Benedictus XII, föddJacques Fournier1285 i Saverdun,Toulouse, död25 april1342 iAvignon, varpåve från den 20 december 1334 till sin död, den 25 april 1342.
Inget är känt om Jacques Fourniers ursprung eller hans liv innan han som ung inträdde icisterciensorden. Först var han i klostret i Boulbonne, och sedan flyttade han till Fontfroide, varsabbot var hans utomäktenskaplige farbror. Han studerade senareteologi viduniversitetet i Paris, där han doktorerade. År 1317 blev han biskop av Pamiers och kom att bekämpakatarerna. Nio år senare, år 1326, installerades han som biskop av Mirepoix. År 1327 utnämndes Fournier avpåveJohannes XXII tillkardinalpräst medSanta Prisca somtitelkyrka.
EfterJohannes XXII:s död 1334 samladeskonklaven för att utse ny påve. KardinalComminges verkade vara den givne efterträdaren, men då denne vägrade lova attstanna i Avignon och istället ville flytta tillbaka tillRom, förlorade han sitt stöd. Kardinal Fournier blev därmed oförmodat vald till påve, oförmodat fastän han var en av få i kardinalkollegiet som verkligen var meriterad för uppgiften, och fastän hans ursprung var höljt i dunkel och han saknade egenförmögenhet. Han valdes med två tredjedelar av rösterna och den 8 januari 1335 uppsteg han på påvetronen.
Han inledde sittpontifikat med åtskilliga reformåtgärder både med avseende på ämbetskumulationen och i avseende påklosterväsendet, liksom han ständigt stod oberörd av den i övrigt vidkurian florerandenepotismen. EnligtÆgidius av Viterbo skall Benedictus ha yttrat: "En påve skall vara somMelkisedek: utan far, utan mor, utan härstamning".
I politiken ansågs han vid sitt trontillträde mindre väl bevandrad. Han sökte framförallt återföra friden inom kyrkan, såväl på detdogmatiska området som i förhållandet tillstaten, ingrep utjämnande i striderna påIberiska halvön och uppträdde försonligt även motLudvig av Bayern fastän alla förlikningsförsök strandade på grund av franska hovets intriger. Från detta skede av striden mellan kurian och Ludvig härrör kurföreningen iRense 1338.
I likhet med den konkurrent han slagit ut, kardinal Comminges, var Benedictus besluten att återföra påvedömet till Rom, och han gav därför order från Avignon att restaureraPeterskyrkan ochLateranen. IRom tycktes utsikterna goda att återinföra påvedömet, menkardinalkollegiet ansåg att det var omöjligt att leva och verka i ett Italien som var härskat och söndrat av partistrider. Benedictus beslutade att uppförapåvepalatset i Avignon 1339.
Benedictus har genom ensatir avPetrarca och bland icke-katoliker ibland förts till de mer kritiserade påvarna, medan han i andra läger intar en hedersplats.
