Karta över Sydpolen omgärdat av Antarktiska oceanen.Vatten och isShelfisIsbergKrillKungspingvinerBlåval med kalvAlbatrossKrabbätarsäl
Antarktiska oceanen, även känd somSödra oceanen,Södra ishavet ellerSydpolshavet, är ett samlingsnamn för alla de havsområden som ligger söder om sextiondebreddgraden påSödra halvklotet (60° S). Namnet "Södra oceanen" fastställdes år2000 avInternational Hydrographic Organization (IHO) och omfattar allt hav som omger kontinentenAntarktis. Definitionen följer av de bestämmelser som är fastlagda iAntarktisfördraget.
Vissa forskare menar attantarktiska konvergensen, ett havsområde som varierar beroende på årstid, skiljer Antarktiska oceanen från andra hav, snarare än 60° S.[1]Detta havsområde är där kallt, norrflytande vatten från Antarktis blandas med varmare subantarktiskt vatten.
Antarktiska oceanen gränsar i norr motAtlanten,Indiska oceanen ochStilla havet. Närmast fastlandet, Antarktis, är vattnet nästan överallt fruset året om. Istäckets utbredning varierar med årstiderna och Antarktiska oceanens "strand" förändras därför hela tiden. Denis som ligger kvar året om kallas förshelfis. Från den kalvas ofta storaisberg ut i havet. En bit längre ut från land är vattnet isfritt och kalla, närings- och syrerikahavsströmmar flyter öster och norrut tills de möter varmare strömmar på omkring 50 till 60 graders sydlig bredd, det så kalladeantarktiska bältet ellerantarktiska konvergensen. Antarktiska oceanen är till största delen mellan 4000 och 5000 meter djup.Kontinentalsockeln kring Antarktis är ganska smal och ligger ovanligt djupt, i genomsnitt ungefär 800 meter. Den djupaste punkt som uppmätts i Antarktiska oceanen är 7236 meter.
Antarktiska oceanen är inte en ocean i vedertagen bemärkelse (ett världshav som avgränsas huvudsakligen av kontinenter och öar), utan en samlande benämning på alla havsområden som omgärdar kontinenten Antarktis. Kontinenten Antarktis började bildas för omkring 130 miljoner år sedan, när Sydamerikas och Antarktiskontinentalplattor gled isär. Antarktis upptäcktes i början av 1800-talet, men fram till början av 1900-talet utforskades vattnen runt omkring kontinenten mest i syfte att utröna möjligheterna till fångst av säl och val. Först en bit in på 1900-talet började man intressera sig för havet kring Antarktis på allvar, ur vetenskaplig synpunkt. Idag finns många forskningsstationer på Antarktis som bedriver forskning om havets miljöer. Sveriges antarktisprogram, kallatSWEDARP, undersöker även vattnen kring Antarktis.
Stormar och hårda vindar är vanliga. Vid kusten kan kraftiga så kalladefallvindar uppstå. På vintrarna är den ljusa delen av dygnet betydligt kortare än på sommaren. Vattnets temperatur varierar mellan några få plusgrader på sommaren till på eller något under fryspunkten på vinter.
I Antarktiska oceanen finns, trots de bistra förhållandena, ett rikt växt- och djurliv. Här finns tack vare det näringsrika vattnet gott omväxtplankton, som är föda fördjurplankton,krill,bläckfiskar och många småfiskar, vilka i sin tur äts av störrefiskar,sälar ochfåglar. Krillen är också en viktig föda för många arter avvalar, till exempelblåval,knölval ochsydkapare, vilka alla ärbardvalar. Det finns ocksåtandvalar här, somkaskelot ochspäckhuggare. Sälar som finns i Antarktiska oceanen är till exempelweddellsäl,krabbätarsäl,rossäl,antarktisk pälssäl ochleopardsäl. Sju arter avalbatrosser fiskar i vattnen, plusskarvar,tärnor,måsar ochpetreller. Det finns också sju olika arter av pingviner, av vilka de största ärkejsarpingvin ochkungspingvin. Minst 120 arter av fiskar håller till i vattnen, och många av dem har speciella anpassningar för att tåla det kalla vattnet. Till de intressantaste hörisfiskar,Channichthyidae, fiskar som saknarhemoglobin i blodet, vilket gör att de kan hålla sin energiförbrukning väldigt låg. Den, liksom vissa torskarter, har ocksåglycopeptider i kroppsvätskorna, vilket gör att de klarar av att leva i ett underkylt tillstånd, eftersom glycopeptider hämmar kristallbildningen. På grundare bottnar har man hittat flera olika arter avsjöstjärnor,havsspindlar,svampdjur,blötdjur ochhavsborstmaskar. Livet i Antarktiska oceanens djupare skikt är till stora delar okänt. Forskarna har dock gjort flera intressanta fynd, vilket antyder att det troligtvis finns mycket att upptäcka.
Många av denäringskedjor som finns i Antarktiska oceanen är väldigt korta. Därför är de känsliga för yttre påverkan.Överfiskning avnyckelarter, såsom av krill på 1970-talet är ett hot mot havets liv, liksom olagligtfiske. Valarna i Antarktiska oceanen har också minskat dramatiskt i antal på grund av tidigare hårdjakt. Under senare delen av 1900-talet ökade intensiteten avultraviolett strålning, i takt med attozonlagret över Antarktis blev allt tunnare, vilket inverkade negativt på växtplanktonens reproduktivitet. Denglobala uppvärmningen kan också på sikt komma att påverka livet i Antarktiska oceanen, enligt forskningen. Man har också funnit spår av olikamiljögifter i fiskar och sälar, vilka kan ha spridits hit med vindarna.
Alla internationella överenskommelser om skydd avvärldshaven gäller också för Antarktiska oceanen. Det finns också några föredrag som är specifika för regionen, bland annat Antarktisfördraget ochCCAMLR (Conservation of Antartic Marine Living Resources). Det finns också särskilda konventioner till skydd för valar och sälar och särskilda bestämmelser som reglerar fisket i Antarktis.
.jpg)
