Valspråk: "Eendracht maakt macht" (nederländska) "L'union fait la force" (franska) "Einigkeit macht stark" (tyska) (översättning: "Enighet ger styrka")
Historiskt ingick de nuvarande länderna Belgien, Nederländerna och Luxemburg i ett område som kalladesNederländerna och som täckte en något större yta än dagensBeneluxländer. Regionen kallades Belgica på latin efter denromerska provinsenGallia Belgica som omfattade mer eller mindre samma område och som i sin tur var uppkallad efter den keltiska folkstammenbelgierna som bebodde området. Från slutet avmedeltiden fram till 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet fram tillbelgiska revolutionen 1830, när Belgien avskiljdes frånKungariket Förenade Nederländerna, utkämpades många slag mellan europeiska makter på hela Belgiens yta, vilket gör att det har kallats "Europas slagfält",[15]ett rykte som stärktes genom båda världskrigen.
Vid dess självständighet deltog Belgien ivrigt iindustriella revolutionen[16][17] och under 1900-talet hade Belgien ett antal kolonier i Afrika.[18]Den andra halvan av 1900-talet präglades av uppkomsten av konflikter mellan de flamländska och fransktalande gemenskaperna. Konflikterna underblåstes dels av kulturella skillnader, dels av en ojämn ekonomisk utveckling i de två huvuddelarna av landet. Dessa fortfarande aktiva meningsmotsättningar har orsakat långtgående reformer av den tidigare enhetliga belgiska staten till en federal stat som kan leda till en delning av landet.[19][20][21]
Namnet 'Belgien' härstammar frånGallia Belgica, enromersk provins i den nordligaste delen avGallien som beboddes avbelgier (belgae). Historiskt inbegreps Belgien, Nederländerna och Luxemburg i begreppetNederländerna, som täckte ett något större område än dagensBenelux. Från slutet avmedeltiden till 1600-talet var det ett välmående centrum för handel och kultur. Från 1500-talet till den belgiska revolutionen 1830 utkämpades många slag mellan europeiska makter på Belgiens område.[22] Efter att det blivit självständigt deltog Belgien ivrigt iindustriella revolutionen,[16][17] vilket genererade välstånd och även efterfrågan på råvaror. Det senare var en faktor under tiden för dess afrikanska kolonier.[23]
Det som idag utgör Belgien var under medeltiden, tillsammans med bland annat nuvarande Nederländerna, en del av detTysk-romerska riket. Det nuvarande nederländska språket räknades då som inte mer än enlågtyskdialekt. Sedan Nederländerna ochFlandern somhabsburgska arvsländer tillfallit denspanska kronan år 1556 utbröt så småningomuppror, och Nederländerna lyckades frigöra sig från det spanska väldet. När Belgien omkring femton år efterNapoleonkrigen blev självständigt, till följd avBelgiska upproret 1830, utgjordes grunden för statsbildningen av att större delen av nuvarande Belgien beboddes avromersk-katoliker och till del av franskspråkiga valloner, medan nuvarande Nederländerna huvudsakligen varreformert och utan franskspråkig minoritet.Leopold I (1831–1865) avSachsen-Coburg valdes 4 juni 1831 till kung. Han besteg tronen den 21 juli, vilket sedan dess är Belgiens nationaldag.
Under det koloniala tidevarvet var även Belgien i besittning av ett mindre antalkolonier, i första handBelgiska Kongo med näraliggandeRuanda-Urundi (nuvarandeRwanda ochBurundi). Det belgiska styret av kolonierna, framförallt Kongo, kantades av brutalitet och exploatering av människor och naturtillgångar. Kolonialtiden i Kongo har bland annat skildrats iJoseph Conrads bokMörkrets hjärta (1902).
Enligt beräkningar reducerades befolkningen i Kongo under perioden 1885 till 1908 med mellan 10 och 13 miljoner som en direkt eller indirekt följd av koloniseringen, som skedde under överinseende av kungLeopold II.[24]
Under 1950-talet började avkoloniseringen och Kongo blev självständigt 1960. Banden till Kongo och Afrika finns emellertid kvar. Det bor bland annat många personer med rötter från de forna kolonierna, i dagens Belgien.
Vid samma tid som avkoloniseringen, började det stora engagemanget inomEG/Europeiska unionen där Belgien var ett av grundarländerna. Belgiens huvudstad Bryssel är EU:s maktcentrum. År 1958 var Bryssel värd förvärldsutställningen och man skapadeAtomium.
Belgiens geografiska läge skapade nya arbetstillfällen i efterkrigstidens Europa. Bland annat etableradeVolvo en fabrik iGent.
Belgien är till största del ett låglänt land som gradvis höjer sig frånNordsjön i väster och Nederländerna i norr motArdennerna i sydost. Ardennerna är det enda höglandsområdet i landet. Belgien kan delas in i flera topografiska regioner med olika karaktär.
I västra delen ligger detflandriska slättlandet, där kusten domineras av en 8–16 km bred polder – torrlagd mark skyddad av dyner och vallar, täckt främst avlerjord. Den inre delen av slätten, som inkluderar stora delar av Väst- och Östflandern, harsandjord och genomkorsas av flodernaSchelde,Leie ochDendre, som alla mynnar iSchelde-estuariet. Området är också rikt på kanaler som binder samman floderna.
Kempenplatån vid gränsen till Nederländerna ligger 50–100 meter över havet och fungerar som en vattendelare mellan Scheldes ochMaas flodsystem. Detta är ett sandigt område med vidsträckta hedmarker. Det mellanbelgiska platålandskapet ligger på 50–200 meters höjd och har mjuka former, genomskuret av floder och täckt av bördiga lössjordar.
Ardennernas förland omfattar bland annatCondroz, en platå på över 300 meters höjd med dalar i kalkstenen och högre sandstensryggar.Fagne ochFamenne är två sänkor som skiljer denna region från själva Ardennerna. Ardennerna består avdevoniska bergarter och utgör en platå, genomskuren av dalgångar för Maas och dess bifloder.Botrange, landets högsta punkt, når 694 meter över havet. De högre delarna har dålig dränering, vilket skapar omfattande sankmarker. I söder liggerBelgiska Lorraine, ett skogsområde med mindre järnmalmsförekomster.[25]
Belgiens klimat är tempererat och maritimt, men påverkas av höjdskillnader och avstånd från havet. Väderförhållandena är varierande på grund av luftmassor och frontsystem som rör sig frånAtlanten österut.
Nederbörden är relativt riklig, mellan 750 och 1 000 mm per år, och fördelas jämnt över året. Medeltemperaturen ligger kring 10 °C, med milda, fuktiga vintrar och svala somrar. I Bryssel är medeltemperaturen 2,2 °C i december och 16,6 °C i juli.
I Ardennerna förekommer frost i omkring 100 dagar per år och snöfall i 30–35 dagar. På grund av höjden är julitemperaturen här den lägsta i Belgien. Nederbörden är också högre i Ardennerna, vilket är kopplat till den kuperade terrängen. I Flandern är frostdagarna färre än 60 per år, och snöfall inträffar högst 15 dagar. Närheten till Nordsjön gör heta sommardagar sällsynta.[25]
Belgien, som är ett av Europas minsta och mest tätbefolkade länder, har länge påverkats av intensiv markanvändning. På senare år har insatser gjorts för att återställa vissa områden till ett mer ursprungligt tillstånd, vilket gynnar både natur och rekreation.
I nordvästra delen ligger den platta kustzonen vid Nordsjön. Området används intensivt för jordbruk och rekreation. Centrala Belgien präglas av en lägre platå som är kraftigt uppodlad och genomkorsas av vattendrag som används för bevattning. Ardennerna i östra Belgien är den mest naturliga regionen, med skogar, låga berg och raviner.
Nordsjökusten har Belgiens enda kvarvarande tidvattenområde,Zwin, därmarrisp blommar under sommaren och fåglar somskärfläcka,fisktärna ochvit stork häckar. Här övervintrar också mångagäss ochänder.
Nordöstra Belgien är hem till landets enda nationalpark,Hoge Kempen. Den har sandiga hedmarker, konstgjorda sjöar och våtmarker där arter somstorspov, nattskärra och inplanterad bäver lever. Parken är viktig för både rekreation och lokal ekonomi.
Ardennerna i östra och södra Belgien harhögmossar, skogar och våtmarker. Området är känt för arter som tranbär, orre och blå kärrhök. Lo ochbäver har återetablerats, och varg observerades åter i Belgien 2011, efter mer än ett århundrades frånvaro.[25]
Belgien har endast en nationalpark, Hoge Kempen, som omfattar 60 km², samt flera naturparker. Cirka 14 % av landets yta är skyddad, uteslutande på land. Insatser för att koppla samman naturområden och skapa ekologiska korridorer pågår, med ambitionen att förbättra spridningen av arter och öka den biologiska mångfalden.[25]
Belgien är enkonstitutionell monarki som efterandra världskriget utvecklades ifrån enenhetsstat till enfederation. Sedan övergången till ett federalt statsskick 1993 består federationen av 6 enheter: 3 regioner (Flandern, Vallonien, Bryssel) och 3 språkgemenskaper (den nederländsktalande, den fransktalande, den tysktalande). Den federala staten ansvarar för försvar, rättsväsende och socialförsäkringar. Regionerna ansvarar för kommunikationer, infrastruktur, och vissa ekonomiska frågor. Språkgemenskaperna ansvarar för kultur, utbildning och språkpolitik. Länen och kommunerna ansvarar för lokala frågor.[26]
Den federala regeringen, formellt utsedd avBelgiens monark, måste åtnjuta representantkammarens förtroende för att bestå (parlamentarism), och den leds avBelgiens premiärminister. Antalet personer som talar nederländska och franska bland regeringens ministrar måste vara lika, detta beskrivs av denBelgiska Konstitutionen.Monarken harde jure omfattande maktbefogenheter, men har efter densedvänja som växt framde facto begränsad makt. Den verkliga makten ligger hos premiärministern och landets delstatsregeringar.Rättssystemet bygger påCode Napoléon.
Belgien har ett komplext styrelseskick som verkar på olika nivåer med trefederala gemenskaper indelade efter de tre officiellaspråken i landet. Samtliga gemenskaper har sina egna regionala parlament och regionala regeringar som stiftar lagar inom de områden det regionala styret delegerats. Flamländska gemenskapen är djupt integrerad med regionen Flandern och har gemensamma institutioner.
IBryssel har de franska och flamländska gemenskaperna en egen regional representation och ett samarbetsorgan för gemensamma frågor. De tre gemenskapskommissionerna är:
Förutom de tre federala gemenskaperna är landet även indelat i trefederala regioner. De två största av regionernaFlandern ochVallonien är i sin tur indelade i vardera femprovinser. Före införandet avfederalt styre utgjorde provinserna den huvudsakliga indelningen av Belgien, och före 1995 var exempelvisBrabant en provins innan den delades upp mellan de tre regionerna. RegionenBryssel saknar provinsindelning.
I Flandern överförde regionen när den bildades omedelbart sina befogenheter till denFlamländska gemenskapen och detta innebär att gemenskapens parlament och regering företräder även regionen.Bryssel,Vallonien sina egna parlament och regeringar skilda från de federala gemenskaperna.
Under 1800-talet behandlade denfrankofila politiska och ekonomiska eliten den nederländskspråkiga befolkningen som andra klassens medborgare. Vid slutet av 1800-talet och under stora delar av 1900-talet utvecklades denflamländska rörelsen för att motverka denna situation. En mycket känslig fråga är att delar av denna rörelse, liksom den vallonska Rexrörelsen och ekonomiska ledare i landet, inte ogillade den tyska ockupationen underandra världskriget. Efter andra världskriget blev Belgiens politik mer och mer dominerad av frågan om de två språkgrupperna. Spänningarna mellan grupperna ökade och själva den belgiska statens enhet ifrågasattes.[13] Genom konstitutionella reformer på 1970- och 1980-talen regionaliserades enhetsstaten och blev en federation med tre nivåer, den federala, den regionala och den språkgemenskapliga. Politiska institutioner för dessa nivåer skapades som en kompromiss för att minimera de språkliga, kulturella, sociala och ekonomiska spänningarna.[28]
Belgiens politiska institutioner är komplexa. Den politiska makten är främst organiserad runt behovet att representera de olika språkgrupperna i landet. Sedan1970 har de större nationella belgiskapolitiska partierna splittrats upp i separata delar för att inrikta sig specifikt på de olika språkgrupperna. Inom varje grupp tillhör de större partierna tre stora politiska familjer:liberal höger,mittenpolitisk kristdemokrati ochsocialdemokrati. Bland de mindre partierna finns bland annat tvågröna partier och (speciellt iFlandern),nationalistiska partier och partier frånextremhögern. Under 1990-talet växte sig detseparatistiskapolitiska partietVlaams Blok (senareVlaams Belang) till ett av de största i Flandern. Politiken påverkas av diverse lobbygrupper, somfackföreningar och företagsgrupper.
Belgiens regent 1951–1993 var kungBaudouin. Han efterträddes av sin yngre brorAlbert II (som abdikerade 2013). Efter 1999 års val fickpremiärministerGuy Verhofstadt (Öppna VLD) uppdraget att bilda regering och skapade enkoalitionsregering bestående av sex partier, från de liberala, socialdemokratiska och gröna blocken. Denna regering blev känd som "regnbågsregeringen" och var den första regeringen sedan1958 utan representation från kristdemokraterna. Efter 2003 års val fickGuy Verhofstadt fortsätta sompremiärminister och skapade en koalition bestående av de fyra liberala och socialdemokratiska partierna, efter att de gröna förlorade de flesta av sina mandat i valet 2003.[29]
I parlamentsvalet den10 juni2007 tappade dockGuy Verhofstadts koalition mellan liberaler och socialister mark till förmån för de flamländska kristdemokraternaCD&V, under ledning avYves Leterme. Leterme utropade sig som vinnare inför anhängare viftande med flamländska, inte belgiska, flaggor. Efter nio månaders segdragna regeringsförhandlingar (under vilka Verhofstadt först ledde en expeditionsministär och därefter en interimsregering) tillträdde Leterme som premiärminister den 20 mars 2008. Den tvåspråkige Leterme, vars far är vallon, har byggt sin politiska karriär i Flandern och sa i ett uttalande 2006 att de fransktalande i Vallonien saknar den "intellektuella kapaciteten" att lära sig nederländska.[30]
Den nya koalitionsregeringens främsta utmaning var att infria Letermes vallöften om maktöverlåtelse till landets regioner. Premiärministern hade utlovat en plan för hur detta skulle ske, till den 15 juli 2008. Men då Leterme misslyckades med att få ihop en dylik överenskommelse så lämnade han samma dag in sin avskedsansökan till kungen.[31]Albert II vägrade dock att acceptera Letermes avskedsansökan och bad tre veteranpolitiker att hjälpa denne att lösa landetsregeringskris.[32] I december 2008 erbjöd sig Leterme att avgå ytterligare en gång efter krisen kring försäljningen av Fortis. I detta läge accepterades hans avgång och den flamländska kristdemokratenHerman Van Rompuy svors in som premiärminister den30 december2008.
Efter attHerman Van Rompuy tillträtt som ordförande förEuropeiska rådet övertogYves Leterme premiärministerposten och svors in den22 april2010. Leterme lämnade ännu en gång in sin avskedsansökan tillAlbert II, efter att en av koalitionens partner, OpenVLD, lämnat regeringen. Kungen accepterade regeringens avskedsansökan och nyval sattes till den13 juni.
Nya parlamentsval hölls i Belgien den13 juni2010. Störst framgångar i valet rönte flamländska separatistiskaN-VA och blev därmed det största partiet i bådeFlandern och hela Belgien. Det socialistiska partietPS blev det största partiet iVallonien och huvudstadenBryssel.
Den17 juni2010 bad kungAlbert II den flamländske separatistledarenBart De Wever, ledare förNy-Flamländska Alliansen, att undersöka möjligheterna att bilda regering. Förhandlingarna kollapsade dock återkommande gånger och inte förrän den6 december2011 kunde en ny belgisk regering tillträda under ledning av den franskspråkige socialistledarenElio Di Rupo. Belgien hade då letts av enexpeditionsministär under 541 dagar vilket är världsrekord i regeringskris.
Konflikten mellan flamländare och fransktalande valloner gör det svårt att bilda starka regeringar i Belgien. Ofta är det svårt att alls få till koalitioner. Efter valet i maj 2019 dröjde det 16 månader innan en ordinarie regering var på plats. Sju partier ingår i regeringen som leds av den flamländska liberalenAlexander De Croo.[33]
Belgiska luftvärnssoldater vid uppvisningsexercis.Ett belgisktF-16 Fighting Falcon-plan vid flyguppvisning.
Belgien är medlem i bådeNato ochEuropeiska unionen. Belgien har avskaffatvärnplikten och den belgiskaförsvarsmakten består numera endast av yrkessoldater. Fredsstyrkan är 40 000soldater. I reserven ingår 60 000 soldater.
I den belgiska armén -Landcomponent ellerComposante Terre - ingår 26 000 soldater (varav 1 500 kvinnor). Den består av 3 mekaniseradebrigader, 1fallskärmsjägarbrigad och 3helikopterbataljoner. De viktigaste markstridsplattformarna är 150 stridsvagnarLeopard 2, 150 spaningspansarbandvagnarScimitar, 270 pansarskyttebandvagnar YPR-765, 300 pansarbandvagnar M-113, 200 pansarbandvagnarSpartan och 110 bandkanonvagnarM109 haubits.
I den belgiska marinen -Marinecomponent ellerComposante Maritime - ingår 2 600 soldater (varav 270 kvinnor). De viktigaste sjöstridsplattformarna är trefregatter, fyraminfartyg och niominröjningsfartyg. De belgiska och nederländska marinerna är underställda en gemensam sjöstridsledning iDen Helder, Nederländerna.
Den belgiska militära sjukvårdstjänsten -Medische Component ellerComposante Médicale - bildar en egenförsvarsgren med 1 250 soldater i fredsorganisationen.
Trots den till synes goda ekonomin har landet också stött på problem. På 1990-talet kämpade Belgien med arbetslöshet och budgetunderskott. Då uppgick statsskulden till 135 % av BNP. Tack vare svångremspolitik minskade statsskulden och budgetunderskottet, och till slut kvalificerade Belgien sig för ett medlemskap iEuropeiska monetära unionen (EMU) 1999.[34] År 2002 gick landet med i den europeiska valutaunionen och bytte från francs till euro.[35]
Landets ekonomi hade stabiliserat sig i början av 2000-talet men stötte återigen på problem 2007 i samband med denglobala krisen. Statsskulden ökade åter, och 2011 låg den på 103 % av BNP. Finanssektorn i landet drabbades hårt, men Belgien klarade sig bra i förhållande till övriga länder inom EU-zonen tack vare det snabba agerandet från statens sida när de nationella bankerna fick problem. Även det statliga stödet till arbetsmarknaden förhindrade en större ökning av arbetslösheten.[34]
Jordbruket är högavkastande men spelar mindre roll för landets ekonomi. Stadsbebyggelsen breder ut sig alltmer och den odlingsbara ytan minskar. Områdena innanför kusten i nordost är de bördigaste.Boskapsskötsel (mejeriprodukter) och trädgårdsodling (frukt, grönsaker) är betydelsefulla näringar.[36]
Förutom tjänstesektorn spelar industrin också en stor roll för landets ekonomiska utveckling då landet har genomgått en väldigt snabb industrialiseringsprocess.[36] Koltillgångarna i söder och det centrala läget var också en förutsättning för industrialiseringen. Två näringar har sedan gammalt dominerat i Belgien, nämligentextilindustrin i Flandern ochgruvindustrin i Vallonien.
Från1100-talet upplevde Flandern en ekonomisk storhetstid genom vävnadsindustrin iGent,Brygge ochYpern, och handeln blomstrade under medeltiden i städer som Bryssel och Antwerpen. Förutom tyger är spetsar och mattor välkända produkter. Textilindustrin finns kvar i Gent och Verviers, men minskar i betydelse.
En kraftig nedgång har drabbatjärn- ochstålverken i Vallonien. De har varit knutna till koldistrikten i regionen som har gamla anor i metallhantering. Vallonska smeder hämtades på1600-talet till de svenska järnbruken. I stålkrisens spår har gruvorna i söder lagts ned, menLiège ochCharleroi är alltjämt viktiga centra för tung industri. Nya satsningar, bl.a. med utländskt kapital som attraherats avEU, har gjorts i Flanderns kuststäder (varv, bil- och maskintillverkning).
Antwerpen, känt för sin diamantslipning, har idag en stor olje- och kemisk industri, och i Brysselområdet finns bl.a. enlivsmedelsindustri. Belgien har många multinationella företag. Det äldsta, och största, inhemska företaget varSociété Générale de Belgique, som bildades redan1822 och existerade till2003.
Belgiens beroende av utrikeshandeln är mycket stort.
Tack vare det geografiska läget och det goda transportnätverket kan Belgien effektivt driva handel med andra länder, främst inom EU:s marknad. Utländska företag har också satsat på att driva sina företag i just Belgien.[34]
De viktigaste exportvarorna för landet är främst livsmedel, bilar och textilier. Belgien är även beroende av import och måste importera över 80 % av de råvaror som behövs för att kunna driva landets industri.[36]
Belgien har ett väl utvecklat transportsystem med några av världens mest täta vägar och järnvägar. Vägnätet sträcker sig över 152 200 kilometer, inklusive 1 700 kilometer motorvägar. Landet korsas av sjueuropavägar. Järnvägsnätet omfattar 3 200 kilometer, varav 2 156 kilometer är elektrifierade, och inkluderar viktiga sträckningar som Oostende–Köln–Berlin–Moskva och Köpenhamn–Köln–Paris.
Även om Belgiens kanalsystem är mindre omfattande än Nederländernas, spelar det en viktig roll för transporter av bulkvaror inom landet. Kanalerna, som moderniserades på 1960-talet, förbinder städer som Antwerpen, Bryssel, Charleroi, Namur, Gent och Liège. Albertkanalen, som går genom Kempen, har varit avgörande för Antwerpen, vars hamn är en av världens största och den största i Europa för styckegods. Hamnen tjänar inte bara Belgien utan även stora delar av Frankrike och Tyskland. Andra betydande hamnar finns i Gent, Brygge och Zeebrugge, och färjetrafik till Storbritannien sker huvudsakligen via Oostende.
När det gäller flygtrafik är Bryssel värd för landets största internationella flygplats. Även flygplatserna i Antwerpen och Oostende hanterar internationella flygningar.[37]
Den senastefolkräkningen hölls den 1 januari 2011 och då uppgick den folkbokförda befolkningen i Belgien (de jure) till 11 000 638 invånare, varav 5 401 718 män och 5 598 920 kvinnor.[5] Folkräkningar hade tidigare hållits 2001, 1991, 1981, 1970 och 1961.[38] Belgien för ett befolkningsregister (nederländska:Rijksregister,franska:Registre national,tyska:Nationalregister) över medborgare och icke-medborgare som är bosatta i Belgien,[39] ochStatistics Belgium publicerar årligen uppgifter om invånarantal, kön, civilstånd, ålder och boningsort.[40] Den folkbokförda befolkningen den 1 januari 2016 utgjorde 11 250 585 personer, varav 1 180 531 iregionen Bryssel, 6 471 996 i regionenFlandern och 3 598 058 i regionenVallonien.[6]
Räknat till ytan storleksmässigt sett kommer Belgien på 34:e plats av de 48 staterna iEuropa.
Belgien ligger på kulturgränsen mellan det germanska och det latinska Europa. Landets två största regioner är det nederländskspråkigaFlandern i norr, som har 58% av befolkningen, och det franskspråkigaVallonien i söder med 32%.Brysselregionen, som officiellt är tvåspråkig, är en mestadels franskspråkigenklav inom den flamländska regionen och har 10% av befolkningen.[41] En liten tyskspråkig gemenskap finns i östra Vallonien.[42] Belgiens språkliga mångfald och de politiska och kulturella konflikter som har anknytning till denna avspeglas i Belgiens politiska historia och dess komplexa politiska system.[13][14]
Sedan Belgiens tillkomst 1830 har franska varit det dominerande kulturspråket men landet blev formellt tvåspråkigt 1898. Den gamla spänningen mellan de flamländska och de vallonska områdena skärptes åter på1980-talet och bröt ut i öppna oroligheter. Till de språkliga och kulturella motsättningarna kom nu också ekonomiska (Vallonien upplevde en ekonomisk tillbakagång, Flandern klarade sig bättre).
Undermedeltiden var Flandern ett musikaliskt centrum i Europa genom de s.k.nederländska skolorna (bl.a.Josquin des Prez,Orlando di Lasso). Efter självständigheten 1830 blommade musiklivet åter upp med en livlig konsert- och operaverksamhet. Det största namnet under 1800-talet var flamländarenCésar Franck. Sångaren och visdiktarenJacques Brel var också flamländare.
I dagsläget är Belgien, vid sidan av Nederländerna ett av de mer framstående länderna inom modern dansmusik. Kända belgiska akter inom detta område är till exempelKate Ryan,Ian van Dahl,Stromae ochLasgo. Ett antal kända synthband såsomFront 242 ochVomito Negro kommer också från landet.
I den belgiska konsten efter självständigheten 1830 avspeglas landets kulturella förbindelser med Frankrike och det flamländska arvet av folklighet och fantasteri. Under1800-talets slut fickConstantin Meunier internationell uppmärksamhet genom sina arbetarskildringar i skulptur och måleri. Det fantastiska draget finns iFélicien Rops makabra teckningar och framför allt hosJames Ensor, en av det moderna Belgiens första stora målare och en föregångare tillexpressionismen ochsurrealismen.Georges Vantongerloo var som skulptör och målare en avneoplasticismens pionjärer och en av grundarna av konstnärsgruppenDe Stijl1917. Surrealismen i måleriet fördes vidare avPaul Delvaux ochRené Magritte, som målade vardagliga föremål i bisarra kombinationer. Stort inflytande fick den flernationella gruppenCobra (1948–51) där belgarnaPierre Alechinsky ochCorneille ingick. Influerad av surrealismen speladeMarcel Broodthaers stor roll för måleriet under 1960- och 70-talen med sina verk fyllda av bokstavs- och talsymbolik.[43]
1200- och1300-talens litteratur odlades främst i Flandern ochBrabant. Ett slags motsvarighet till de tyska mästersångarna,Rederijkers, tävlade i flera städer under1400- och1500-talen i lyrik och drama. Religionskrigen i slutet av 1500-talet medförde attAmsterdam övertogAntwerpens roll som kulturcentrum, och de södra delarna av Nederländerna kom under bl.a. spanskt och franskt styre att hamna i en långvarig kulturskugga som varade ända till staten Belgiens självständighet 1830. Därefter präglades den flamländska litteraturen avnationalism och historiskt medvetande, medan de franskspråkiga författarna hämtade inspiration ur både det flamländska och det franska kulturarvet. Bland1800-talets författare på flamländska respektive franska kan nämnasPrudens van Duyse ochCharles de Coster, medan sekelskiftets viktigaste är den franskspråkigeMaurice Maeterlinck. Av framträdande namn i den belgiska 1900-talslitteraturen kan nämnas dramatikernMichel de Ghelderode,Henri Michaux (även konstnär),Hugo Claus ochGeorges Simenon.
Belgiens arkitektur påminner mycket omJugend stilen och mycket nya byggnader byggdes mellan 1890 och 1920-talet.Cinquantenaire ochGrand palace är två platser där jugend stilen märks av tydligt[44].
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändrasdär.
Belgien har flera viktiga datum kopplade till monarkin:
Den 21 juli firasBelgiens nationaldag till minne av kungLeopold I:s som landets första kung 1831. Denna dag är fylld med festligheter, inklusive militär- och civilparader som vanligtvis äger rum påPlace des Palais. Sedan 1866 firas denkungliga högtiden den 15 november, vilket sammanfaller med namnsdagen för Leopold (enligt dengermanska kalendern) och Albert (allmän kalender). Under prins Charles regentskap kallades denna dag felaktigt för "Dynastins högtid", vilket korrigerades av inrikesministern 1953.
Minnesdag för avlidna medlemmar av kungafamiljen hålls årligen den 17 februari. Bakgrunden är att det den 17 februari 1935 hölls en mässa till minne avkung Albert I:s död, som omkom i en olycka vidMarche-les-Dames 1934. Efterdrottning Astrids död den 29 augusti 1935 beslutades det att denna dag årligen skulle hedra alla avlidna medlemmar av kungafamiljen. Mässan hålls varje år i kyrkan i Laken och är en familjeangelägenhet.[46]
Belgien är känt förpommes frites, som man menar är belgiska från början. Dessa säljs på många håll i gatustånd och serveras ofta medmajonnäs. Landet är även känt förvåfflor,belgisk choklad,belgiskt öl och skaldjur. Som Belgiens egentliga nationalmaträtter betraktaswaterzooi (kyckling eller fisk med strimlade grönsaker i en buljongbaserad sås) ochcarbonnade flamande /stoofvlees (flamländsk köttgryta på nötkött marinerat i mörkt öl). Mycket vanligt är ocksåmoules frites /mosselen-friet som är koktamusslor serverat med pommes frites.Grodlår är också mycket vanligt förekommande i Belgien och serveras ofta medvitlök ochtomater[47].
BlommanLyktmalva(Abutilon megapotamicum) har kallatsBelgiens flagga med anledning av att blommans tre delar har färger som liknar dem i Belgiens flagga: svart (ståndarna) – gult (kronbladen) – rött (fodret).
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
.jpg)
%2c_taxiing%2c_Radom_AirShow_2005%2c_Poland.jpg)
