 | Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2020-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
Benešdekreten, eller formelltDekret från republikens president (tjeckiska: dekrety presidenta republiky), benämns 143dekret som utfärdades av dentjeckoslovakiska presidentenEdvard Beneš iexil iLondon underandra världskriget. Enligt dekreten kunde bland annat allegendom tas ifrån etniska tyskar och ungrare, eftersom de kollektivt räknades som kollaboratörer tillNazityskland. I dekreten stadgas även förlust avmedborgarskap,tvångsarbete för arbetsföra tyskar, internering av vissa tyskar med mera.
Benešdekreten är fortsatt gällande, trots växande protester frånTyskland,Österrike ochUngern. I februari 2002 röstade dock ett enhälligt tjeckiskt parlament för att behålla Benešdekreten samt bekräfta dem som en del av den tjeckiskalagstiftningen.
Inför TjeckiensEU-anslutning menade kritiker att dekretens bevarande rättfärdigade kollektiv bestraffning ochetnisk rensning och att den inte är förenlig med en EU-stats lagstiftning. EnligtKöpenhamnskriterierna för medlemskap i EU krävsmänskliga rättigheter och skydd för minoriteter i kandidatländerna. Att ge tillbaka mark och egendom tillsudettyskar, skulle innebära att tjecker berövades ägor som de nu haft i generationer. Dock har sudettyskarna en 700-årig anknytning till områdena.
InförLissabonfördragets undertecknande 2009 krävdeTjeckiens presidentVáclav Klaus ett tillägg om Benešdekretens fortsatta giltighet och fortbestånd till rättighetsstadgarna i fördraget.