Arsenal FC är enfotbollsklubb i stadsdelenIslington i norraLondon, men ursprungligen grundad i stadsdelenWoolwich i sydöstra London1886. Klubbens femstjärniga hemmaarena heterEmirates Stadium (men kallas i folkmun för Ashburton Grove) och är belägen intill den gamla arenan,Arsenal Stadium, mer känd somHighbury (vars läktare byggts om till bostadshus där fasaden har bevarats och planen är en park).
Resultatmässigt är Arsenal Londons mest framgångsrika fotbollsklubb medTottenham Hotspur ochChelsea som främsta rivaler. Den senaste storhetsperioden har skapats under denfranskatränarenArsène Wenger. Arsenal är även en av de rikaste och mest supporterstöttade fotbollsklubbarna i världen.[5][6]Forbes rankade klubben som den tionde rikaste 2024 till ett värde av 2,6 miljarder dollar.[7]
Arsenals symbol 1888–1925, med tre kanoner, vilket man tagit frånWoolwich vapen.Arsenals spelartrupp 1888.
Klubben grundades1886 av arbetare vid den kungliga vapenarsenalen iWoolwich i sydöstraLondon. Klubben, som från början hetteDial Square FC, spelade sin första match den 11 december 1886 då Eastern Wanderers besegrades med 6–0.[1] Namnet Dial Square var dock inte populärt bland klubbens medlemmar, och vid ett möte på juldagen 1886 ändrades namnet tillRoyal Arsenal FC. Vid detta möte bestämdes även var klubben skulle spela sina hemmamatcher och vilken färg matchtröjorna skulle ha. Den förreNottingham Forest-spelaren Fred Beardsley skrev till sin gamla klubb för att be om hjälp. Nottingham Forest skickade då en uppsättning röda tröjor och en boll. Som hemmaarena valdesPlumstead Common, där klubben kom att spela fram till 1888 då man flyttade tillManor Ground i Plumstead. Därefter flyttade klubben till närbelägnaInvicta Ground 1890 innan man återvände till Manor Ground tre år senare.
1891 blev klubben professionell och två år senare bytte man namn tillWoolwich Arsenal FC. 1893 blev klubben medlem iThe Football League och kom att tillbringa elva säsonger iSecond Division, innan laget 1904 gick upp iFirst Division. Den första sejouren i högsta divisionen kom att präglas av ekonomiska svårigheter. Det faktum att Arsenal höll till i otillgängliga Plumstead gjorde att publiken inte hittade till arenan, och därmed förlorade klubben mycket pengar. Klubben var nära att gå i konkurs innan den 1910 köptes av affärsmannen Sir Henry Norris. För att öka klubbens inkomster försökte Norris slå ihop Woolwich Arsenal medFulham, men han fick inte tillstånd till detta av ligan. 1913 valde därför Norris att flytta klubben tillLondon Borough of Islington i norra London, och året efter ändrades klubbens namn tillThe Arsenal FC.
1919, samma år som klubben tog bort ordet "The" i klubbnamnet och fick sitt nuvarande namnArsenal FC, bestämdes att First Division skulle utökas från 20 till 22 klubbar. Sista säsongen innanförsta världskriget hade Arsenal slutat på femte plats i Second Division, medan grannklubben Tottenham Hotspur hade slutat på 20:e plats i First Division. Efter kontroverser med omröstning och påstådd mutning kom Arsenal upp till First Division på bekostnad av Tottenham, vilket lett till en ständig och hetsig rivalitet mellan de båda klubbarna. Arsenal har alltsedan 1919 spelat i förstadivisionen, och är därmed den klubb i England som spelat flest säsonger i rad i högsta ligan.
1925 fickHerbert Chapman jobbet som manager i Arsenal, vilket var inledningen på Arsenals första storhetstid. 1927 gick Arsenal för första gången till final iFA-cupen, men förlorade med 1–0 motCardiff City (för övrigt hittills den enda gången som ettwalesiskt lag vunnit FA-cupen). 1930 vann Arsenal sin första stora titel efter seger med 2–0 i FA-cupfinalen motHuddersfield Town. Säsongen 1930/31 blev Arsenal ligamästare för första gången efter att ha gjort 127 mål på 42 matcher, med Jack Lambert som bästa målskytt med 38 mål. Säsongen efter kom laget på andra plats i ligan och förlorade dessutom FA-cupfinalen motNewcastle United. Sedan följde tre ligasegrar i rad åren 1933–1935. Vid denna tid hade Arsenal sju engelska landslagsspelare;Frank Moss,George Male,Eddie Hapgood,Wilf Copping,Ray Bowden,Ted Drake ochCliff Bastin.
I januari 1934 drabbades Herbert Chapman av lunginflammation och avled kort därefter. Han ersattes avGeorge Allison, som skulle komma att stanna hos klubben i 13 år. Säsongen 1934/35 vann Ted Drake skytteligan med sina 42 mål efter att bland annat ha gjort fyra mål motBirmingham,Chelsea,Wolverhampton ochMiddlesbrough plus trehattrick. Den 9 mars 1935 kom det 73 295 åskådare till matchen motSunderland, vilket står sig som publikrekord på Highbury. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar i engelska högstadivisionen: i bortamatchen motAston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.
1936 vann Arsenal FA-cupen för andra gången efter vinst motSheffield United med 1–0 (målet av Ted Drake). Säsongen 1937/38 vann Arsenal ligan för femte gången på åtta år, men detta skulle visa sig bli storhetstidens sista stora seger. 1939 satteandra världskriget nämligen stopp för ligaspelet i England. Nio spelare från Arsenal miste livet: Henry Cook, Bobby Daniel, William Dean, Hugh Glass, Leslie Lack, William Parr, Sidney Pugh, Herbie Roberts och Cyril Tooze.
Efter kriget började fotbollen i England komma igång igen på allvar. I FA-cupen 1945/46 blev Arsenal utslaget redan i tredje omgången, och då ligaspelet återupptogs säsongen 1946/47 slutade Arsenal på trettonde plats. George Allison avgick som manager och ersattes avTom Whittaker. Året därefter vann Arsenal ligan för sjätte gången, medRonnie Rooke som främste målskytt (33 mål). 1953 vann Arsenal ligan återigen ligan sedan laget slutat på lika många poäng somPreston North End – och ligan avgjorts genom att jämföra de båda lagensmålkvot (antalet gjorda mål dividerat med antalet insläppta mål), vilket blev till Arsenals fördel med endast 99 tusendelars marginal. Mellan de båda ligasegrarna lyckades Arsenal 1950 vinna FA-cupen efter en 2–0-seger i finalen motLiverpool.
Bertie Mee (1972).
Hösten 1956 avled managern Tom Whittaker ochJack Crayston, som hade spelat i klubben under 1930-talet, blev manager för de närmsta två åren. Därefter tog den före detta målvaktenGeorge Swindin över, men inte heller han kunde föra laget till några titlar. 1962 anställdes den legendariske WolverhamptonspelarenBilly Wright som manager, men spelmässigt fortsatte lagets motgångar under 1960-talet. 1966 slutade laget på 14:e plats – den lägsta placeringen sedan 1930. Publiken minskade också; den 5 maj 1966 noterades den lägsta publiksiffran på Highbury (4 544 åskådare) då Arsenal mötteLeeds. Efter den säsongen fick Billy Wright sparken och ersattes av fysioterapeutenBertie Mee – som förde Arsenal till final iLigacupen både 1968 och 1969. De förlorade dock motLeeds United respektiveSwindon Town. Arsenals juniorlag hade vunnit FA Youth Cup 1966, och av spelarna i det laget kom bland andraCharlie George,Ray Kennedy ochJohn Radford att etablera sig i A-laget under de kommande åren. Säsongen 1969/70 vann ArsenalMässcupen (föregångaren tillUefacupen) efter finalseger mot belgiskaAnderlecht (förlust 1–3 borta och vinst 3–0 hemma).
Säsongen 1970/71 vann Arsenal en så kallad "dubbel", sedan laget efter en mindre lyckad säsongsinledning lyfte sig och till slut kunde vinna sin åttonde ligatitel. Arsenal ställdes mot Liverpool i FA-cupfinalen, där Arsenal efter en mållös match under ordinarie speltid kunde vinna efter förlängning. I december 1971 värvades den förre världsmästarenAlan Ball frånEverton för 220 000 pund. 1972 gick Arsenal till final i FA-cupen, men förlorade denna gång mot Leeds United, och året därpå kom Arsenal tvåa i ligan efter Liverpool. Efter två misslyckade säsonger med en sextondeplats 1974/75 och en sjuttondeplats 1975/76, avgick managern Bertie Mee och ersattes avTerry Neill. 1976 värvadesNewcastles skyttekungMalcolm Macdonald för den udda övergångssumman 333 333 pund och 33 pence. Macdonald vann under sin första säsong i Arsenal skytteligan på 25 mål.[8] Efter säsongen 1976/77 där Arsenal slutade på en åttondeplats, lämnadeGeorge Armstrong Arsenal som klubbens meste spelare genom tiderna med sina 621 matcher.
Nya unga spelare somLiam Brady,Frank Stapleton ochDavid O'Leary kom fram under dessa år och laget gick till FA-cupfinal tre år i rad (1978, 1979 och 1980). 1978 års final förlorades med 1–0 motIpswich Town som då tränades avBobby Robson. Arsenal slutade på en femteplats i ligan 1977/78 och blev utslagna av Liverpool i Ligacupens semifinal. Efter en knäskada, i en Ligacupmatch motRotherham i augusti 1978, fick Malcolm Macdonald avsluta sin fotbollskarriär.[9]
I FA-cupfinalen den 12 maj 1979 besegrade ArsenalManchester United med 3–2, efter ett avgörande mål av Alan Sunderland i 89:e minuten. I den tredje omgången hade det krävts fyra omspelsmatcher för att besegraSheffield Wednesday. Januari 1979 var ovanligt kall, och omspelsmatcherna (som spelades på neutral plan) förlades till Filbert Street i Leicester, som var en av få arenor med spelduglig plan. Arsenals femte FA-cup vinst skulle bli managern Terry Neills enda titel med klubben. I ligan 1978/79 slutade Arsenal på sjunde plats.[10]
Den 10 maj 1980 förlorade Arsenal FA-cupfinalen med 1–0 motWest Ham United, som då spelade iFootball League Second Division, efter ett mål avTrevor Brooking. FA-cupsemifinalen mot Liverpool slutade 0–0, och det skulle krävas tre omspelsmatcher innan Arsenal stod som segrare. Detta var tidernas längsta semifinal i FA-cupens historia. Arsenal gick också till final iCupvinnarcupen, efter att ha besegratIFK Göteborg med 5–1 i kvartsfinalen. Finalen, som spelades motValencia påHeysel stadion, fyra dagar efter FA-cupfinalförlusten mot West Ham, förlorades efter en mållös match, förlängning och straffsparkar efter missar av Brady och Graham Rix. Dessutom tillkom de 42 matcherna i ligan 1979/80 där Arsenal slutade fyra, vilket innebar att Arsenal denna säsong fick spela 70 matcher på nio månader – utan att vinna någon titel.[11]
Den 30 juli 1980 såldes Arsenals fotbollsstjärna Liam Brady tillJuventus. Arsenal slutade ändå trea i ligan 1980/81 efter att varit obesegrade hela säsongen på Highbury. På sommaren 1981 var det nästa fotbollsstjärna som såldes, då Frank Stapleton gick till Manchester United. Arsenal slutade på en femte plats i ligan 1981/82, och blev samma säsong utslagna av det belgiska överraskningslaget FC Winterslag i Uefacupen.
Säsongen därpå gick det bättre i både Ligacupen och FA-cupen, då Arsenal nådde semifinal i båda, men förlorade samtliga semifinaler mot Manchester United. Resultaten i ligan blev lidande då Arsenal slutade på en tiondeplats 1982/83. MålvaktenPat Jennings blev den första fotbollsspelaren att spela tusen matcher i engelska ligan i matchen mot West Bromwich 26 februari 1983, där han även höll nollan.[12]
Efter tio förluster på de sjutton första ligamatcherna höstsäsongen 1983, och dessutom utslaget av Division 3-lagetWalsall i Ligacupen, fick managern Terry Neill slutligen sparken i december 1983. Neill ersattes av Don Howe som efter en bättre vårsäsong lyckades få Arsenal till en sjätteplats i ligan säsongen 1983/84.Tony Woodcock blev lagets bäste målskytt med totalt 23 mål varav 21 i ligan. Under Don Howes tid som manager i Arsenal slutade laget på en sjunde plats i ligan två år i rad. Howe fick avgå våren 1986.[13][14]
George Graham blev manager för Arsenal i maj 1986, och hans första säsong som manager började med en fjärdeplats i ligan 1986/87, efter att ha legat etta från november till februari. Klubben vann för första gången Ligacupen, efter seger med 2–1 i finalen mot Liverpool den 5 april 1987, efter två mål av den skotske forwarden Charlie Nicholas.[15]
Graham gav flera unga spelare chansen att etablera sig i startelvan under senare delen av 1980-talet; bland andraDavid Rocastle,Paul Merson ochTony Adams (som blev lagkapten). Graham hade även en förmåga att hitta några mindre kostsamma nyförvärv, som ytterbackenNigel Winterburn, som köptes frånWimbledon i maj 1987. Året därpå tillkom försvararnaLee Dixon ochSteve Bould, som båda två köptes frånStoke City, som tillsammans med Adams kom att bilda stommen i en fyrbackslinje som skulle bli framgångsrik. Graham förde också en mycket strängare disciplin än sina föregångare, både i omklädningsrummet och på planen, vilket medförde en strikt disciplinerad defensiv.
Grahams andra säsong 1987/88, slutade Arsenal på en sjätteplats i ligan. Efter tio segrar i rad ledde Arsenal ligan i november, men tappade den efter åtta matcher i rad utan en vinst. Däremot gick Arsenal åter till Ligacupfinal den 24 april 1988 påWembley, men förlorade något överraskande motLuton Town med 3–2, efter att Arsenal tappat sin 2–1-ledning och Winterburn missat en straffspark.[16]
Ligaguld på övertid 1989
1988/89 var Arsenal med i kampen om guldet, då de från annandag jul 1988 ledde ligan fram till att de tappat den efter en 2–1-förlust motDerby County på Highbury den 13 maj 1989. Säsongens sista hemmamatch motWimbledon slutade 2–2, och ligan skulle avgöras den 26 maj 1989, då Arsenal och Liverpool möttes påAnfield Road i säsongens sista match. Liverpool var i storform, och hade inte förlorat en match sedan nyårsdagen 1989. Liverpool ledde ligan med tre poäng före Arsenal, som behövde vinna med två måls marginal för att bli mästare. Efter 90 minuter ledde Arsenal med 1–0, efter ett nickmål av säsongens skyttekungAlan Smith i början av andra halvlek. När bara sekunder återstod av matchen fickMichael Thomas ett friläge och kunde sätta bollen i nät bakomBruce Grobbelaar, vilket gav upphov till en av ligans mest dramatiska upplösningar någonsin.[17]
Arsenal fick som ligamästare inte delta i Europacupen, på grund avHeyselkatastrofen och det fortfarande gällande förbudet för engelska klubbar att medverka i de europeiska cuperna. Arsenal slutade säsongen 1989/90 på fjärde plats, och samma spelare som blev mästare 1989, hade tappat formen våren 1990. Alan Smith, Tony Adams och David Rocastle var alla aktuella att komma med iBobby RobsonsEnglands-trupp till VM 1990, men blev samtliga exkluderade.[18]
Ligaguld 1991
På sommaren 1990 valde Graham att förstärka truppen med svenskenAnders Limpar och målvaktenDavid Seaman. Det blev succé direkt och Arsenal kunde vinna sitt tionde ligaguld 1990/91. Under bortamatchen mot Manchester United, den 20 oktober 1990 påOld Trafford, inträffade ett bråk mellan flera av spelarna, och Arsenal fråntogs två poäng. Lagkaptenen Tony Adams åkte även fast för rattfylla i december 1990 och fick sitta i fängelse i två månader. Trots detta förlorade Arsenal bara en ligamatch under hela säsongen (bortamatchen mot Chelsea, den 2 februari 1991). Arsenal släppte bara in 18 mål på 38 ligamatcher och Alan Smith vann skytteligan med 22 mål. Limpar gjorde elva mål i ligan, och i den sista ligamatchen för säsongen vann Arsenal hemma motCoventry med 6–1 efter ett hattrick av Limpar.[19]
I september 1991 betalade Arsenal 2,5 miljoner pund (nytt klubbrekord) förIan Wright, som skulle komma att tillbringa sju år i klubben och bli dess bäste målgörare någonsin innanThierry Henry slog hans rekord. Arsenal fick för första gången på 20 år delta iEuropacupen, men blev utslagna i den andra omgången avSL Benfica, därSven-Göran Eriksson var tränare, ochJonas Thern ochStefan Schwarz spelade. I Arsenals inledande match i FA-cupen den 4 januari 1992 blev de utslagna av Division 4-lagetWrexham, vilket var en av de störstaskrällarna i FA-cupens historia. Arsenal slutade på en fjärde plats i ligan1991/92, efter att ha hittat storformen lagom till våren och spelade 14 matcher i rad utan förlust.
Dubbla cup-guld1993
I den nystartadePremier League 1992/93 kom ett ojämnt Arsenal bara på tionde plats, men vann istället både FA-cupen och Ligacupen – i båda finalerna motSheffield Wednesday, därRoland Nilsson spelade. Under ärevarvet efter segern i Ligacupfinalen på Wembley den 18 april 1993, lyfte Tony Adams upp nordirländske matchhjälten Steve Morrow på sina axlar, men Adams tappade honom och Morrow fick föras till sjukhus med bruten arm. I FA-cupfinalen krävdes det omspel, sedan första matchen slutat 1–1, och Arsenal vann omspelet med 2–1 den 20 maj 1993, efter ett segermål i förlängningen av mittbacksreserven Andy Linighan.
Vinnare av Cupvinnarcupen1994
IPremier League 1993/94 slutade Arsenal på en fjärdeplats. Limpar hade tappat sin plats i startelvan, fick inget nytt kontrakt och såldes tillEverton i mars 1994.[20] Arsenal deltog i den europeiskaCupvinnarcupen, och tog sig till finalen den 4 maj 1994 påParken i Köpenhamn mot italienskaParma. Det italienska laget skapade flera farliga målchanser med offensiva stjärnor somTomas Brolin,Zola ochAsprilla, men med Grahams defensiva taktik och starka försvar, lyckades Arsenal att vinna finalen med 1–0 efter ett segermål av Alan Smith.[21]
På sommaren 1994 köptes den svenska mittfältaren Stefan Schwarz till Arsenal, men det blev en turbulent säsong för laget iPremier League som slutade på en tolfte plats. Målproduktionen var rejält försvagad och Arsenal hade blivit alldeles för beroende av Ian Wrights målform. Paul Merson erkände också på vintern 1994 i en presskonferens att han hade drogproblem och var borta tre månader från matchspel. Den 21 februari 1995 fick Graham sparken efter att det uppdagats att han hade tagit emot £425 000 pund i mutor från den norske agentenRune Hauge i samband med värvningarna avPål Lydersen ochJohn Jensen. Graham lämnade Arsenal som en av klubbens mest framgångsrika tränare någonsin. Den tillfällige lösningen som manager, Stewart Houston, fungerade dock bra i Europaspelet. Arsenal lyckades återigen att ta sig till final i Cupvinnarcupen men förlorade denna gång mot spanskaReal Zaragoza sedan David Seaman i förlängningen släppt in enlobb från över 40 meter.[22]
Den 20 juni 1995 värvades den nederländska storstjärnanDennis Bergkamp frånInter, och säsongen1995/96 hadeBruce Rioch ansvaret som manager. Arsenal blev femma i Premier League och nådde även semifinal i Ligacupen, men blev utslagna av Aston Villa. Men efter meningsskiljaktigheter med Arsenals ordförande David Dein, och även missnöje i spelartruppen, och dispyter med Ian Wright, fick Rioch slutligen sparken i augusti 1996, efter bara en säsong. Det visade sig att David Dein redan visste vem som skulle bli Arsenals kommande manager.[23][24]
I slutet av september 1996 anlände den franske tränarenArsène Wenger till Arsenal från Japan där han hade tränatNagoya Grampus Eight. Det första han gjorde var att köpa den unge franske mittfältarenPatrick Vieira, som fick anlända till Arsenal innan den nya managerns kontrakt officiellt börjat att gälla.
Wengers första match som Arsenals manager var den 15 oktober 1996 påEwood Park motBlackburn, som Arsenal besegrade med 2–0, efter två mål av Ian Wright. Säsongen slutade med en tredjeplats iPremier League 1996/97.
Dubbeln 1998
Sommaren 1997 förstärktes truppen med mittfältarnaEmmanuel Petit ochMarc Overmars, ochsäsongen 1997/98 vann Arsenal sitt elfte ligaguld och vann "dubbeln" för andra gången i historien. Arsenal var 12 poäng efter regerande mästarna Manchester United i slutet av februari. Den 3 maj 1998 gick Arsenal in i matchen mot Everton efter en nio matcher lång segersvit i ligan. En seger över Everton skulle ge dem titeln med två matcher kvar på säsongen, vilket säkerställde att Arsène Wenger skulle bli den första utländska tränaren att vinna det engelska mästerskapet, under sin första hela säsong som ansvarig. Arsenal besegrade Everton med 4–0, och vann ligan med en poäng före Manchester United. Det var första gången Arsenal tog titeln på Highbury sedan 1953. Förutom att lägga ihop en tio-matchers segersvit var Arsenal obesegrade i ligan sedan den 13 december 1997.
I FA-cupfinalen den 16 maj 1998 besegradesNewcastle med 2–0 efter mål av Overmars ochNicolas Anelka, och säkrade Arsenals andra "Dubbel" genom tiderna. IVM-finalen den 12 juli 1998 stod två Arsenal-spelare förFrankrikes tredje mål, då Petit gjorde mål efter en assist från Vieira.[25][26]
Den 3 augusti 1999 köpte klubben den 22-åriga franska yttermittfältarenThierry Henry frånJuventus. Wenger såg Henry somforward, och låg bakom att Henry blev Arsenals bästa målskytt genom tiderna med totalt 228 mål. Arsenal slutade återigen på en andraplats iPremier League 1999/2000, men med hela 18 poäng efter Manchester United. Arsenal slutade trea i sinUefa Champions League-grupp, där London-klubben spelade två matcher motAIK. Arsenal avancerade vidare tillUefacupen där de nådde final påParken motGalatasaray den 17 maj 2000. Matchen slutade mållöst och avgjordes på straffsparkar, där det turkiska laget blev segrare efter attDavor Šuker och Vieira missat sina straffsparkar.
Arsenals tekniske mittfältareDavid 'Rocky' Rocastle avled den 31 mars 2001 avnon-Hodgkin-lymfom, endast 33 år gammal, samma dag som derbymötet med Tottenham. Rocastle spelade 277 matcher och gjorde 34 mål för Arsenal och var en stor favorit bland både supportrar och spelare.[28]
Arsenal avslutade Manchester Uniteds serie av tre ligatitlar i rad genom att vinna sitt tolfte ligaguldsäsongen 2001/02, och vann även "dubbeln" för tredje gången i klubbens historia. Arsenal vann ligan sju poäng före tvåan Liverpool, utan att ha förlorat en enda ligamatch på bortaplan, och lyckades med den unika bedriften att göra mål i varje ligamatch. Arsenal slog Chelsea med 2–0 i FA-cupfinalen på Millennium Stadium den 4 maj 2002 med mål frånRay Parlour och Fredrik Ljungberg, och begav sig tillOld Trafford fyra dagar senare och säkrade ligatiteln efter ett segermål avSyvain Wiltord.[30] IUefa Champions League blev det två gruppspel, men Arsenal gick inte vidare till kvartsfinal och efter säsongen avslutadeTony Adams sin karriär, efter 19 säsonger i Arsenals A-lag.[31]
Säsongen2002/03 slutade Arsenal i tvåa i ligan med fem poäng bakom Manchester United. I september 2002 gjorde Wenger ett uttalande i media om att Arsenal kunde gå obesegrade i ligan genom en hel säsong. Det skulle dröja ett år, då han fick rätt.[32] Den 19 oktober 2002 vannEverton över Arsenal med 2–1, då den 16-årigeWayne Rooney avgjorde matchen.[33] Då hade Arsenal inte förlorat i ligan sedan den 18 december 2001 motNewcastle. Arsenal ledde ligan fram till den 16 april 2003 när de spelade 2–2 mot Manchester United på Highbury. Arsenal missade även kvartsfinalen iChampions League när Arsenal förlorade mot Valencia i det andra gruppspelet.[34] Den 17 maj 2003 vann Arsenal FA-cupen för nionde gången efter finalseger med 1–0 motSouthampton, efter mål avRobert Pires, och målvaktenDavid Seaman gjorde en avgörande räddning i hans sista match för Arsenal.[35]
"The Invincibles" 2004
MålvaktenJens Lehmann ersatte Seaman i juli 2003. Säsongen2003/04 blev Arsenal den första klubb sedanPreston North End 1889 som gått obesegrade genom engelska ligan. Arsenal vann 26 matcher och spelade oavgjort 12 gånger på de 38 ligamatcherna, och slutade elva poäng före tvåan Chelsea. Thierry Henry blev förste Arsenalspelare sedanRonnie Rooke 1948 att göra 30 mål i ligan, vilket räckte till seger i Premier Leagues skytteliga. Arsenal blev utslagna av Chelsea i kvartsfinalen i Champions League dåWayne Bridge gjorde det avgörande målet i slutminuterna, och Arsenal nådde semifinal i både Ligacupen och FA-cupen.
Säsongen2004/05 slutade Arsenal tvåa i ligan, 11 poäng efter Chelsea. Sviten på 49 ligamatcher i rad utan förlust, vilket är ett rekord i engelsk ligafotboll, sprack den 24 oktober 2004 när Manchester United vann med 2–0. I Champions League slogs Arsenal ut i åttondelsfinalen motBayern München. Den 11 maj 2005 besegrades Everton med 7–0 och Thierry Henry vann med sina 25 gjorda mål skytteligan i Premier League för tredje gången. Arsenal gick också tillfinal i FA-cupen den 21 maj 2005, där Manchester United besegrades på straffsparkar efter en mållös match. Patrick Vieira avgjorde straffdramat med hans sista mål för Arsenal innan han lämnade förJuventus i juli 2005. Det skulle dröja nio år innan Arsenal vann FA-cupen igen.[36]
Champions League-finalförlust 2006
Under sista spelåret på Highbury, säsongen2005/06, lyckades Arsenal knipa fjärdeplatsen i den sista omgången i en match motWigan Athletic, där Henry gjorde ett hattrick, vilket innebar en kvalplats till nästa säsongs Champions League. IChampions League 2005/2006 höll målvakten Jens Lehmann nollan sju gånger (och Arsenal satte Champions League-rekord genom att hålla nollan i 820 minuter – över nio matcher – i rad), och Arsenal nådde sin första Champions League-final den 17 maj 2006, som dock förlorades med 1–2 motBarcelona. Thierry Henry blev skyttekung i Premier League för tredje året i rad, och under säsongen passerade hanIan Wright som Arsenals bäste målskytt genom tiderna. Efter elva säsonger på Highbury valde holländarenDennis Bergkamp att avsluta karriären. ÄvenRobert Pires lämnade Arsenal för att fortsätta karriären iVillarreal.[37]
Första säsongen på Emirates Stadium
Säsongen 2006/07 var den första på den nybyggda hemmaarenanEmirates Stadium, där endast fem av de tio första hemmamatcherna slutade med seger. Den 19 augusti 2006 som var den inledande Premier League-matchen på säsongen gjorde Aston VillasOlof Mellberg det första spelmålet på den nya arenan. Trots många skador lyckades Arsenal på nytt sluta på fjärde plats i ligan, och nådde åttondelsfinal i Champions League där man åkte ut motPSV Eindhoven. Wenger lät yngre spelare få chansen i Ligacupen, och de nådde final den 25 februari 2007, men förlorade mot Chelsea, efter två mål avDidier Drogba. Efter åtta säsonger och 226 mål för Arsenal valde lagkaptenen Thierry Henry att lämna klubben för FC Barcelona. ÄvenFredrik Ljungberg valde att lämna Arsenal i juli 2007, efter en skadedrabbad säsong, och skrev på förWest Ham.[38]Robin van Persie gjorde flest ligamål i Arsenal med 11 mål.
Säsongen 2007/08 var ytterligare en säsong utan titlar för Arsenal, men med en skadedrabbad trupp (som inkluderade Robin van Persie ochEduardo da Silva) var laget länge med i toppstriden och slutade på tredje plats i Premier League. I Champions League nådde Arsenal kvartsfinal, som förlorades mot Liverpool, och förlorade semifinalen i Ligacupen mot Tottenham Hotspur.Emmanuel Adebayor gjorde flest mål för Arsenal i ligan med totalt 24 mål.
Säsongen2008/09 inleddes med stora poängtapp i ligan, men Arsenal lyckades ändå nå den åtråvärda fjärdeplatsen (som gav Champions League-spel nästkommande säsong). I både Champions League och FA-cupen nådde Arsenal semifinal, men slogs ut mot Chelsea respektive Manchester United. Robin van Persie gjorde flest ligamål i Arsenal med 11 mål.
I juli 2009 såldes både Adebayor ochKolo Touré tillManchester City. Adebayor gjorde mål för sin nya klubb i mötet mot Arsenal den 12 september 2009, och valde att springa hela vägen ner till den andra planhalvans kortsida för att fira målet framför Arsenals supportrar.[39]Aaron Ramsey bröt benet i vinsten motStoke City den 27 februari 2010 efter en tackling avRyan Shawcross.[40] Säsongen2009/10 nådde Arsenal en tredjeplats i ligan och kvartsfinal i Champions League, där de förlorade mot FC Barcelona.Cesc Fabregas gjorde flest ligamål i Arsenal med 15 mål.
Arsenal mot ärkerivalen Tottenham i det som brukar kallas "North London derby", i november 2010.
Säsongen2010/11 blev Arsenal fyra i ligan. FC Barcelona slog återigen ut Arsenal från Champions League, trots en 2–1-seger i den första åttondelsfinalen på Emirates Stadium. Arsenal spelade även final i Ligacupen, den 27 februari 2011, men förlorade motBirmingham City, efter ett sent mål avObafemi Martins. Den före detta Arsenal-spelarenSebastian Larsson fanns även med på plan för Birmingham City.[41]Jack Wilshere blev utsedd till årets unga spelare i Premier League, och Robin van Persie gjorde flest ligamål i Arsenal med 18 mål.
Säsongen2011/2012 firade Arsenal 125-årsjubileum. Men säsongen startade i turbulens när tre tongivande spelare lämnade klubben: Cesc Fabregas,Samir Nasri ochGaël Clichy. På grund av de stora förändringarna i laguppställningen öppnade Arsenal säsongen med bland annat storförlusten 2–8 mot Manchester United den 28 augusti 2011, och efter tre omgångar hade Arsenal 1 poäng och 2–10 i målskillnad. Wenger gick ifrån sin filosofi om att värva talanger och förstärkte istället med några etablerade spelare somPer Mertesacker,Mikel Arteta ochGervinho. Under säsongens gång kunde laget lyfta sig och slutade till sist trea i ligan. Champions League slutade, för andra året i rad, i åttondelsfinalen motAC Milan, därZlatan Ibrahimovic spelade. Robin van Persie vann med sina 30 mål Premier Leagues skytteliga, och på grund av skador i truppen gjorde Thierry Henry en tvåmånads-comeback i klubben när han kom på lån frånNew York Red Bulls. Henry avslutade sin Arsenal-karriär med ett avgörande mål motSunderland den 11 februari 2012.[42]
Sommaren 2012 förstärktes Arsenals offensiv medLukas Podolski,Olivier Giroud ochSanti Cazorla. Däremot såldes lagkaptenen Robin van Persie till Manchester United i augusti 2012. Säsongen2012/13 blev Arsenal utslaget i åttondelsfinalen i Champions League, för tredje året i rad. Denna gång av Bayern München. Först efter sista omgången i Premier League stod det klart att Arsenal tagit fjärdeplatsen och därmed säkrat kvalplatsen till Champions League framför ärkerivalen Tottenham Hotspur.Theo Walcott gjorde flest ligamål i Arsenal med 14 mål.
Inför säsongen2013/14 blevMesut Özil Arsenals dyraste värvning genom tiderna med 440 miljoner SEK från Real Madrid.[43] Den 21 september firade klubben 100 år sedan flytten till Islington, genom att ha jubileumströjor på sig under hemmamatchen mot Stoke som vanns med 3–1.[44] Arsenal toppade ligan längst av alla lag fram till 1–5-förlusten mot Liverpool den 8 februari 2014, tappade sin form i mars och gick miste om toppstriden för att till slut hamna på fjärde plats. I Champions League gick Arsenal vidare till åttondelsfinal för fjärde året i rad, men förlorade, liksom året innan, mot Bayern München.Kim Källström lånades in januari 2014, och gjorde mål på sin straffspark efter förlängningen i semifinalen i FA-cupen motWigan Athletic.[45] Den 17 maj 2014 blev Arsenal FA-cupmästare för elfte gången efter vinst motHull i finalen med 3–2 efter förlängning, vilket gjorde slut på nio års titeltorka. Olivier Giroud gjorde flest ligamål i Arsenal med 16 mål.
Flest FA-cup titlar
I juli 2014 köpte ArsenalAlexis Sánchez från FC Barcelona. Han gjorde flest ligamål för Arsenal med 16 mål. Säsongen2014/15 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Manchester City med 3–0 iCommunity Shield-mötet den 10 augusti 2014. I Champions League tog sig Arsenal vidare från gruppspelet som tvåa efterDortmund, men förlorade i åttondelsfinalen dubbelmötet motMonaco på färre gjorda bortamål. Det var femte året i rad som Arsenal åkte ut i åttondelsfinal. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och blev därmed på nytt direktkvalificerade för Champions League. I FA-cupfinalen den 30 maj 2015 vann Arsenal över Aston Villa med 4–0 och försvarade därmed sin titel, och blev mesta mästarna med 12 titlar i FA-cupens historia.[46]
Inför säsongen2015/16 värvades målvaktenPetr Čech från lokalrivalen Chelsea. ICommunity Shield-mötet den 2 augusti 2015 slog Arsenal regerande ligamästarna Chelsea med 1–0. För sjätte året i rad åkte Arsenal ut i åttondelsfinalen i Champions League, när de förlorade mot FC Barcelona. Premier League vanns överraskande avLeicester City och Arsenal tog andraplatsen i ligan före lokalrivalen Tottenham Hotspur. Olivier Giroud gjorde flest ligamål för Arsenal med 16 mål.
Mikel Arteta avslutade sin spelarkarriär och i slutet av maj 2016 förstärktes mittfältet medGranit Xhaka. Säsongen2016/17 åkte Arsenal ut i åttondelsfinalen i Champions League för sjunde året i rad, efter storförluster mot Bayern München med 1–5 både borta och hemma. I Premier League slutade Arsenal femma och missade därmed Champions League för första gången på 20 år, och fick under säsongen 2017/18 istället spela iUefa Europa League. Alexis Sánchez gjorde flest ligamål för Arsenal med 16 mål. I säsongens sista match den 27 maj 2017 lyckades Arsenal vinna FA-cupfinalen över ligamästarna Chelsea med 2-1, efter ett segermål avAaron Ramsey. Detta var Arsenals trettonde FA-cuptitel, vilket var flest i engelsk fotboll. Wenger ökade sin skörd till sju FA-cuptitlar.[47]
Säsongen2017/18 började med att Arsenal vannCommunity Shield för tredje gången på fyra år, efter straffar mot Chelsea. I juli såldes målvaktenWojciech Szczęsny till Juventus och i mitten av augusti såldes backenGabriel till Sevilla. Senare i augusti såldesKieran Gibbs (2007–2017) till West Bromwich ochAlex Oxlade-Chamberlain (2011–2017) till Liverpool. In kom vänsterbackenSead Kolašinac på fri övergång från Schalke 04 och anfallarenAlexandre Lacazette från Lyon, för uppskattningsvis 50 miljoner euro – klubbens dittills dyraste värvning någonsin.
En annan typ av värvning var att Arsenal anställdeBorussia Dortmunds hyllade chefsscoutSven Mislintat, som i januari gjorde sina första värvningar:Pierre-Emerick Aubameyang köptes in från Dortmund ochHenrikh Mkhitaryan (som även han har ett förflutet i Dortmund) kom från Manchester United i utbyte mot Alexis Sánchez. Under "januarifönstret" såldes ävenFrancis Coquelin till Sevilla,Theo Walcott till Everton och Olivier Giroud till Chelsea, medanMathieu Debuchy fick en fri övergång till Saint-Étienne.
Den 20 april 2018 meddeladeArsene Wenger att han efter nästan 22 år som lagets manager lämnade Arsenal efter säsongens slut.[48] Wengers karriär inte fick krönas med någon ny titel. Arsenal slutade på en sjätteplats i Premier League, och blev utslaget avChampionship-lagetNottingham Forest i FA-cupens tredje omgång. Arsenal förlorade mot Manchester City i ligacupfinalen den 25 februari 2018, och samma månad mötte ArsenalÖstersunds FK i Europa League, där det slutligen blev förlust motAtlético Madrid i semifinalen.[49]
Wengers avslutande match med Arsenal blev en 1–0-vinst i Premier League motHuddersfield den 13 maj 2018.[50]
Mellanspel av Unai Emery (2018–2019) och Fredrik Ljungberg (2019)
Efter spekulationer om att någon tidigare spelare skulle ta över som ny tränare för Arsenal meddelades 23 maj 2018 att den 46-årige spanske tränarenUnai Emery – som bland annat lettSevilla till tre titlar iEuropa League åren 2014–2016 och franskaPSG till ligaguld 2017/2018 – tar över som chefscoach efter Arsene Wenger.[51]
Inför säsongen 2018/2019 fortsatte förnyelsen av spelartruppen. Per Mertesacker avslutade sin spelarkarriär för att ingå i akademilagets tränarstab. Långtidsskadade Santi Cazorla fick fri övergång till moderklubben Villareal. Trotjänaren Jack Wilshere och Lucas Perez värvades till West Ham, och tidigare akademispelarna Jeff Reine-Adelaide och Chuba Akpom släpptes till franskaAngers respektive grekiska Salonika, medan Joel Campbell släpptes till Serie A-klubbenFrosinone. Dessutom lånades Calum Chambers ut till nyuppflyttade Premier League-lagetFulham och Reiss till tyskaHoffenheim. Kort efter sommarensfotbolls-VM hämtades den uruguayanske mittfältarenLucas Torreira från Sampdoria, och de rutinerade försvararnaStephan Lichtsteiner från Juventus ochSokratis Papastathopulos från Dortmund. Målvaktssidan förstärktes avBernd Leno från Bayer Leverkusen. Unge mittfältarenMatteo Guendouzi köptes från Lorient.
Den 18 september 2018 meddelade den mångårige verkställande direktörenIvan Gazidis att han lämnar Arsenal för en liknande post i AC Milan, där han börjar den 31 oktober 2018.
Säsongen slutade med att Arsenal blev femma i ligan, en poäng efter fyran Tottenham, som tidigare slagit Arsenal i kvartsfinalen i Ligacupen med 0–2. Manchester United slog ut Arsenal i fjärde rundan av FA-cupen med 1–3. I säsongens sista tävlingsmatch förlorade Arsenal finalen iEuropa League med 1–4 mot den andra Londonrivalen, Chelsea.Pierre-Emerick Aubameyang vann skytteligan iPremier League på 22 mål och delade därmed utmärkelsenGolden Boot med två Liverpool-spelare på samma antal:Sadio Mané ochMohamed Salah.
Införsäsongen 2019/2020 lämnade flera spelare klubben, däribland målvaktenPeter Čech som avslutade sin karriär. Arsenal gjorde också sin genom tiderna dyraste värvning när man lade upp 80 miljoner euro, cirka 850 miljoner kronor, för anfallarenNicolas Pépé frånLille OSC. Efter en säsongsinledning med sju matcher i rad utan seger – den sämsta sviten sedan 1992 – fick tränaren Unai Emery sparken den 29 november, och ungdomstränarenFredrik Ljungberg gavs tillfälligt ansvaret som tränare i väntan på en mer permanent lösning.[52]
Den 20 december 2019 tillträdde den tidigare Arsenal-spelarenMikel Arteta, som de senaste åren verkat som assisterande tillPep Guardiola iManchester City, som huvudtränare.[53]
Arsenal avslutade säsongen 2019/20 på åttonde plats i ligan. I säsongens sista match lyckades dock Arsenal vinna FA-cupfinalen över Chelsea och återtog med sina 14 titlar rekordet i antal titlar i cupen. Mikel Arteta är den ende som vunnitFA-cupen för Arsenal både som spelare (2014 och 2015) och tränare (2020).
Säsongen 2020/21 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Liverpool efter 1–1 (5–4 på straffar)Community Shield-mötet den 29 augusti 2020. Höstsäsongen började lovande med tre segrar på de fyra första matcherna, men efter sju förluster på de följande tio matcherna var laget nära nedflyttningsstrecket, och Ligacupen tog slut motManchester City. Ett slags vändpunkt kom med 3–1 hemma mot Chelsea 26 december, där skador på äldre spelare gav yngre spelare somKieran Tierney,Bukayo Saka ochEmile Smith Rowe chansen att visa upp sig, och det gjorde de med besked. Respass från FA-cupen motSouthampton[58] men sju raka ligamatcher utan förlust gav nytt hopp.
Den 18 april 2021 meddelade företrädare för tolv europeiska storklubbar att de planerat en ny europeisk "superliga" i fotboll som skulle ersätta det nuvarande europaspelet för 15 permanenta medlemmar – däribland Arsenal – och fem inkvalade lag. Förslaget om en sluten liga väckte omedelbar kritik frånUefa,Fifa, många klubbar, spelare och fans, bland annatArsenal Sweden, som i ett officiellt uttalande tog avstånd från hela idén[59]. Redan tisdagen den 20 april hoppade de sex engelska lagen – Arsenal, Chelsea, Liverpool, Tottenham och de båda Manchester-klubbarna – av utbrytningsförsöket, och de kommande dagarna lämnade även fler klubbar projektet.[60][61]
Säsongen 2021/2022 började med tre raka förluster och totalt 0–9 i målskillnad, mot nykomlingarnaBrentford, motChelsea ochManchester City.[63] Därefter följde åtta matcher utan förlust, men Arsenal fick mot slutet av säsongen se sig slagna av ärkerivalen Tottenham i kampen om en plats iChampions League.[64] Efter interna konflikter släpptes anfallsstjärnanPierre-Emerick Aubameyang "gratis" till Barcelona.[65] Arsenal slutade femma i ligan, kvalificerade tillEuropa League.
Säsongen 2023/2024 inleddes medCommunity Shield-matchen mellan Arsenal ochManchester City, som Arsenal vann med 4–1 efter straffläggning.[73] Ommöbleringen av spelartruppen fortsatte: Trotjänare somAinsley Maitland-Niles,Rob Holding ochKieran Tierney släpptes tilLyon,Crystal Palace respektiveReal Sociedad (lån). JättelöftetFolarin Balogun såldes tillMonaco. ÄvenPablo Marí, Aston Trusty ochMatt Turner fick lämna, ochAlbert Sambi Lokonga,Marquinhos ochNuno Tavares lånades ut. Nyförvärven var fyra: mittfältarnaKai Havertz frånChelsea ochDeclan Rice frånWest Ham, backenJurriën Timber frånAjax – som långtidsskadade sig redan i säsongens första match, mot Nottingham Forest[74] – samt målvaktenDavid Raya på lån frånBrentford. Annars började säsongen bra, med 24 poäng efter de tio första matcherna innan den första förlusten, borta mot Newcastle 4 november. I FA-cupen och Ligacupen blev det snabbt respass, men det gick bättre i Champions League, där Arsenal vann sin grupp och åttondelsfinalen mot Porto, innan Bayern München blev för svårt i kvartsfinalen. Tre förluster i december var nära att grusa titelambitionerna, men åtta segrar senare var det tämligen jämnt mellan Arsenal, Liverpool och Manchester City – innan de sistnämnda tog hem ligan på 91 poäng, före Arsenal på 89.[75]
Efter snabba respass från både ligacup och FA-Cup gick det bättre i Champions League, där Arsenal efter att ha slagit utReal Madrid tog sig ända till semifinal. Där blev dockParis Saint Germain för svåra – de franska mästarna vann med 3–1 över två matcher, och tog sedan hem finalen mot Inter, med 5–1. I Premier League blev det som de senaste åren, en andraplats, denna gång efterLiverpool.
Den 31 mars 2025 presenterades italienaren Andrea Berta som ny sportchef efterEdu Gaspar.[77]
Under 2003 började klubben byggandet av en ny arena på Ashburton Grove, alldeles intill Highbury. Arenan var färdigbyggd i juli 2006 och har en kapacitet på 60 432 åskådare. I bygget ingick en ordentlig upprustning av kringområdena, bland annat skulle 1 800 nya jobbtillfällen skapas och 2 000 nya bostäder byggas.
Projektet gick på cirka 357 miljoner pund (vilket är ungefär 4,6 miljarder SEK) och finansierades delvis av det Förenade Arabemiraten-baserade flygbolagetEmirates. Den nya arenan har döpts efter detta bolag (det officiella namnet är Emirates Stadium, men många supportrar kallar arenan Ashburton Grove). Sedan första säsongen på den nya arenan, säsongen 2006/07, har Arsenal spelat med texten "Fly Emirates" på tröjorna.
Det var en av de många nya saker i Highbury som inleddes av den stora innovatören Herbert Chapman, och South Stand blev snart känd som The Clock End.
När klubben flyttade till Emirates Stadium, bytte den ursprungliga klockan också hem och sitter för närvarande högt upp på utsidan av stadion, på lämpligt sätt inför Clock End Bridge som en symbolisk påminnelse om Arsenals tid på Highbury.
Och på lördagen den 21 augusti 2010, kort före Arsenals Premier League-hemmaseger över Blackpool, välkomnade klubben officiellt en annan större version av den berömda Arsenal Clock till Emirates Stadium på insidan.
Supportrar till Londonlaget Arsenal kallas oftaGooners, en härledning frånThe Gunners, vilket är ett smeknamn på själva klubben. Kvinnliga fans kallas "Goonerette".
Victoria concordia crescit är latin och betyder "Seger växer ur harmoni".
Uttrycket, som myntades 1948 i ett programblad, blev året därpå också en del i klubbens märke. När dagens klubbmärke började användas år 2002 togs mottot bort. Motivet var att det inte gick att varumärkesskydda ett motto och därmed inte heller klubbmärket, men mottot lever fortfarande kvar i klubben.
Gunnersaurus har varit klubbens maskot sedan augusti 1993. Debuten skedde 14 augusti 1993, när Arsenal mötte Coventry City. I oktober 2020 meddelade klubben att maskoten inte kommer delta på hemmamatcherna så länge det inte tillåts publik under coronapandemin. Den 10 november 2020 publicerade karaktärens Twitter-konto ett foto från Emirates Stadium, där han meddelade sin återkomst.[78]
Arsenals matchställ har under många år bestått av röda tröjor med vita ärmar samt vita byxor. Den röda färgen kommer frånNottingham Forest. Två av klubbens grundare, Fred Beardsley och Morris Bates, hade tidigare spelat i Forest och flyttade till Woolwich för att arbeta. De skrev till sin gamla klubb och bad om hjälp med att skaffa ett matchställ. Forest skickade en uppsättning röda tröjor som hade en mörkare färg än vad klubben har haft i modern tid. Tröjorna bars tillsammans med antingen vita eller mörkröda byxor.
1933 införde Herbert Chapman den tröja som har blivit förknippad med Arsenal: en ljusare röd med vita ärmar. Under en kort period på 1960-talet hade laget en helröd tröja, som dock inte var populär – redan efter ett år togs de vita ärmarna tillbaka.
Färgen på strumporna har varierat något under årens lopp; fram till Herbert Chapmans dagar var de mörkblå. Chapman lade till vita ränder på de mörkblå strumporna, för att spelarna lättare skulle se en medspelare medan han kontrollerade bollen. 1969 började laget använda röda strumpor. Mellan 1994 och 1996 hade laget rödvitrandiga strumpor och sedan dess har laget haft antingen röda eller vita strumpor.
Även Arsenals reservställ har varierat. Ofta har reservstället bestått av gula tröjor och blå byxor, men har även haft andra färger. I FA-cupfinalen mot Liverpool 1950 spelade laget i orange tröjor och vita byxor. Mellan 1982 och 1984 hade laget gröna tröjor med mörkblå ärmar och mörkblå byxor. Under 1990-talet och 2000-talet bars vissa säsonger blå reservställ. Säsongen 2009/10 återkom det sedvanliga röd-vita matchstället hemma, men ett nytt bortaställ i form av en blårandig tröja med klubbemblemet på det sedvanliga stället till vänster.
Under några få speciella säsonger har Arsenals ställ haft en viss historisk anknytning. Sista säsongen på Highbury, 2005/06, spelade laget i en vinröd tröja – samma färg som tröjorna hade under klubbens första tid. Säsongen 2011/12 spelade Arsenal i en sedvanlig röd tröja med vita ärmar, men med en krans runt emblemet för att fira klubbens 125-årsjubileum.
Äldste spelare:Jock Rutherford, 41 år och 159 dagar (mot Manchester City i division 1 den 20 mars 1926).
Största seger: 12–0 mot Loughborough Town den 12 mars 1900.
Största förlust: 0–8 mot Loughborough Town den 28 januari 1899.
Högsta publiksiffra: 73 707 i Champions league-mötet medRC Lens 25 november 1998, påWembley Stadium.
Högsta publiksiffra på Emirates: 60 161 i 2–2-matchen motManchester United 3 november 2007.
Högsta publiksiffra på Highbury: 73 295 mot Sunderland den 9 mars 1935.
Lägsta publiksiffra på Highbury: 4 554 mot Leeds United den 5 maj 1966.
Flest matcher i rad utan förlust i Premier League: 49 matcher, från maj 2003 till oktober 2004.
Flest matcher utan förlust under en säsong i ligan: 38 st säsongen 2003/2004 (hela säsongen).
Flest Champions League-matcher i rad utan släppa in något mål: 10 matcher säsongen 2005/2006 då Arsenal höll nollan i 995 minuter till och med finalens 76:e minut, dåSamuel Eto'o kvitterade förBarcelona. Den totala tiden fördelas på två målvakter;Jens Lehmann (648 minuter) ochManuel Almunia (347 min.).
NärArsène Wenger efter 22 år som tränare slutade efter säsongen 2017/2018 hade han lett laget under 1 235 matcher – ett rekord för Arsenal och i engelska ligan slaget bara avAlex Fergusons 1 500 matcher för Manchester United.
För att fira trotjänarenKen Friars 60-årsjubileum i klubben uppfördes 2011 en staty i norra delen avEmirates Stadium. Friar började arbeta för klubben som 12-åring, var åren 1983–2000 dess vd, och har därefter arbetat som klubbens sekreterare fram till 1 september 2020 då han blev pensionär.
Arsenalsmoderbolag, Arsenal Holdings plc, verkar som ettonoterataktiebolag, vars ägandeförhållanden skiljer sig från många andra fotbollsklubbar. Det totala antalet aktier är endast 62 219, och de handlas inte på någon offentlig aktiebörs. I maj 2017 värderades en aktie till 18 000pund, vilket ger ett samlatbörsvärde på drygt 1,1 miljarder pund.Marknadsvärdet bedöms dock vara betydligt högre, cirka 1,4 miljarder pund.[100]
.png)
.png)
.jpg)
.jpg)
