En teckning som beskriver ett apatiskt ansiktsuttryck.
Apati (frångrekiskans ἀπάθεια,apatheia, ungefär "ingen sinnesrörelse") innebär frånvaron av sinnesrörelse (affekt); en likgiltighet och känslolöshet. Inompsykologin är apati en benämning för när en individ ställer sig likgiltig inför aspekter av det emotionella, fysiska eller sociala livet. Klinisk apati anses vara en upphöjd nivå, medan en medelnivå kan ses somdepression och en extrem nivå som en typ avdissociativ störning. Apati kan vara objektspecifik, det vill säga riktad mot en specifik person, ett objekt eller en omgivning.
Iantikens Grekland var apati ett sedlighetsideal blandcyniker ochstoiker som menade att den stoiskt vise inte skulle låta sig styras av sina känslor och därmed inte heller tillåta dem att ta sig våldsamma uttryck i form av sinnesrörelser. Istället skulle han, genom insikten att njutningen inte är något i sig självt gott och smärtan inte något i sig självt ont, behärska känslorna och enbart låta sig ledas av sittförnuft. I den stoiska skolan kallas denna form av frånvaro av känslouttryck för densedliga apatin.
Apatiskt tillstånd ska inte förväxlas medkatatoniskt tillstånd, vilket innebär en närmast total avsaknad – eller förlust – av viljeförmåga.Katatoni kan orsakas av psykisk påfrestning, såsom upplevandet av etttrauma eller en mycket djup sorg, men kan även uppkomma vid till exempel bromförgiftning.
