Baptism är enprotestantiskkristen riktning som hardop av den som tagit ställning i trosfrågan och gör ett medvetet val enligtBibeln och kristen tro, så kallattroendedop eller omvändelsedop, som kännetecken. Genom dopet erhålls medlemskap i den lokalaförsamlingen, som utgör en gemenskap av troende. Baptister har enkongregationalistisk organisation och rörelsen består av fria församlingar i samarbete och ömsesidigt beroende.
Baptismen uppstod som samfundsrörelse genom att från England landsflyktigakongregationalister i Holland träffade på denmennonistiska grenen avanabaptismen, och tog över bruket att skjuta upp dopet till medveten ålder från anabaptisterna.
Den första egentliga baptistförsamlingen grundades av engelsmannenJohn Smyth iHolland 1607.[1] Under 1600-talet växte baptismen iEngland, och spreds därifrån främst tillAmerika, samt från 1630-talet och senare till andra länder. Förutom det direkta ursprunget i brittiska separatister[förtydliga] finns även vissa rötter i den radikala reformationen omkring anabaptisterna med teologer somBalthasar Hubmaier ochMenno Simons.[2][3]
På 1630-talet uppstod en djupgående splittring inom baptiströrelsen. En del medlemmar avskilde sig som "generalbaptister" och anslöt sig tillJacobus Arminius mildarepredestinationslära, medan en annan grupp så kallade "partikularbaptister" hyllade denna lära i hela desskalvinistiska skärpa. Efter hand jämnades dock skillnaderna ut. 1640 grundadeRichard Blount en församling av partikularbaptister iLondon, och denna riktning vann allt större omfattning. 1660 började en svår förföljdelsetid från statens ochkyrkans sida. 1689 upphörde förföljelserna genomtoleransediktet men dessförinnan hade många engelska baptister utvandrat till Amerika. Där fann de en fristad i den av puritanen Roger Williams grundadekolonin Rhode Island och Providenceplantagen, där full religionsfrihet rådde. Det var dock först vid religionsfrihetsförklaringen 1783, som gällde alla staterna, som baptisterna fick en tryggad ställning i USA.[4]
Efter en avmattningsperiod i utbredningen fick baptismen under inflytande frånmetodismen en ny livaktighet i slutet av 1700-talet, och man började även med mission bland "hedningar". 1792 grundadesBaptist missionary society i England genomWilliam Careys inflytande och 1814 stiftadesAmerican baptist foreign mission society, främst genom Adoniram Judson.[4]
En Herre, en tro, ett dop – en äldre nål från tyska baptister.
Baptismen har ingabekännelseskrifter eller någontrosbekännelse, men omfattar i allmänhetde tre fornkyrkliga trosbekännelserna. Läran kan variera ganska mycket mellan olika församlingar och samfund och har också varierat ganska mycket under historiens gång. Vissa grunddrag kan dock skönjas:
Medlemmarna är vuxna troende som låtit omvändelsedöpa sig i Faderns och Sonens och Den Heliga Andens namn. Dopet sker genom nedsänkning i vattnet. Många församlingar accepterar även barndöpta troende.
På senare tid har flera baptistiska samfund anslutit sig till denevangelikala trosbekännelse som formulerats i den så kalladeLausannedeklarationen.
Ett exempel på hur baptister kan beskriva sin teologi ges avEuropeiska Baptistfederationen i dess identitetsbeskrivning som i 17 punkter anger federationens teologiska identitet. Man beskriver bland annat sin syn på Bibeln som auktoritet, frälsaren Jesus Kristus som fullt människa och fullt Gud, troendedopet, ansvaret för Guds skapelse och kampen motslaveri,rasism,apartheid ochetnisk rensning. Som en ram för punkterna uttrycker man en längtan och förväntan överJesu återkomst och avslutar med ”Amen och Amen. Maranatha, kom, Herre Jesus, kom”.[9]
Inom varje församling avgörs de gemensamma angelägenheterna på allmänna sammanträden kallade församlingsmöten, där alla, män och kvinnor, har lika rösträtt. Liksom i de äldsta kristna församlingarna finnas bara två slags ordinarietjänstemän, nämligenpastor (äldste,föreståndare) ochdiakoner (församlingstjänare). Pastorn avlönas genom frivilliga bidrag. Diakonerna har ett särskilt ansvar för församlingensdiakonala arbete samt till andra ekonomiska bestyr. Vanligen har församlingarna dessutom en kassör och en sekreterare; det förekommer även att man har anställdaförsamlingsmusiker och liknande tjänster. I den ur baptismen sprungnapingströrelsen har de flesta församlingar också en gruppäldste som inte är anställda, utan ideella församlingsledare.
Baptismen är en global rörelse, Baptisternas Världsallians har 36 miljoner döpta medlemmar spridda över världen.[11] Det finns också baptistiska rörelser som inte är anslutna till Baptisternas världsallians, däribland Southern Baptist Convention med 16 miljoner medlemmar.[12] Räknar man med barn och ungdomar blir antalet kanske det dubbla och baptismen blir därmed i storlek jämförbar medReformerta kyrkornas världsallians, WARC, som samlar mer än 75 miljoner reformerta kristna,[13]Anglikanska kyrkan med 77 miljoner medlemmar,[14] och medLutherska världsförbundet 68,6 miljoner lutherska kristna.[15]
Baptiströrelsen har kämpat, och kämpar, i olika samhällsfrågor som religionsfrihet, rättvisa och medborgerliga rättigheter. Ett exempel är mottagaren av 1964 årsNobels fredspris, amerikanenMartin Luther King som var svartmedborgarrättsledare och baptistpastor. Humanitära frågor är viktiga och Europeiska Baptistfederationen gör bland annat en insats i arbetet mottrafficking.[16][17]
Bland baptistiska samfund finns (i Norden och USA) exempelvis:
De första svenska baptisterna blev baptister utomlands, såsom iUSA (Jakob Loper döptes 25 oktober 1648, Robert Nordin på tidigt 1700-tal, John Asplund på sent 1700-tal ochGustaf Wilhelm Schröder år 1844), iDanmark (Olof Pettersson i början av 1840-talet) och iTyskland (D. Forssell, respektiveFredrik Olaus Nilsson år 1847).
Enligt vissa uppgifter skedde det första baptistiska dopet i Sverige den 23 juni 1847 iÖstansjö (i nuvarandeÖrnsköldsviks kommun).[18]
Dock brukar det vanligen anges att baptismens historia i Sverige började strax efter mörkrets inbrott den 21 september 1848, då en liten grupp på åtta personer genomförde ett baptistiskt dop iVallersvik iLanda socken, näraFrillesås vidHallandskusten. Att döpa någon utan att varapräst iSvenska kyrkan var vid den här tiden ett allvarligt brott. Den inkallade danske baptistpastornA.P. Førster, hade på grund av stiltje tvingats ro frånGöteborg i 17 timmar. Senare samma dag bildades denförsta svenska baptistförsamlingen[19] i den närbelägnaBorekullastugan, under ledning avFredrik Olaus Nilsson (ofta kallad F.O. Nilsson). Redan samma kväll återvände A.P. Førster med häst och vagn mot Göteborg. F.O. Nilsson hade döpts av den tyske baptistpastornJohann Gerhard Oncken i floden Elbe.[20] SjökaptenGustaf Wilhelm Schröder hade redan tidigare döpts i USA och spelade även han en central roll inom den tidiga svenska baptismen.[5]
Under sin första tid utsattes baptisterna för förföljelse från de svenska myndigheterna. Att samlas till egna gudstjänster var förbjudet enligtkonventikelplakatet och att leda sådana var straffbart. Rörelsens ledare blev bötfällda och fängslade och F.O. Nilsson själv blev slutligen 1850landsförvisad. Baptister förvägrades att gifta sig och deras barn betraktades somoäkta. När föräldrarna vägrade att låta döpa sina nyfödda barn med hänvisning till att de skulle få välja själva senare i livet, genomförde myndigheterna i flera falltvångsdop.[21]
Den tidiga svenska baptismen hade inflytande frånluthersk folkväckelse, amerikansk baptism och den europeiska kontinentens baptism. Ett gott exempel på dessa olika inflytanden kan man se iAnders Wiberg som först var präst i Svenska kyrkan och utbildad vid det lutherskaUppsala universitet[22] men som vid ett besök hos J.G. Oncken i Hamburg anslöt sig till den baptistiska dopläran. Efter att ha författat bokenVilken bör döpas och varuti består dopet? (1852) (vilken väckte en häftig debatt därLars Anton Anjou,Lars Landgren ochFredrik Gabriel Hedberg gjorde uppmärksammade inlägg[23]) och ha låtit döpa sig av F.O. Nilsson i Köpenhamn, gav sig Anders Wiberg ut på en tre år lång vistelse i USA för att lära känna den amerikanska baptismen.[24] Ett annat exempel på dessa olika inflytanden ärKnut Oscar Broady,Betelseminariets rektor, som hade sin utbildning från det amerikanskaMadison University.[25]
I samband med metodistpredikantenGeorge Scotts ochCarl Olof Rosenius' verksamhet i Stockholm och även den uppmärksamhet som statskyrkans åtgärder mot metodismen väckte fick baptismen ytterligare spridning. 1854 bildades en församling i Stockholm. 1855 återvände Anders Wiberg från USA och blev dess föreståndare och började nu en intensiv verksamhet för att stärka den nya rörelsen i hela landet. Bland hans medarbetare märks bland andra bröderna Johannes,Per ochGustaf Palmquist. En av Wiberg författad trosbekännelse antogs, en utbildningskurs förpredikanter påbörjades och från 1856 fick den nya rörelsen ett eget organ iEvangelisten som redigerades av Wiberg.[23]Anders Wiberg var en av de ledare som arbetade för att bildaSvenska Baptistsamfundet, vilket skedde 1857.
Konventikelplakatet mildrades 1858 och upphävdes fullständigt 1868, och därigenom bröts det egentliga motståndet mot rörelsen. 1866 grundades Betelseminariet med Knut Oscar Broady som ledare, 1869 grundades tidningenWeckoposten och 1889 organiserades de olika samfunden i en enhet,Sällskapet svenska baptistmissionen.[26]
1872 skedde den första splittringen inom den svenska baptismen då predikantenHelge Åkeson uteslöts på grund av en avvikande lärouppfattning angåendeförsoningen ochrättfärdiggörelsen. Hans anhängare bildade ett eget samfund,Fribaptistsamfundet.
En större splitting uppstod dåFiladelfiaförsamlingen, 1913 uteslöts ur modersamfundet efter en nattvardstvist. De församlingar som i likhet med Filadelfiaförsamlingen fick lämna samfundet lade grunden tillpingströrelsen.
Örebromissionen kom att inta en särställning i det att den bestod av baptister men var självständig i förhållande till övriga kyrkor. Örebromissionen var i likhet med Filadelfiaförsamlingen pingstbetonad och kom att utvecklas till en pingströrelse inombaptistsamfundet (fram till 1934-1936).
1860 fanns över 4 000 baptister i Sverige. 1928 hade Svenska baptistsamfundet 62 000 medlemmar.[26] 1934 var Baptistsamfundet som störst och hade då över 68 000 medlemmar. Exempelvis 1957 hade Svenska baptistsamfundet 33 795 medlemmar och 785 kapell (och kyrkor).[27]Under en process från 2008 till 2011 lades Svenska Baptistsamfundet ned och de flesta av dess församlingar gick med i Equmeniakyrkan.
Särskiljande för baptister har varit troendedopet, församlingen som de troendes gemenskap och enkongregationalistisk organisation. Många sätter fokus på dopet, men i ekumeniskt arbete har man noterat att ”Internationell ekumenik påminner oss om att kyrko- och församlingssyn är för baptister den avgörande frågan för enhet”.[28] Ändå är man ofta tydlig var man står i dopfrågan; Europeiska Baptistfederationen anger när de beskriver sin teologiska identitet att troendedopet med nedsänkning är det bibliska dopet.[9]
Bland baptistiska rörelser i Sverige finns:
Equmeniakyrkan bejakar baptism och har en baptistisk gren som utgår från såvälSvenska Baptistsamfundet somSvenska Missionskyrkan, två samfund som många av Equmeniakyrkans församlingar tillhörde före dess bildande 2011. Equmeniakyrkan är medlem i Europeiska Baptistfederationen och Baptisternas Världsallians.
Trosrörelsen Teologiskt har trosrörelsen vuxit fram ur denkarismatiska rörelsen från 1960-talet och 1970-talet. I likhet med andra nyare kristna rörelser kännetecknas trosrörelsen av en starkkongregationalism och man har även en baptistisk dopsyn.
Vissafrikyrkoförsamlingar ärekumeniska och organiserar både baptister och andra kristna. Att det finns mycket som samfunden delar i teologi mellan kan ses till exempel iGudstjänstboken som är en ekumenisk kyrkohandbok som utgavs 2005 och används av församlingar inom Equmeniakyrkan,Svenska Alliansmissionen, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen. Vissa samfund, däriblandEqumeniakyrkan organiserar både kristna som föredrar barndop och de som förespråkar troendedop.
Troendedopet är ännu idag medlemsgrundande i flertalet församlingar som tillhör de baptistiska samfunden i Sverige, även om många församlingar idag även välkomnar barndöpta troende som medlemmar efter samtal och på "bekännelse om tro". Ekumeniska processer gör också att kravet på troendedop blir mindre strikt. Pingstpastorn Sigvard Svärd har varnat för en utveckling som, enligt honom, innebär en avveckling av troendedopet och utgör ett svek mot baptiströrelsens pionjärer. Han menar att baptismen kan komma att suddas bort som ett begrepp i Sverige när man prioriterar samgåenden och samverkan med andra samfund.[29]
^ [ab]Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 42
^Gunnar Westin (1955).Den kristna friförsamlingen genom tiderna - Martyrer och frihetskämpar Westerbergs. Sid. 295
^Gunnar Westin (1955).Den kristna friförsamlingen genom tiderna- Martyrer och frihetskämpar Westerbergs. Sid. 295, 364
^ [ab]Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 43
^Svenska baptistsamfundets årsbok 1957-1958. Stockholm: Ernst Weterbergs Boktr.- och Förlags ab. 1957. sid. 295-6
^Per-Magnus Selinder (red.) Anders Svensson Karin Wiborn:Gemensam framtid? – en rastplats för eftertanke på vandringen med Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan Samarbetsrådet mellan Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan (2008).
.jpg)
.jpg)
