Staden är Spaniens näst största stad, efterMadrid, samt den mest industrialiserade. Barcelona är även en avvästvärldens mest tätbefolkade storstäder.[2] Staden har utvecklats till en viktig turistdestination, och 2015 besökte drygt 8 miljoner Barcelona (totalt 30 miljoner i hela Katalonien). Bådekatalanska ochspanska är officiella språk.
Namnet Barcelona antas ursprungligen komma från detiberiskatoponymet Barrkeno, som i sinlatinska form blev Barcino när staden grundades år 10 före Kristus. Någon historisk källa finns inte, utan antagandet grundas på utgrävda mynt som kopplats ihop med en utgrävd iberisk bosättning vid foten av nuvarandeMontjuïc.
Enligt en populär legend skall Barcelona ha grundats som koloni tillKarthago år 236 före Kristus av den karthagiske generalenHamilcar Barca. Denna teori har dock förkastats av modern historieforskning som istället tillskriver romarna som stadens grundare.
Vissaarkeologiska fynd antyder att området har bebotts aviberer sedan slutet avstenåldern. Några konkreta bevis för att någon stad verkligen existerat före romarnas ankomst finns dock inte.
Vid tiden för romarnas ankomst till iberiska halvön bodde redan en lokal iberisk stam i området runt dagens Barcelona. Detta folk kallades av romarna laetaner,laietani. År 10 f.Kr. byggderomarna en militärförläggning på kullenMons Taber där dagens katedral ligger, troligtvis avsedd som boplats för krigsveteraner från de kantabriska krigen. Förläggningen, med namnet Barcino (Colonia Iulia Augusta Faventina Paterana Barcino), fungerade somkoloni under den romerska tiden. Barcino blev ganska omgående en handelsstation varifrån varor från den iberiska halvön exporterades till det romerska riket. Någon gång under 200-talet e.Kr. uppfördes en ringmur vilken kom att fungera som stadens försvar fram till slutet av 1200-talet. År 415 e.Kr. erövrades staden avvisigoterna. Barcelona fungerade under en kort tid som huvudstad i det visigotiska riket innan denna i omgångar flyttades vidare söderut.
Historisk karta över Iberiska halvön och Spansk mark 843 e.Kr. och grevskapet Barcelona 1150 e.Kr.
I början av 700-talet erövrademorerna Barcelona under erövringkampanjen förAl-Andalus. Staden återtogs år 801 av kristna styrkor underLudvig den fromme. Barcelona blev därefter en av flera lydstater underfrankerriket i den buffertzon som fick namnetSpanska Mark –Marca Hispanica. År 897 blev Barcelona ärftligt grevskap efter attWilfred den hårige år 878 som siste greve tilldelats Barcelona som förläning avLudvig den stammande. Under Wilfred blev Barcelona administrativ centralort. Staden intogs återigen avmorerna år 985, men deras närvaro blev kortvarig.
Kungariket Aragonien under dess största utbredning.
När Katalonien och Aragonien förenades genom giftermål mellanRamon Berenguer IV av Katalonien ochPetronila av Aragonien år 1150[3] inleddes för Barcelonas del en period av tillväxt. Från 1200-talet fram till mitten av 1400-talet var Barcelona navet i det aragonska stormaktsbygget. Den expanderande staden fick en ny ringmur som omgärdade ett 20 gånger större område än den gamla romerska muren gjort. 1249 inrättadeJakob I stadens första politiska institution iConsell de Cent, och 1283 fastställdes även KonstitutionenUsages. Under 1300-talet blev Barcelona ett av Medelhavsregionens största handelscentra, och varor exporterades till och importerades från hela Medelhavsområdet. Under 1400-talet tappade Barcelona sin konkurrenskraft gentemot Genua och Venedig, och staden drabbades hårt av arbetslöshet, pestepidemier, naturkatastrofer och inbördeskrig.
När Kungariket Aragonien förenades med Kastilien flyttade hovet från Barcelona som istället blev en provinshuvudstad. I Katalonien växte missnöjet med centraliseringen, och flera konflikter uppstod. Mitt underTrettioåriga kriget då spanska trupper var stationerade i Katalonien började en konflikt mellan Spanien och Katalonien som pågick åren 1640–1652. Den fick namnetSkördearbetarkrigetGuerra dels Segadors då huvudstyrkan på den katalanska sidan utgjordes av bönder.
Barcelona år 1806. Nära hälften av stadens yta utgjordes av militära installationer, vars främsta uppgift var att hålla Barcelona i schack. När staden under 1800-talet på allvar började växa igen utgjorde murarna runt den ett stort hinder. Flera försök att få till stånd en rivning avslogs, men vid mitten av 1850-talet var det militära inflytandet så svagt att rivningen kunde inledas.Italiensk flygbombning av centrala Barcelona (17 mars 1938).
Katalonien var dock för svagt för att ta sig an habsburgarna. Därför utnämndesLudvig XIII till greve-kung av Katalonien i hopp om militärt stöd. Den franska armén lyckades tillsammans med katalanska styrkor besegra den habsburgska armén vid Montjuïc men fick aldrig till någon definitiv seger. 1648 drog sig de franska styrkorna tillbaka vartefterFilip IV (huset Bourbon) belägrade Barcelona, som 1652, efter tolv månaders belägring, till slut gav upp.
Barcelona drabbades mycket hårt under detspanska tronföljdskriget 1705–1716, då staden stod under en 13 månader lång belägring innan man den 11 september 1714 (numera Kataloniens nationaldag) kapitulerade. För att försäkra sig om att Barcelona inte skulle kunna göra uppror lät den spanske kungenFilip V bygga ettcitadell efter att ha rivit över 1 200 byggnader i stadsdelen Ribera. Som ett led i att tvätta bort den katalanska självständighetssträvan stängdes 1717 stadens universitet.
De förstabomullsfabrikerna i början av 1800-talet inledde denindustriella revolutionen som etablerade Barcelona som Spaniens industriella centrum. Landets första ångdrivna väveri öppnades i Barcelona 1833, och 15 år senare anlades Spaniens första järnväg mellan Barcelona och Mataró. Många nya fabriker öppnades innanför stadsmurarna, vilket fick till följd att den redan trånga staden blev överbefolkad. Barcelona ansökte flera gånger innan det till slut gavs tillstånd att riva de stadsmurar som hindrade staden att växa. Madridregeringen hade dittills motsatt sig en rivning av murarna eftersom de var rädda att förlora kontrollen över staden. En ny stadsdel tillkom;L'Eixample (utvidgningen) anlades från den gamla staden ut till de omkringliggande byarna.
Under perioden från slutet av 1800-talet fram till inledningen avspanska inbördeskriget fördes en tidvis mycket våldsam klasskamp i Barcelona. De mest aktiva under den här perioden var anarkisterna som 1910 startadeCNT (Confederación Nacional del Trabajo), enanarkosyndikalistisk fackförening som bland annat 1917 organiserade en generalstrejk, men man låg även delvis bakom införandet av åtta timmars arbetsdag.
Underspanska inbördeskriget 1936–1939 var Barcelona högkvarter för den republikanska sidan. I ett försök att demoralisera de stridande på den republikanska sidan utsattes Barcelona som första europeiska storstad för systematiska flygbombningar mot civila mål. Med hjälp av tyskaKondorlegionen och italienska Aviazione Legionaria genomförde nationalisterna 194 flygräder mot Barcelona med start i mars 1937 fram till krigets slut. Kriget slutade med seger för nationalisterna, och enväldigdiktator blev generalFrancisco Franco.
Efter Francisco Francos död 1975 återinfördes monarki i Spanien. Efter många politiska turer blev Katalonien ettautonomt område, och 1977 utsågs Barcelona till Kataloniens huvudstad.
Satellitbild över Barcelona, tagen 2004. Els Tres Turons sett från norr. Från vänster till höger: la Rovira, el Carmel och el Coll.Karta över Barcelonas distrikt.
Barcelona är beläget i nordöstraSpanien, på alla sidor omgivet av naturliga barriärer där Medelhavet i syd-öst och det naturskyddadeCollserolamassivet (512 meter över havet) i nordväst begränsar stadens möjligheter till expansion. Staden är även omgiven avflodmynningar, i nord-öst avBesòs samt i sydväst avLlobregat. Staden gränsar till följande kommuner (municipis på katalanska):El Prat de Llobregat,L'Hospitalet de Llobregat, Esplugues de Llobregat, Sant Just Desvern, Sant Feliu de Llobregat, Molins de Rei,Sant Cugat del Vallès, Cerdanyola del Vallès, Montcada i Reixac, Santa Coloma de Gramenet och Sant Adrià de Besòs. Barcelona är så pass sammanväxt med L'Hospitalet de Llobregat att man endast med hjälp av en karta kan skilja dem åt.
Två mindre samhällen belägna utanför själva staden tillhör Barcelona; den ena är samhället Vallvidrera och det andra är samhället Les Planes. Båda två tillhör distriktetSarrià-Sant Gervasi men är geografiskt belägna i Collserolamassivets naturskyddspark.
Barcelona ligger på en svagt sluttande platå som övergår i berg. Landhöjning och landåtervinning har gjort att kusten förflyttats med flera hundra meter och det som utgör dagens el Raval var fram till medeltiden en mindre sjö som bildats till följd av landhöjningen. Den ursprungliga romerska staden byggdes på kullen Mons Taber (17 meter över havet) strax bakom där dagens katedral är belägen. I övrigt saknar Barcelonaplatån några geografiska höjder utan är i det närmaste platt om än sluttande. Dock omges platån av ett flertal berg, vid hamnen reser sig klippberget Montjuïc (173 meter över havet) som tidigt befästes för stadens försvar.
Några kilometer in från kusten övergår den svagt sluttande platån i flera mindre berg, de mest prominenta av dessa är de så kallade tre krönen Els Tres Turons som utgörs av tre sammanhängande berg belägna inne i staden vilka höjer sig 150–200 meter över den omgivande bebyggelsen. Det högsta av de tre är el Carmel (267 meter över havet) följt av la Rovira (262 meter) samt slutligen el Coll (249 meter). Utöver dessa finns ytterligare tre mindre berg belägna inne i själva staden, det högsta el Putxet (181 meter) reser sig omkring 50–100 meter över den omgivande bebyggelsen. Därtill finns de två mindre bergen la Peira (133 meter) samt Monterols (121 meter).[4]
Barcelonas grönområden uppgår till drygt 30 km² varav 18 km² utgörs av skog, nästan uteslutande i Collserolabergen. De resterande 12 km² fördelas på stadens 68 parker. I centrala Barcelona är det sparsamt med parker. Nästan alla stadens parker ligger som i en ring runt centrala Barcelona, varför staden kan upplevas som parklös.
Parc de la Ciutadella är en av de största parkerna i Barcelona. På platsen uppfördes1714 ett militärtcitadell.1869 blev den allmän park. 1888 hölls härBarcelonas världsutställning. I parken återfinns Kataloniens parlament inhyst i en av de bevarade byggnaderna från citadellet. Sedan 1892 finns även endjurpark.
Montjuïc är Barcelonas största parkområde. Här finns flera parker, varav några tematiska ligger inkilade på sluttningarna nedanför kastellet som markerarbergets topp. Här låg utställningsområdet för världsutställningen1929. Flera av byggnaderna är idag museer, och stadion som uppfördes i samband med utställningen renoverades tillolympiska sommarspelen 1992.
Strax utanför Barcelona, i nordväst, ligger den 80 km² storaCollserolaparken. Detta 17 km långa naturskyddsområde är ett populärt utflyktsområde bland Barcelonaborna, och här finns både utsiktstorn och TV-master.
Klimatogram över Barcelona 1971–2000. Detta klimatogram är baserat på mätningar gjorda vid Barcelonas flygplats och skiljer sig från tabellen nedan som är baserad på mätningar gjorda vid en mätstation inne i Barcelona.
Barcelona beläget på latitud 41° 20'N åtnjutermedelhavsklimat, med temperaturer som ger milda vintrar respektive heta torra somrar. Dagliga temperaturvariationer ligger kring 6 °C och kan på våren stiga till mellan 10 och 15 °C. I centrala Barcelona finns enurban värmeö där man uppmätt en temperaturhöjning på upp till 6,9 °C under vinter. Luftfuktigheten ligger som regel kring 70% till 80% men kan enstaka dagar stiga uppemot 90%.
Nederbörden är främst koncentrerad till hösten och våren där huvuddelen av regnet faller i form av skyfall. Särskilt under hösten kan speciella väderförhållanden medföra mycket kraftiga skyfall på upp till 80–100 mm regn under loppet av ett par timmar. Den årliga medelnederbörden för åren 1971–2000 uppgick till 651,6 mm och under samma period uppmättes även Barcelonas absoluta dygnsnederbördsrekord till 194,8 mm den 5 december 1971. Snöfall förekommer mycket sällan nere i själva staden, det senaste stora snöfallet skedde julafton och juldagen 1962 när 50–60 cm snö föll i centrala Barcelona, men uppe påTibidabo 500 meter ovanför havet kan snöfall förekomma vintertid.
Den årliga medeltemperaturen för perioden 1971–2000 uppmättes till 14,8 °C. Den absolut kallaste noteringen för samma period uppmättes till -7,2 °C den 9 januari 1985. Den varmaste noteringen uppmättes till 38,5 °C den 6 juli 1982. I samband med att varm luft svepte in över staden den27 augusti2010 sattes det nu gällande värmerekordet på 39,3 °C.[5] Barcelonas absoluta köldrekord -10 °C den 11 februari 1956 och värmerekord 39,8 °C den 6 juli 1982 är uppmätta vid Fabra observatoriet beläget på 400 meters höjd utanför själva staden.[6]
Vinden blåser för det mesta ifrån havet in över land, vindar från norr är mer sporadiska. Några gånger per år möts kallare och varmare vindar från öst/väst vilket ibland ger upphov till orkanvindar (över 50 m/s har uppmätts).
Stadshuset i distriktet Nou Barris. I Barcelona har varje distrikt ett eget stadshus.
I Barcelona finns idag fyra politiska administrationer med olika ansvarsområden:
L’Administració General de l’Estat, är en myndighet under spanska regeringen vars främsta uppgifter är administration av hamn och flygplats samt gränsbevakning. Den organiserar även den del av rättsväsendet som faller under spanskt ansvar. L’Administració General de l’Estat utses direkt av den spanska regeringen.
LaGeneralitat de Catalunya, det autonoma Kataloniens regering. Har hand om frågor som rör bland annat utbyggnad och finansiering av skolor, universitet, sjukhus, skattefrågor och social välfärd. Den katalanska regeringen väljs vart fjärde år genom allmänna val.[7]
La Diputació de Barcelona, den administrativa myndigheten förprovinsen Barcelona. Den ger också råd om och hjälper till att organisera den kommunala servicen. Dess främsta uppgift är att främja välfärd genom utveckling av skola, sjukvård, miljövård, social välfärd, stadsplanering med mera.[8]
L'Ajuntament de Barcelona, stadens kommunstyrelse, organiseras utifrån ett kommunalråd bestående av 41 ledamöter där borgmästaren tillsammans med 5 vice borgmästare och 15 ledamöter är verkställande medan övriga är i opposition. Ajuntament beslutar i frågor som rör stadsplanering, kollektivtrafik, kommunala skatter, underhåll av stadens gator och parker samt utbyggnad av kommunal service. En del av Ajuntaments uppgifter delas med Generalitat och spanska regeringen.[9] Kommunstyrelsen leds av Barcelonasborgmästare, som sedan 2015 ärAda Colau.
Barcelona har även ettajuntament i vart och ett av sina 10 distrikt. Dessa är sammansatta efter hur valet har sett ut i just det distriktet. Distriktets borgmästare utses och kan även avsättas från Barcelonas stadshus, och borgmästarkandidater väljs bland distriktets förtroendevalda och behöver inte tillhöra samma parti som det styrande i stadshuset. Distriktsstyret har långtgående självstyre och kan närmast beskrivas som ett lokalt kommunstyre. Tanken är att ge invånarna större inflytande genom att decentralisera styret.
Barcelona stad är indelad i 10 administrativa distrikt med hög grad av självstyre. Distrikten är uppdelade i 73 styckenbarris, av vilka flera tidigare varit byar, som upptogs i Barcelona när staden expanderade kraftigt i slutet av 1800-talet. De flesta av distrikten har ungefär samma utformning som när de var självständiga kommuner innan de upptogs i Barcelona. Nedan är endast officiella barris listade; utöver dessa finns även flera inofficiella barris vilka försvunnit i samband med att man slagit ihop flera mindre till en större men även i samband med namnreformer.
l'Eixample: Sant Antoni, la Nova Esquerra de l'Eixample, l'Antiga Esquerra de l'Eixample, la Dreta de l'Eixample, la Sagrada Família, el Fort Pienc.
Sants-Montjuїc: la Marina del Prat Vermell - Zona Franca, la Marina del Port, la Font de la Guatlla, Hostafrancs, la Bordeta, Sants, Sants-Badal, el Poble Sec - Parc Montjuïc.
Les Corts: les Corts, Pedralbes, la Maternitat i Sant Ramon.
Sarrià-Sant Gervasi: Sarrià, Sant Gervasi - Galvany, Sant Gervasi - la Bonanova, Putget i Farró, les Tres Torres, Vallvidrera, el Tibidabo i les Planes.
Gràcia: la Vila de Gràcia, el Camp d'en Grassot i Gràcia Nova, la Salut, el Coll, Vallcarca i els Penitents.
Horta-Guinardó: Horta, la Clota, la Vall d'Hebron, Montbau, Sant Genís dels Agudells, la Teixonera, el Carmel, la Font d'en Fargas, Can Baró, el Guinardó, el Baix Guinardó.
Nou Barris: Vallbona, Ciutat Meridiana, Torre Baró, Canyelles, les Roquetes, la Trinitat Nova, Can Peguera, la Guineueta, Verdun, la Prosperitat, Turó de la Peira, Porta, Vilapicina i la Torre Llobeta.
Sant Andreu: Sant Andreu, Trinitat Vella, Baró de Viver, el Congrés i els Indians, la Sagrera, Navas, el Bon Pastor.
Sant Martí: Sant Martí de Provençals, el Clot, el Camp de l'Arpa del Clot, la Verneda i la Pau, el Fort Pienc, el Poblenou, el Parc i la Llacuna del Poblenou, la Vila Olímpica del Poblenou, Provençals del Poblenou, el Besòs i el Maresme, Diagonal Mar i Front marítim del Poblenou
Fälten med de gula och röda ränderna är hämtade frånSenyera, Kataloniens flagga. Det röda korset på vit botten är ettSankt Georgskors, av samma typ som förekommer iEnglands flagga. Sankt Georg ellerSankt Göran (på katalanskaSant Jordi) är stadensskyddshelgon, liksom även Englands. Vapenskölden kröns av enkunglig krona.
Barcelonas ekonomi har historiskt sett baserats påtillverkning ochhandel. Sedan medeltiden har varor tillverkats för export från stadens hamn. Under 1800-talet etablerade sig Barcelona som en industristad. Marknaden var från början inhemsk då industrierna inte klarade av att konkurrera med de nordeuropeiska. Under andra halvan av 1900-talet påbörjade Barcelona en utflyttning av industrierna till speciella industriområden – främstZona Franca. Idag är tillverkningsindustrin fortfarande stor med bland annat fordonstillverkning förNissan ochSEAT-VW, vidare finnskemikalieindustri,läkemedelsindustri,elektronikproducenter,bokförlag,vinproduktion med mera. Det totala värdet av exporten från stadens tillverkningsindustri uppgick år 2010 till 38 miljardereuro, och Barcelona stod det året för 19,7 procent av Spaniens totala export.[10]Staden har liksom övriga västvärlden sett en utflyttning av tillverkningsindustrin till låglöneländer vilket har föranlett en satsning på turistsektorn. Bland annat har anpassningen av hamnen för kryssningsfartyg medfört att Barcelona intagit en topplacering i Medelhavet vad gäller kryssningsturister.[11] Vidare har staden satsat på kongresser, konferenser och mässverksamhet,[12] med bland annat en ambitiös utbyggnad av Barcelonas mässområde där utställningsytan har tredubblas från 115 000 till 355 000 m².[13] Idag står servicesektorn för 80 procent av sysselsättningen, främst märks tjänster inom näringsliv, turism, forskning, publicitet och IT-industri. Efter att staden och storstadsområdet genomgått en omfattande industridöd under 1970- och 1980-talet har stora ansträngningar gjorts för att vända den negativa trenden, bland annat har stora summor satsats på att locka till siglogistikverksamhet genom utbyggnad av hamn och flygplats samt satsningar inom infrastruktur.[14]
I Barcelonas storstadsområde fanns år 2010 drygt 2,3 miljoner sysselsatta fördelat på 453 485 företag. Merparten utgjordes av 189 271 små eller medelstora företag med upp till 200 anställda. Antalet storföretag med mer än 200 anställda uppgick till 957 stycken, medan resterande var företag utan anställda.[10]
Enligt Euromonitor International var Barcelona år 2007 Europas fjärde mest besökta stad avseende internationella turister med 5 miljoner utländska besökare. Vid 2011 års sammanställning hade antalet utländska besökare ökat till över 5,6 miljoner vilket placerar Barcelona som Europas fjärde mest besökta stad strax efter Rom. Det totala årsantalet turister uppgick enligt Barcelonas turistmyndighet till 7,4 miljoner.[15]
I takt med att det blivit allt billigare med flygresor har antalet turister i Barcelona mångdubblats. Stadens flygplats har sett den internationella flygtrafiken öka från drygt 3,5 miljoner resenärer år 1990 till drygt 22 miljoner resenärer år 2011, och under samma period har antalet semestrande turister i staden ökat från mindre än 400 000 till över 3,7 miljoner. Barcelonas främsta turistattraktion är den ofullbordade basilikan Sagrada Família med 3,2 miljoner besökare 2011. Under00-talet har helgturismen ökat markant efter att Barcelona uppmärksammats i flera tidskrifter, bland annat iNational Geographic som inkluderat staden i sin lista över världens tio främsta resmål.
Barcelonas hamn, februari 2013. Barcelonas tunnelbana.Estació de França – "franska järnvägsstationen".Interiör frånBarcelonas flygplats-terminal 1.Ringleden Ronda de Dalt.
Barcelona är en av de största knutpunkterna för transporter av människor och gods på denIberiska halvön, staden har en betydande internationell trafik avfärjor,fartyg, flygtransporter, lastbilstransporter och personbilstransporter. I framtiden förväntas även den internationella järnvägstrafiken ta fart med direkta järnvägsförbindelser till en rad franska, italienska, schweiziska och tyska storstäder närhöghastighetsjärnvägen mellan Barcelona och den franska gränsen färdigställts. I Barcelona och storstadsområdet är kollektivtrafiken omfattande medpendeltåg,förortsbanor,tunnelbana,spårvagnar,bussar ochbergbanor. Hela systemet är integrerat under gemensam taxa och organiseras av Barcelonas transportmyndighetAutoritat del Transport Metropolità[16].
Barcelonas pendeltåg kallas för Rodalies (katalanska förpendeltåg). Nätet består av ett tiotal linjer varav en inte passerar genom själva staden. Ett tiotal pendeltågsstationer betjänar själva Barcelona, tågen går i tunnlar under marken och de flesta stationerna är underjordiska.
Barcelona har ett stort tunnelbanenät bestående av 11 linjer. Stora knutpunkter är Plaça Espanya, Plaça Catalunya och La Sagrera. En ny linje (den drygt 50 kilometer långa linjen 9-10) byggs sedan 2002 och har öppnats på två delsträckor. Barcelonas tunnelbana drivs av två olika operatörer,Transports Metropolitans de Barcelona och Ferrocarrils de la Generalitat de Catalunya.
Barcelona har två mindre nät av moderna spårvagnar, Trambaix i sydväst och Trambesós i nordöst. En av stadens historiska spårvagnslinjer finns även kvar; Tramvia blau – den blå spårvagnen – är den sista kvarvarande linjen sedan det ursprungliga nätet avvecklades 1972.
Under 2020-talet pågår arbeten med syfte att binda samman de båda spårvagnslinjerna.[17][18]
Det finns trebergbanor i Barcelona.Funicular de Montjuïc som går mellan Barcelonas tunnelbana och upp på bergetMontjuïc.Funicular de Vallvidrera som går mellan Barcelonas förortstågMetro del Vallès och samhället Vallvidrera i Collserollabergen. Den tredje bergbanan ärFunicular del Tibidabo. Den transporterar människor mellanTranvia Blau ochTibidabo. De två förstnämnda bergbanorna är integrerade med Barcelonas kollektivtrafik, medan den sistnämnda drivs som turistattraktion.
Busstrafiken i Barcelona är omfattande. Det finns ett drygt hundratal linjer bara i Barcelona stad och ytterligare ett hundratal linjer mellan Barcelona och förorterna. I hela Barcelonaregionen uppgår antalet linjer till över 700, och årligen görs det omkring 260 miljoner bussresor i storstadsområdet.
Barcelona har två stora internationellajärnvägsstationer, där den ena ärEstació de Barcelona-Sants som är huvudstationen med linjer till hela Spanien samt Montpellier, Milano, Genève och Paris. Den andra är Estació de França, som var Barcelonas huvudstation fram till dess att Sants invigdes 1979.
En ny resecentral,Barcelona Sagrera, håller på att byggas i norra Barcelona för tåg och bussar, och den kommer troligtvis att innebära slutet för Estació de França som järnvägsstation. I februari 2008 öppnadesHöghastighetsjärnvägen Madrid-Barcelona, som bland annat trafikeras avRenfes höghastighetstågAVE.
Barcelonas huvudflygplats ärBarcelona-El Prat (BCN eller LEBL) som ligger 12 kilometer väster om stadens centrum.
Barcelona har även två flygplatser för lågprisflyg. Den ena ärGirona som ligger cirka 10 mil norr om Barcelona, den andra ärReus flygplats som ligger drygt 9 mil söder om staden.
Under 2007 hanterade hamnen drygt 50 miljoner ton gods samt 2,9 miljoner passagerare varav 1,8 miljoner kryssningsresenärer. Hamnen genomgår en stor utbyggnad och beräknas att mer än fördubbla sin yta under perioden 2003–2015.[19]
Från Barcelona utgår ett flertal motorvägar som binder samman staden med förstäderna; en av dessa är C32 som när den öppnades 1969 mellan Barcelona och Mataró var Spaniens första motorväg.
Motorvägstrafiken genom Barcelona leds via två ringleder. Den ena går längs med havet och är skyltad Ronda Litoral (B10), den andra går längs med Collserolla-bergen och är skyltad Ronda de Dalt (B20).
Staden är även, via ett flertal motorvägar, ansluten till europaväg15, i Spanien skyltad (AP-7). Mellan Barcelona ochMadrid löper motorvägen A2.
Demografisk utveckling 1900–2005, enligt det spanska institutet för nationell statistik.El Raval –förstaden – var länge Europas mest tätbefolkade stadsdel, och ännu 1960 räknade man in 105 122 invånare på den dryga kvadratkilometern som El Raval upptar.
Barcelona hade januari 2005 1 593 075 invånare. Av dessa var 230 942 invånare inflyttade utlänningar, främst frånSydamerika (99 482) ochEuropa (52 835). Många har även invandrat frånAsien (36 810). Denafrikanska invandringen uppgick till 20 818 personer, varav de flesta från Nordafrika. Från Nord- och Centralamerika har 20 715 personer invandrat.[20] Befolkningstätheten uppgick till 15 718 personer per km². Högst befolkningstäthet återfinns i distriktetEixample med 35 586 invånare per km².
Under 1950- och 1960-talen skedde en storarbetskraftsinvandring som följdes av en utflyttning till förstäderna på 1980- och 1990-talen. På grund av mycket stora prisökningar på bostäder inne i Barcelona valde många att bosätta sig i förortsområdena.
Förväntad livslängd år 2006 var 76,4 år för män och 83,1 år för kvinnor.
Barcelona är vid sidan avParis Europas mest tätbefolkade miljonstad[21], där nära två tredjedelar av stadens invånare lever på mindre än en tredjedel av kommunens totala yta[22]. Av stadens drygt 1,6 miljoner invånare bor över en miljon människor i områden där befolkningstätheten överstiger 30 000 invånare per kvadratkilometer.
Den ur ett europeiskt perspektiv extrema befolkningstätheten har främst en historisk bakgrund men beror även på stadens geografiska läge mellan hav och berg. Barcelonas höga befolkningstäthet uppkom i samband med industrialismens intåg i staden i början av 1800-talet. Redan i mitten av 1800-talet bodde uppemot 200 000 människor innanför Barcelonas stadsmurar, ett område mindre än fyra kvadratkilometer.
För en utomstående kan staden upplevas som mycket intensiv med konstant oväsen från alla motorfordon som cirkulerar i staden; dock är andelen bilägare i Barcelona låg med omkring (siffran pendlar upp och ner från år till år) 370 bilar per 1 000 invånare eller motsvarande knappt 600 000 bilar (597 618 år 2010 exempelvis). Till detta tillkommer drygt 300 000 mopeder och motorcyklar[23].
Den höga befolkningstätheten ses[24] ändå alltjämt som en förutsättning för en levande stadsbild. Nyare bostadsområden där man avsiktligt byggt färre bostäder på en större yta, exempelvis Olympiabyn, brukar beskrivas[25] som stora misslyckanden där stadsbilden präglas av öde gator med få butiker.
Staden –Ciutat de Barcelona – har samma administrativa gräns somkommunen –Municipi de Barcelona. Invånarantalet uppgick till 1 638 103 invånare år 2009, på en yta av 102,2 km².
Barcelonas storstadsregion –Àmbit metropolità de Barcelona – omfattar 164 kommuner. Invånarantalet uppgick år 2009 till 4 992 193 invånare, på en yta av 3 236 km².
Huvudbyggnaden från 1882 för Universitat de Barcelona. Universitetet låg 1717–1842 i staden Cervera halvvägs mellan Barcelona ochLleida, dit det flyttades som en repressalie efter att katalanerna tillhört den förlorande sidan ispanska tronföljdskriget.
Barcelonas universitet samt tekniska universitet harcampus även i förstäderna.
I Katalonien/Barcelona ges numera ut dagstidningar både på spanska och katalanska. De två största dagstidningarna med utgivning i regionen,La Vanguardia (grundad 1881) ochEl Periódico de Catalunya (grundad 1978), fanns länge enbart i spanskspråkiga utgåvor. Sedan 1997[26] harEl Periódico även en edition på katalanska, något som 2011 togs efter avLa Vanguardia[27]La Vanguardia har sedan 2011 återtagit rollen som regionens största dagstidning (cirka 200 000 ex mot 130 000 ex – räknat i daglig försäljning). Båda tidningarna säljer ungefär 50 % av upplagan i vardera språk. Därutöver finns mindre, enspråkigt katalanska dagstidningar – de största ärEl Punt Avui ochAra.
FC Barcelona är framförallt förknippad med sitt fotbollslag som är ett av de mest framgångsrika iEuropa. De spelar sina hemmamatcher påCamp Nou som är Europas största fotbollsarena. Klubbens handbollslag spelar iLiga ASOBAL och är ett av Europas främstahandbollslag. FC Barcelona har även lag i högsta divisionen irullskridskohockey ochbasket.
Casa dels Canonges (Domkyrkoprästernas hus från 1350) till vänster, Palau de la Generalitat (Regeringspalatset, 1403) till höger. Bron tillkom 1928.Santa Maria del Mar.
Barcelona har genom historien haft tre stora byggboomer. Dessa har var för sig kommit att sätta en stor prägel på dagens stadsbild.
Den första byggboomen, vilken främst pågick under 1300-talet, efterlämnade de flesta av de gotiska byggnader man idag kan beskåda i Ciutat Vella, Barcelonas gamla stadskärna. Dess yttre gräns utgörs idag av breda avenyer vilka tillkom när stadens befästningsverkmuralles (1716–1718) revs i mitten av 1800-talet. Stadsbilden präglas av trånga och mörka gator kantade av byggnader uppförda under 1700-talet och 1800-talet, och rakt igenom Ciutat Vella sträcker sig de två gatornaLa Rambla och Via Laietana.
Barcelona präglades fram till andra halvan av 1700-talet av låg bebyggelse, där husen med få undantag hade två eller tre våningar. När befolkningen från andra halvan av 1700-talet ökade byggdes de på med flera våningar. Detta skedde främst på grund av platsbrist men även som en följd av bourbonernas förbud mot bebyggelse utanför stadsmurarna. Om man vill bilda sig en uppfattning om hur de vanliga bostadshusen i Barcelona såg ut under 1300-talet, kan man bege sig tillCarrer de les Basses de Sant Pere nr 4, där ett av få bevarade medeltida bostadshus står kvar. Något som överlevt sedan medeltiden (1200- och 1300-talet) är gatunamnen, vilka bär namn efter de skrån som bedrev verksamhet där till exempelCarrer de escudellers (Krukmakargatan) ochCarrer de espaseria (Svärdssmedsgatan).
Dagens Ciutat Vella har, trots att det mesta byggts bort, ändå Europas kanske mest kompletta samling av medeltida byggnader. Kvar finns bland annat stadshuset (1372), regeringspalatset (1403), sjukhuset (1401), börshuset (1383), skeppsvarvet (1348), ett flertal palats och några hantverkarbostäder samt flera kyrkor och kloster, där nästan alla härrör från perioden sent 1200-tal fram till tidigt 1400-tal.
Den andra stora byggboomen i Barcelonas historia inleddes drygt 500 år efter den första. Närmuralles på 1860-talet rivits påbörjades bebyggandet av l’Eixample – Barcelonas utvidgning. L'Eixample som ritades avIldefons Cerdà har formen av ett rutnät där alla kvarter är exakt lika stora och alla gator exakt lika breda, med ytterst få undantag. Detta är något som arkitekter förbannat ända sedan dess tillkomst och där de med olika medel försökt bryta monotonin. Dessa stilbrott märks kanske bäst vid Hospital de Sant Pau vars orientering helt bryter mot l'Eixample.
Den mest betydelsefulla arkitektoniska perioden var i samband med den katalanskamodernismerörelsen. Från slutet av 1880-talet fram till början av 1910-talet uppfördes en mängd byggnader i den katalanska varianten avart nouveau som fått namnet modernisme. Den arkitekt som kom att bli mest känd för sina byggnader varAntoni Gaudí, och nästan alla av hans större byggnader är numera uppsatta på Unescos världsarvslista. Utöver Gaudí var även två andra betydelsefulla arkitekter verksamma under den här perioden, personer vars byggnader kanske i ännu högre grad påverkat Barcelonaborna. Den ene varLluís Domènech i Montaner som ritade stadens första stora moderna sjukhus och den andre varJosep Puig i Cadafalch som var chefsarkitekt för Barcelonas världsutställning 1929.
Ramblan – promenadgatan genom gamla stan – februari 2013.
När Barcelona utsågs till värdort förOlympiska sommarspelen 1992 inleddes en period av intensiv byggverksamhet som pågått in på 2000-talet. Den har inneburit stora förändringar för industristaden som fram till dess vänt sig bort från Medelhavet. Utöver mängder av restaureringar och hotellbyggen satsades det stort på stadens infrastruktur. Nya radiella motorvägar till alla större förstäder, en ringled runt Barcelona, liksom en utbyggnad av flygplatsen och en renovering av hamnen påbörjades, och till viss del genomfördes, inför spelen. Dessutom anlades en 4 kilometer lång strand längs den nya olympiabyn, vilken byggdes på mark där industrier tidigare legat i vägen för havet.
En omfattande byggverksamhet har fortsatt även efter spelen. Nya kulturinstitutioner, museer, teatrar, konserthus, parker, torg, tunnelbanelinjer, hotell samt en mängd nya affärscentra, har byggts för att förnya Barcelonas stadsbild som underFrancoåren knappt förändrades alls. Den urbana förnyelsen som Barcelona genomgått och fortfarande genomgår har både hyllats som en förebild för andra städer att ta efter men har även kritiserats för att vara kommersiellt driven och sakna lokal förankring hos stadens invånare, vars möjligheter att påverka har varit begränsade.[28]
Sagrada Família är den av Antoni Gaudí år 1882 påbörjadebasilikan som ännu är under konstruktion. Det mesta av de ursprungliga ritningarna försvann underspanska inbördeskriget varför man nu bygger efter gissningar, något som är kontroversiellt då många[vem?] anser att Gaudís ursprungliga intentioner inte kan återskapas.
Museu Nacional d'Art de Catalunya
Kataloniens nationalmuseum som byggdes för världsutställningen 1929. Museet hyser en stor samling medeltidafresker från den katalanska landsbygden.
Video (från staden Barcelona, med engelskt tal) överCamp Nou och dess omgivningar.
Camp Nou
Camp Nou ärFC Barcelonas hemmaarena i fotboll. Det är även den största fotbollsarenan i Europa med en kapacitet på 99 787 åskådare.
Museu d'Història de la Ciutat
Museet är byggt runt en arkeologisk utgrävning av den romerska staden Barcino. Det är en av de största arkeologiska utgrävningarna av en romersk stad i Europa.
Barcelona februari 2013. Till vänster breder östra Barcelona ut sig, därefterSagrada Família och det spolformadeTorre Agbar. Till höger synsCamp Nou, och längst till höger höjer sigMontjuïc-berget.
.jpg)
.PNG)
.PNG)
