvudstadCalcutta också Bengalens kulturella centrum. Det som idag accepteras som standardformen av bengali i både Västbengalen och Bangladesh är baserat på den väst-centrala dialekten iNadia-distriktet i närheten av Calcutta.[20] Det finns fall där talare av standardbengali i Västbengalen använder ett annat ord än en talare av standardbengali i Bangladesh, fastän båda ord är av inhemskt bengaliskt ursprung. Exempelvis motsvararnun (salt) i västerlôbon i öster.[21]
Bengali uppvisar en starkdiglossi mellan de skrivna och talade formerna av språket. Två skriftliga stilar, vilka innehåller något olika ordförråd och syntax, har utvecklats:[20][22]
Shadhubhasha (সাধুshadhu = 'kysk' eller 'vis man'; ভাষাbhasha = 'språk') är det mer formella skriftspråket.Shadhubhasha kännetecknas av längre verbböjningar och av att mer av ordförrådet kommer från sanskrit (তৎসমtôtshôm). Sånger som Indiens nationalhymnJana-Gana-Mana (avRabindranath Tagore) och nationalsångVande Mātaram (avBankim Chandra Chattopadhyay) skrevs påshadhubhasha. Användningen avshadhubhasha i modernt skriftspråk avtar dock.
Choltibhasha (চলতিভাষা ) ellercholitobhasha (চলিতcholito = 'strömmande' eller 'löpande') är ett mer talspråksnära skriftspråk och är standarden för skriven bengali idag. Denna form blev populär mot slutet av 1800-talet och företräddes bland annat av författarnaPeary Chand Mitra (Alaler Gharer Dulal, 1857),[23]Pramatha Chowdhury (Sabujpatra, 1914) och, i hans senare skrifter, Rabindranath Tagore.Choltibhasha utgår från dialekten som talas iShantipurområdet i distriktet Nadia i Västbengalen. Denna form av bengali kallas ofta "nadiastandarden".[18]
Fastän formell talad bengali bygger påcholtibhasha kan de flesta bengalier kommunicera på fler än enspråkvarietet – ofta kan en talare både flytandecholtibhasha och en eller flera regionala dialekter.[11]
Även inom standardbengali är delar av ordförrådet uppdelade mellan denmuslimska befolkningen och denhinduiska befolkningen. På grund av kulturella och religiösa traditioner kan hinduer och muslimer använda ord med ursprung i sanskrit respektive persiska och arabiska. Några exempel på lexikalisk växling mellan dessa två former är:[21]
hej:nômoshkar (S) motsvararassalamualaikum/slamalikum (A)
inbjudan:nimontron/nimontonno (S) motsvarardaoat (A)
farbror:kaka (S) motsvararchacha (S/Hindi)
(här S = härstammar från sanskrit; A = härstammar från arabiska)
Bengali skrivs medbengalialfabetet, en skrift avabugidatyp. Alfabetet tros ha utvecklats från en modifieradbrahmiskrift omkring 1000 e.Kr.,[24] och liknardevanagariskriften som används förhindi, sanskrit och många andra indoariska språk. Bengaliskriften omfattar elvavokaltecken och trettioniokonsonanttecken.[24] Liksom i alla abugidaskrifter har varje konsonant i bengaliskriften vanligen ett "inneboende" vokalljud, i detta fall[ɔ] eller[o].[25] Exempelvis kan den enkla bokstaven ম representera konsonanten [m] i ett ord som কম[kɔm] "mindre". I ett annat ord kan dock samma bokstav ম representera följderna[mɔ] eller[mo], som i মত[mɔt̪] "åsikt" och মন[mon] "sinne", utan något extra tecken för vokalerna[ɔ] eller[o]. Om konsonantljudet följs av något annat vokalljud i uttalet kan detta skrivas med ett antal olika vokaldiakriter över, under, före, efter eller omkring konsonanten som de hör till. Vokaler som inte är knutna till en konsonant (till exempel vokaler i början av ett ord) skrivs med särskilda symboler. För att eftertryckligt visa att en konsonant inte uttalas med den inneboende vokalen kan ett extra diakritiskt tecken tillföras under konsonanten.Konsonantkluster visas vanligen medligaturer av två eller flera konsonanttecken.
Trots vissa modifieringar under 1800-talet är bengalis stavningssystem fortfarande baserat på sanskritalfabetet,[10] och tar därför inte hänsyn till vissa ljudförändringar som har skett i det talade språket. Exempelvis har alfabetet två bokstäver för ljudet[dʒ] (জ och য) och tre för ljudet[ʃ] (শ, ষ och স). Bengalisskiljetecken, förutom daŗi (|), som motsvararpunkt, har tagits över från västerländska språk.[10]
Samma skrift, med några små modifieringar, används även för att skrivaassamesiska. Andra besläktade språk i området använder också bengalialfabetet.Meitei, ettsinotibetanskt språk som används i den indiska statenManipur, har skrivits med bengaliskriften i århundraden, även om det har verkats förmeitei-mayek (meitei-abugidan) på senare tid. Skriften har även tagits i bruk för att skriva språketsylheti, istället för den gamla sylheti-nagoriskriften.[26]
Det finns flera konventioner för att skriva indiska språk, inklusive bengali, medlatinska alfabetet, däribland "International Alphabet of Sanskrit Transliteration" ellerIAST (baserat på diakritiska tecken),[27] "Indian languages Transliteration" ellerITRANS (använder versalalfabet som passar för tangentbord medASCII),[28] och det system som används avNationalbiblioteket i Calcutta.[29] Bengaliord skrivs för närvarande på Wikipedia med enfonematisk transkription, där uttalet representeras utan hänsyn till stavningen. Wikipediasromanisering visas i tabellen nedan, medIPA-transkriptioner under rubriken "ljudsystem".
Magadhaspråk som bengali är kända för sin stora uppsättningdiftonger, det vill säga kombinationer av vokaler inom sammastavelse.[30] Flera vokalkombinationer kan anses som äkta enstaviga diftonger, bestående av en huvudsaklig vokal (kärnan) och en efterföljande vokal. Nästan alla andra vokalkombinationer är möjliga då vokalerna hör till olika stavelser, som den tvåstaviga vokalkombinationen[u.a] i কুয়াkua "väl". Så många som 25 vokalkombinationer kan återfinnas, men några av de nyare kombinationerna har inte passerat stadiet mellan två stavelser och en diftongisk stavelse.[31]
I standardbengali liggerbetoningen i huvudsak på första stavelsen. Orden i bengali är nästan allatrokéiska; den huvudsakliga betoningen faller på ordets inledande stavelse, medan sekundär betoning ofta faller på alla uddataliga stavelser därefter, vilket ger strängar såsomshô-ho-jo-gi-ta "samarbete", därfetstil syftar på primär och sekundär betoning. Den första stavelsen uppbär den starkaste betoningen, den tredje är något svagare betonad och alla efterföljande uddataliga stavelser har mycket svag betoning. I ord som har inlånats från sanskrit har dock rotstavelsen betoning.[32]
Närprefix läggs till ett ord flyttas betoningen normalt åt vänster. Exempelvis har ordetshob-bho "civiliserad" huvudbetoning på den första stavelsen [shob], men om man lägger till detnegerande prefixet [ô-] blir resultatetô-shob-bho "ociviliserad", där huvudbetoningen nu ligger på den nytillagda första stavelsen অô. I alla händelser förändrar ordbetoning inte ett ords betydelse, och är alltid underordnadsatsbetoning.[32]
Intonation eller röstläge har mindre betydelse för ord på bengali, förutom i vissa isolerade fall. I satser spelar dock intonation en betydelsefull roll.[33] I en enkelpåståendesats har de flesta ord och/eller fraser på bengali ett stigandetonem,[34] med undantag av sista ordet i satsen, som alltid har en låg ton. Dettaintonationsmönster ger en musikalitet åt den typiska bengalimeningen, med omväxlande låga och höga toner fram till den slutliga sänkningen i tonhöjd som markerar satsslutet.
I satser som innehållerfokuserade ord och/eller fraser varar de stigande tonerna endast till det fokuserade ordet; alla följande ord har låg ton.[34] Detta intonationsmönster gäller för frågor som börjar medfrågepronomen, eftersom frågepronomen vanligen anses vara fokuserade. I ja-nej-frågor kan de stigande tonerna vara mer utpräglade och framför allt har den sista stavelsen i det sista ordet i satsen hög fallande ton istället för låg jämn ton.[35]
Vokallängd är inte kontrastiv i bengali; under i övrigt lika förhållanden finns ingen betydelseskillnad mellan en "kort vokal" och en "lång vokal",[36] till skillnad från i många andra indiska språk. Närmorfemgränser spelar in kan dock vokallängd ibland skilja annars likljudande ord. Detta beror på attöppna stavelser (det vill säga stavelser som slutar på vokal) i enstaviga ord har något längre vokaler än andra stavelsetyper.[37] Exempelvis är vokalen icha: "te" något längre än det första vokalen ichaţa "slickande", eftersomcha: är ett ord med bara en stavelse, och ingen avslutande konsonant. (Den långa vokalen markeras med kolon : i dessa exempel.)Suffixetţa, som fungerar sombestämd artikel, kan tillföras tillcha: så att ordetcha:ţa "teet" bildas. Även när ett annat morfem läggs tillcha: bevaras den långa vokalen. På grund av detta kan vissa intressanta fall av synbart distinktiv vokallängd hittas. I allmänhet tenderar bengalis vokaler att inte ha extrem vokalartikulation.[37]
Dessutom kan, med en form avreduplikation som kallas "ekande reduplikation", den långa vokalen icha: kopieras in i det reduplicerandeţa:, så att det gercha:ţa: "te och allt som hör till det". Därmed finns förutomcha:ţa "teet" (första vokalen lång) ochchaţa "slickande" (inga långa vokaler) ävencha:ţa: "te och allt som hör till det" (båda vokalerna långa).
Inhemska bengaliord (tôdbhôb) tillåter inte initialakonsonantkluster;[38] den maximala stavelsestrukturen är KVK (det vill säga en vokal med en konsonant på vardera sida). Många bengalitalare begränsar sitt ljudsystem till detta mönster, även när de använder lånord från sanskrit eller engelska, såsom গেরামgeram (KV.KVK) för গ্রামgram (KKVK) "by" eller ইস্কুলiskul (KC.KVK) för স্কুলskul (KKVK) "skola".
Sanskritord (তৎসমtôtshôm) som har lånats in i bengali har dock en stor uppsättning kluster, vilket utökar den maximala stavelsestrukturen till KKKVK. Vissa av dessa kluster, såsommr i মৃত্যুmrittu "död" ellersp i স্পষ্টspôshţo "klar", har blivit mycket vanliga, och kan anses som giltiga konsonantkluster på bengali. Engelska och andra utländska (বিদেশীbideshi) lånord tillför ännu fler klustertyper i bengali, och ökar stavelsekapaciteten ytterligare till KKKVKKKK, då allmänt brukade lånord såsom ট্রেনţren "tåg" och গ্লাসglash "glas" nu inkluderas även i ledande bengaliordböcker.
Finala konsonantkluster är sällsynta i bengali.[39] De flesta finala konsonantkluster har inlånats från engelskan, som iলিফ্টlifţ "hiss" och ব্যাংকbêņk "bank". Finala kluster finns dock i några inhemska bengaliord, men sällan i standarduttal. Ett exempel på en final kluster i ett standardbengaliord är গঞ্জgônj, som återfinns i hundratals namn på städer och orter runtom i Bengalen, däribland নবাবগঞ্জNôbabgônj och মানিকগঞ্জManikgônj. Vissa ickestandardvarieteter av bengali använder finala kluster ganska ofta. Till exempel är det i vissa östliga dialekter vanligt med finala konsonantkluster som består av en nasal och dess motsvarande orala klusil, som i চান্দchand "måne". Motsvarigheten tillchand i standardbengali skulle vara চাঁদchãd, med en nasalvokal istället för slutklustret.
Substantiv i bengali har integenus.Adjektivböjs inte i någon större utsträckning. Substantiv och pronomendeklineras dock i fyrakasus och verbkonjugeras i stor utsträckning.
Ja-nej-frågor kräver ingen ändring av den grundläggande ordföljden. I stället byts den låga tonen i slutstavelsen ut mot en fallande hög ton. Dessutom kan valfriapartiklar (till exempel কি-ki, না-na, etc.) ofta hängas på det första eller sista ordet i en ja-nej-fråga.
Frågesatser med frågepronomen bildas genom att frågepronomenet sätts på fokuspositionen, vilket vanligen är det första eller andra ordet i utsagan.
Substantiv och pronomen böjs efterkasus, nämligennominativ,objektiv,genitiv ochlokativ.[6] Vilket kasusmönster som används för varje substantiv beror på dess grad avanimacitet. När enbestämd artikel såsom -টা-ţa (singular) eller -গুলা-gula (plural) tilläggs, som i tabellerna nedan, böjs substantiv också efternumerus.
Substantivböjning i singular
Animat
Inanimat
Nominativ
ছাত্রটা chhatro-ţa studenten
জুতাটা juta-ţa skon
Objektiv
ছাত্রটাকে chhatro-ţa-ke studenten
জুতাটা juta-ţa skon
Genitiv
ছাত্রটার chhatro-ţa-r studentens
জুতাটার juta-ţa-r skons
Lokativ
-
জুতাটায় juta-ţa-(t)e on/i skon
Pluralböjning av substantiv
Animat
Inanimat
Nominativ
ছাত্ররা chhatro-ra studenterna
জুতাগুলা juta-gula skorna
Objektiv
ছাত্রদের(কে) chhatro-der(ke) studenterna
জুতাগুলা juta-gula skorna
Genitiv
ছাত্রদের chhatro-der studenternas
জুতাগুলার juta-gula-r skornas
Lokativ
-
জুতাগুলাতে juta-gula-te on/i skorna
När de räknas tar substantiv ett av en liten uppsättningmåttsord. Liksom i många asiatiska språk (till exempelkinesiska,japanska ochthai) kan substantiv på bengali inte räknas genom att sätter räkneord direkt bredvid substantivet. Substantivets måttsord ("MO") måste användas mellan räkneordet och substantivet. De flesta substantiv tar det allmänna måttsordet -টা-ţa, fastän andra måttsord anger semantiska klasser (till exempel -জন-jon för människor).
Måttsord
Bengali
Bengali i translitterering
Bokstavlig översättning
Översättning
নয়টা গরু
Nôe-ţa goru
Nio-MO ko
Nio kor
কয়টা বালিশ
Kôe-ţa balish
Hur många-MO kudde
Hur många kuddar
অনেকজন লোক
Ônek-jon lok
Många-MO person
Många människor
চার-পাঁচজন শিক্ষক
Char-pañch-jon shikkhôk
Fyra-fem-MO lärare
Fyra eller fem lärare
Att räkna upp substantiv på bengali utan deras motsvarande måttsord (till exempel আট বিড়ালaţ biŗal istället för আটটা বিড়ালaţ-ţa biŗal "åtta katter") skulle vanligen anses som ogrammatiskt. Att utelämna substantivet och bevara måttsordet är däremot vanligt förekommande. Till exempel skulle শুধু একজন থাকবে।Shudhu êk-jon thakbe. (bokstavligen "Endast en-MO kommer att vara kvar.") förstås som "Endast enperson kommer att vara kvar.", givet den semantiska klassen som är implicit i -জন-jon.
I denna mening liknar alla substantiv i bengali, till skillnad från i de flesta andra indoeuropeiska språk,massord.
Verb indelas i två klasser:finita och infinita. Infinita verb böjs inte eftertempus ellerperson, medan finita verb böjs efter person (första, andra, tredje), tempus (presens, dåtid, futurum),aspekt (enkel, perfekt, progressiv), ochartighetsgrad (intim, familjär och formell), meninte efternumerus.Konditionalis,imperativ, och andra särskildamodusböjningar kan ersätta tempus- och aspektsuffixen. Antalet böjningar kan för många verbrötter överstiga 200.
Bengali skiljer sig från de flesta indoariska språk ikopulan ("är") oftast saknas ipresens.[10] Alltså blir "han är lärare"she shikkhôk (bokstavligen "han lärare").[42] I detta avseende liknar bengali exempelvisryska ochungerska.
Bengali har så många som 75 000 olika ord, av vilka 50 000 (67 %) bedöms somtôtshôm (direkta lån från sanskrit), 21 100 (28 %) ärtôdbhôb (inhemska bengaliord) och resten ärbideshi (utländska) ochdeshi (inhemskaaustroasiatiska) ord.
Dessa siffror tar dock inte i beaktande att en stor del av dessa ord är ålderdomliga eller mycket tekniska och inte används i någon större utsträckning. Detproduktiva ordförrådet som används i moderna litterära verk består mestadels (67 %) avtôdbhôb-ord, medantôtshôm bara utgör 25 %.[43][44]Deshi- ochbideshi-ord utgör tillsammans de återstående 8 % av ordförrådet i modern bengalilitteratur.
^Bland bengalitalare som har vuxit upp i angränsande språkområden (till exempel hindi) kan den förlorade kopulan visa sig i utsagor somshe shikkhôk hochchhe. Detta uppfattas som ogrammatiskt av andra talare, och de som talar denna varietet kallas ibland (skämtsamt) "hochchhe-Bangali".
Klaiman, MH (1987). The World's Major Languages. Croon Helm, London and Sydney.ISBN 0195065115.
Masica, C (1991). The Indo-Aryan Languages. Cambridge Univ. Press.
Radice, W (1994). Teach Yourself Bengali: A Complete Course for Beginners. NTC/Contemporary Publishing Company.ISBN 0-8442-3752-3.
Ray, P, Hai, MA och Ray, L (1966). Bengali language handbook. Center for Applied Linguistics, Washington. ISBN ASIN: B000B9G89C.
Sen, D (1996). Bengali Language and Literature. International Centre for Bengal Studies, Calcutta.
Bhattacharya, T (2000). Gary, J. and Rubino. C.. red. Encyclopedia of World's Languages: Past and Present (Facts About the World's Languages). WW Wilson, New York.ISBN 0-8242-0970-2.
Baxter, C (1997). Bangladesh, From a Nation to a State. Westview Press.ISBN 0-8133-3632-5
