| Bandsäl Status i världen:Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| (orankad) | Sälar |
| Familj | Öronlösa sälar Phocidae |
| Släkte | Histriophoca Gill, 1873 |
| Art | Bandsäl H. fasciata |
| Vetenskapligt namn | |
| §Histriophoca fasciata | |
| Auktor | (Zimmermann, 1783) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (bara ljusblå = vanligt, med rosa = under kalla vintrar) | |
| Synonymer | |
| Phoca fasciata | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bandsäl (Histriophoca fasciata, tidigarePhoca fasciata) är ensäl i familjenöronlösa sälar som lever i denarktiska delen avStilla havet och iNorra Ishavet. En större population finns även iOchotska havet.[1] Under vandringar når arten söderut till norraJapan.[2]
Vuxna bandsälar har svart päls med vita band. Ett band går runt halsen och ett runt kroppen i närheten av svansen. Dessutom finns två cirkelformiga band på varje sida. Kontrasten mellan färgerna är större hos hannen än hos honan. Nyfödda bandsälar är vita och unga djur grå. Först vid fyra år är den typiska färgen utvecklad. Sälarten är omkring 150 centimeter lång och 80 kilogram tung.[3] Vid födelsen är ungen cirka 90 cm lång och den väger ungefär 10 kg. Vid bröstfenorna sitter långaklor. De används troligen för att klättra upp på isflak.[2]
Födan är huvudsakligenfisk ochbläckfiskar. Bara unga djur äter ocksåkräftdjur.[1] Bandsälar lever ensamma och bildar inga flockar, undantaget mindre flockar på isen. I motsats till andra öronlösa sälar använder de sällan sina bröstfenor på isen. Istället flyttar de kroppens tyngdpunkt från ena till andra sidan för att ta sig framåt. Efter dräktigheten, som varar i ungefär 11 månader, föder honan under senvåren (april–maj) en unge. Efter födelsendiar honan kalven fyra veckor och lämnar den därefter ensam. Ungen stannar på isen en vecka och börjar sedan att dyka och jaga. Den genomsnittliga livslängden uppskattas till 20 år.[3] Den maximala livslängden är 25 till 30 år. Bandsälen kan dyka till minst 500 meters djup. Ungdjur blir könsmogna 3 till 5 år efter födseln.[2]
Unga bandsälar var liksomgrönlandssälar eftertraktade av pälsjägare, men på grund av deras ensamma livsstil var jakten besvärligare. År 1969 infördeSovjetunionen skyddsåtgärder för bandsäl, vilka fortsattes avRyssland, men den kommersiella jakten upphörde först under 1990-talet. Uppskattningar för hela beståndet varierar mellan 230 000 och cirka 750 000 individer. På grund av denna osäkerhet angående beståndets utveckling listas arten avIUCN medkunskapsbrist (data deficient).[1]
Wikimedia Commons har media som rörBandsäl.
|