 | Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2019-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
 | |||
| Den balttyska flaggan enligt bokenThe German Freikorps, 1918–23 av Carlos Caballero Jurado och Ramiro Bujeiro | |||
| Regioner med betydande antal | |||
|---|---|---|---|
| |||
| Språk | |||
Balttyskar (tyska:Deutsch-Balten ellerDeutschbalten, senareBaltendeutsche,[1]ryska:остзейцы) var en historisktyskminoritet iBaltikum.Adeln i de baltiska provinsernaKurland,Livland,Estland ochÖsel utgjordes av balttyskar, och balttyskar dominerade även städernasborgerskap, så som affärsmän,[2] vidare uppbar de många administrativa ämbeten, vilka var ämnade denbalttyska adeln. I dag återfinns ett litet antal balttyskar i Baltikum sedan tiotusentals fördrivits från de dåvarande ryska guvernementen i Baltikum tillTyskland underandra världskriget, vilket var ett resultat avMolotov–Ribbentrop-pakten.
De första tyskarna kom till Baltikum mot slutet av 1100-talet i samband med kolonisationsverksamhet bedriven genomSvärdsriddarorden ochTyska orden. Riddarna slog sig ner och tog kontroll över Kurland, Livland, Estland och Ösel – däremot inte det område som i dag ärLitauen. De utgjorde en överklass gentemot de mestadelslivegna baltiska bönderna. Vissa godsherrar förde dock, särskilt i norra Estlands kustområde, med sig livegna bönder från tyskt område och där uppstod vissa helt tyskspråkiga områden.
Ihansastäder somRiga ochReval kom parallellt ett stort antal köpmän och hantverkare av tysk härkomst att dominera den lokala borgarklassen. Under 1800-talet minskade dock deras betydelse, inflyttning från landsbygden till städerna i samband med industrialismen medförde att den tyska dominansen i städerna bröts, samtidigt som en framväxande nationalism bland de baltiska folken ledde till att den tyska dominansen inom kultur och litteratur bröts.
Den balttyska adeln tjänade den makt som för tillfället styrde Baltikum, men bibehöll stor autonomi. Genom stormaktstidens svenska expansion kom många balttyskar att spela viktiga roller i svensk historia, och flera släkter flyttade till Sverige. Efter denryska erövringen av Baltikum rekryterade även tsaren många ledande ämbetsmän och militärer ur de balttyska familjerna. Det kom att ingå i detBaltiska hertigdömet 1918, en tyskstödd statsbildning, som emellertid föll i samband med det tyska nederlaget iförsta världskriget.
År 1939 fanns 62 000 baltyskar i Lettland, av dessa lämnade omkring 50 000 samma land,[3] när de tvingades att lämna Baltikum genom Molotov-Ribbentroppakten, varpå ett stort antal beordrades slå sig ner i det av Tyskland nyss ockuperadeReichsgau Wartheland, det vill sägaPosen-området iPolen. Därifrån fördrevs de 1945. Ättlingarna lever i dag huvudsakligen iTyskland och många vårdar ännu sin balttyska identitet.
Dagens relationer med de åter självständiga republikerna Estland och Lettland anses vara goda, sedan de balttyska organisationerna deklarerat att ätterna inte har några anspråk på de gods de tidigare ägt i Baltikum.
| |||||||||||||||||||
