Enansvarig utgivare (ibland bara kalladutgivare) är i svensk lagstiftning en person som är enligttryckfrihetsförordningen (TF) elleryttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är ansvarig för mediepubliceringar. Vissa medier, till exempelperiodiska skrifter och radio- och tv-sändningar, måste ha en ansvarig utgivare medan det är frivilligt för andra medier (t.ex. för webbsidor på internet och för skrifter som inte är avsedda att publiceras fler än fyra gånger per år). Att utse en ansvarig utgivare är en metod för att uppnågrundlagsskydd. Ibland krävs också en ansökan omutgivningsbevis.
Frågor omansvarig utgivare ochutgivningsbevis handhas avPatent- och registreringsverket (PRV) ellerMyndigheten för press, radio och tv (MPRT) beroende på vilken typ av verksamhet det rör sig om.
En ansvarig utgivare ska ha fyllt arton år och får inte stå underförvaltare eller vara försatt ikonkurs. Utgivaren måste vara bosatt i Sverige men behöver inte vara svensk medborgare.
Har en ansvarig utgivare utsetts, är denne exklusivt ansvarig för innehållet i en publicering. Detta kallas också ensamansvar. Att en person ensam är ansvarig innebär att t.ex. enjournalist eller enmeddelare som begått brott i och med publiceringen normalt slipper ansvar (semeddelarfrihet och de undantag som finns till detta).
Den ansvarige utgivaren ansvarar endast förtryck- eller yttrandefrihetsbrott som räknas upp i TF och YGL. Ansvar för andra brott än de som räknas upp i grundlagarna är därför uteslutet. Om en webbsida väljer att inte registrera en ansvarig utgivare faller verksamheten under vanlig lag istället för grundlagen. Man ansvarar i så fall enligt såvälbrottsbalken som annan lag, t.ex.lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (också kallad BBS-lagen).
Även om det i praktiken kan vara enredaktör eller en annan person som styr vad som rent faktiskt publiceras i en tidning eller annat medium, så är den ansvarige utgivaren ansvarig. Denna förutsätts känna till innehållet, oavsett om denne faktiskt gör det eller inte. Vanligastraffrättsliga regler omuppsåt gäller således inte. Även när en publicering sker av misstag ansvarar utgivaren. I rättsfallet NJA 1991 s. 155 hade på en löpsedel av misstag skrivits "knarkkung" i stället för "krogkung". Den ansvarige utgivaren fälldes till ansvar för förtal. Invändningen om att publiceringen skett av misstag godtogs inte.
Även vid automatpublicerade texter (till exempel från TT) är det ansvarig utgivare som bär det fulla ansvaret.[1]
I vissa situationer åsidosätts den ansvarskedja som föreskrivs i TF och YGL. Det innebär antingen att både den ansvarige utgivaren och någon annan bär ansvaret för eventuella brott, eller att någon eller några andra bär ansvaret och utgivaren slipper ansvar helt, beroende på omständigheterna.
| |||||||||||||||||||||||||||||