Babyloniska skökan ellerBabyloniska horan[1] är enallegorisksymbol förondska urNya Testamentet iBibeln. Hon nämns iUppenbarelsebokens sjuttonde kapitel. Det har antagits att den babyloniska skökan i Uppenbarelseboken syftar påromarriket.Martin Luther övertog uttrycket och syftade då på den katolska kyrkan underpåven; en tolkning som senare använts av diverseprotestanter.[2] Senare rörelser har även använt begreppet och syftat på en alltför förvärldsligad kyrka.
Wikimedia Commons har media som rörBabyloniska skökan.