Auguste Renoir inledde sin karriär somporslinsmålare i en fabrik som tillverkade kinesiskt porslin. Renoir tjänade bra, och efter tio år fick han ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna inleda sina studier på konsthögskolan i Paris. Vid 21 års ålder började han som elev iCharles Gleyres studio där han för första gången mötte sina blivande kollegor, och sympatisörer,Claude Monet,Alfred Sisley ochFrédéric Bazille.
Några år senare lämnade Renoir in en tavla tillSalongen, som bestod av flera ansedda akademiprofessorer vilka valde ut 2 500konstverk varje år. Folket litade mycket på deras omdöme, och år 1867, då han var 26 år gammal, lämnade han på nytt in en tavla, men man vägrade att anta den då tavlan visade kvinnokroppen för realistiskt. Efter något år, då juryn byttes ut mot yngre män, blev Renoirs målningar antagna. I ett brev till Bazille 1869 skriver han bland annat ”Vi äter visserligen inte varje dag men är trots allt vid gott mod”,[1] då han och vännen Monet tyckte det var värre att de inte hade råd med färg. Renoir började måla med stora penseldrag och bilderna blev lite suddiga, men efter en resa till Italien där han bland annat studeradeRafaels verk lärde han sig en ny punktteknik.
Under påverkan av hans rokokofavoriterWatteau,Boucher ochFragonard samt avDelacroix och vännen Monet frigjordes hans koloristiska begåvning, och med skimrande färgskala målade han fr. o. m. 1870-talet några av impressionismens huvudverk, såsomTeaterlogen (1874) ochBal du moulin de la Galette (1876).[2]
Svårt drabbad av ledgångsreumatism på 1890-talet flyttade han 1903 tillCagnes och målade under de sista åren sittande i en rullstol och med penslarna fastklämda mellan de förlamade fingrarna. Med hjälp av en ung skulptör skapade han nu även en rad märkliga skulpturverk, huvudsakligen nakna kvinnofigurer, präglade av samma livsbejakande frodighet som målningarna.[2]
Renoirs målningRoddarnas frukost (Le Déjeuner des canotiers, 1881) spelar en viktig roll för handlingen i 2001 årsOscar-nominerade filmAmelie från Montmartre. I filmen upptas rollfiguren "Glasmannens" liv till stor del av ett troget kopierande av tavlan.[3] Målningens centralt placerade flicka med dricksglas är också föremål för olika spekulationer och jämförelser med filmens titelfigur.
