Atrofi, avgrekiskansatrophia ’brist på näring’, ord som betyder tillbakagång. I medicinska sammanhang innebär atrofi förtvining av en cell, vävnad eller ett organ på grund av åldrande eller sjukdomstillstånd. Motsatsen kallashypertrofi.
Atrofier kan ha flera uppkomstmekanismer, däribland kronisk understimulans, vilket leder tillinaktivitetsatrofi. Detta kan inträffa exempelvis hos barn då en kraftigskelning inte behandlas. Barnet slutar använda ett öga, varvid det område ihjärnan som tar tolkar synintrycken från detta öga slutar att användas. Detta leder till en ansamling av metabola produkter i de drabbadecellerna vilket slutligen förstör dem.
- Denervering av enskelettmuskel leder till atrofi av den muskeln. Även sjukdomar sompolymyosit ochDuchennes muskeldystrofi leder till atrofi av skelettmuskulatur.
- Upphörd hormonell stimulering av ett organ kan leda till atrofi av organet. Sådan organatrofi förekommer avbinjurarna omhypofysen upphör med att utsöndraACTH (adrenokortikotropiskt hormon).
- Otillräcklig syreförsörjning (ischemi). Ett fullständigt avbrott av syreförsörjning till en cell kommer att leda till att cellen dör, men vid sänkta nivåer kan det leda till atrofi.[1]
- En allmän förtvining av kroppens organ kan inträffa i hög ålder och benämnssenil atrofi.
- Mekaniskt tryck (exempelvisliggsår) är ytterligare en orsak.
Alzheimer är en sjukdom som orsakas av atrofi iCNS. Hos alzheimerpatienter kan man se en förlust av nervceller och nervcellsutskott. Hjärnan "skrumpnar" och dessgyrus sjunker ihop så att hjärnan får en mera valnötslik form.