De austroasiatiska språken talas inte i en sammanhängande region, då denna splittras upp av andra språk och språkfamiljer. Det har antagits att talarna av austroasiatiska språk tillhör ett mycket gammalt befolkningslager i Syd- och Sydostasien, och att talarna av dessa andra språk kommit till regionen senare. Bland dessa återfinns talare avindoeuropeiska språk,tai-kadaispråk ochsinotibetanska språk.
Vissa språkforskare har också framfört tesen att de austroasiatiska språken är besläktade med deaustronesiska språken och att dessa tillsammans bilder överfamiljenaustriska språk. Denna hypotes har dock få anhängare idag.
Inom de austroasiatiska språken urskiljs oftast två, men ibland tre huvudgrenar:Mon-khmerspråken i Sydostasien ochmundaspråken i östra och mellersta Indien. Vissa forskare betraktar de nikobariska språken som en tredje huvudgren, medan andra räknar dem till mon-khmer. Det finns ungefär 160 austroasiatiska språk, av vilka ungefär 130 tillhör mon-khmerspråken, 20 mundaspråken och 6 de nikobariska språken.
Omkring 95 miljoner människor talar ett austroasiatiskt språk. De största ärvietnamesiskan (70 miljoner) samt kambodjanskan ellerkhmer (16 miljoner). Båda dessa är nationalspråk i sina länder.Santali (6 miljoner),mundari (2 miljoner),ho (1 miljon) ochkhasi (1 miljon) är de övriga språken med 1 miljon eller fler talare. Bland de austroasisatiska språken finns också ett stort antal små och mycket små språk i avlägsna områden, som knappast talas av fler än 1000 personer.
Paul K. Benedict,Austro-Thai Language and Culture. New Haven: HRAF Press, 1975.ISBN 0-87536-323-7 (Om den austriska och austro-thai hypotesen)
Robert Parkin,A Guide to Austroasiatic Speakers and Their Languages. (Oceanic Linguistics Special Publication; 23). Honolulu: University of Hawaii Press, 1991.ISBN 0-8248-1377-4
