Anno Graecorum "AG", Alexanders år eller Seleukidtideräkningen "SE" (bokstavligen "grekiska kalendern" eller "grekiska år"), är en tideräkning som utgår från denhellenistiskakungenSeleukos I:s återerövring avBabylon 312/311f.Kr. Den är en tideräkning som använts tillsammans med varianter av denbabyloniska kalendern.
Kalendern har sina ursprungliga rötter iBabyloniska kalendern för system medveckor,dygn,timmar,minuter ochsekunder, med huvudsaklig skillnad i definitionerna av årsberäkning och månader. Vi har en obruten serie av 7 veckodagar sedan babylonernas tid inom alla de kristna, muslimska och judiska kalendrarna.
Anno Graecorum har stor betydelse i grundtexterna tillgamla testamentet ibibeln inomkristendom ochjudendom. Till exempel använde skrifterna avJosephus ochMackabeerböckerna enbart seleukidtidens datering, och så iTalmud-traktatet Avodah Zarah (hebreiska: עבודה זרה, om "avgudadyrkan").
Den var en tideräkning med enlunisolarkalender, en modifieradhellenistisk version av denbabyloniska kalendern, som den primära metoden för att beräkna kalenderåret.[4] Den användes av kristna som tillhörösterns kyrka och ijudiska sammanhang i allt mindre omfattning till fram till medeltiden. Den utgör idag endast grunden för formen av denjudiska kalendern men används inte för årsräkningen som sedan första årtusendet e.Kr är baserad påAnno MundiLivryat haOlam.Begreppengrekisk ochGrekland i fråga om Anno Graecorum och i judiska referenser syftar på dethellenistiska imperiet efterAlexander den store,Seleukiderriket. Imperiet som ockuperadeLevanten som senare judarna iPalestina befriades från avJudas Maccabeus.
Veckodagar, timmar, minuter och sekunder har varit desamma sedanbabyloniska kalendern och är det fortfarande.
Tideräkningen härstammar från Seleukos Is återerövring avBabylon 312/11 f.Kr. efter hans exil iPtolemaiska Egypten,[5] vilket ansågs av Seleukos och hans hov utgjorde grundandet avSeleukiderriket.
Judiska akademier var etablerade i Babylonien sedan denbabyloniska exilen omkring år 587 f.Kr. och enligt judisk tradition var det under det sjätte året avAlexander den stores regeringstid (möjligen Alexander den stores spädbarn, Alexander IV av Makedonien) som de började använda sig av denna räkning.[6] Introduktionen av den nya eran nämns i Babyloniska krönikan i en av kilskrifterna som är huvudkälla till babylonsk historia,The Chronicle of the Diadochi.[7]
Det samhälle och tidsepok somJesus levde i och såvälgamla testamentet somnya testamentet skrevs i dominerades av den babyloniska varianten av Anno Graecorum. Detta gjorde Anno Graecorum-tideräkningen naturlig som utgångspunkt i såväl den judiska som kristnabibeln.
Två olika varianter av seleukidåren fanns, en där året började på våren och en annan där det börjar på hösten:
Dessa skillnader i början av året gör att datum skiljer sig med ett om de infaller mellan vår och höst. Noterbart är att den judiska historiska bokenFörsta Mackabeerboken i allmänhet använder babylonisk årsräkning (1 Macc 6:20, 7:1, 9:3, 10:1, etc.)[10]. MedanAndra Mackabeerboken använder exklusivt den makedonska versionen av kalendern, troligen för att den skrevs antingen på Cypern eller Egypten.[11] Båda böckerna betraktas som antingenkanonisk ellerdeuterokanoniska av vissa kristna samfund.Elias Bickerman ger detta exempel:
Övergången från Anno Graecorum tillAnno Mundi tideräkning skedde underförsta årtusendet parallellt ungefär samtidigt inom den judiska och östliga kristna världen, där de kristna använde denjulianska kalendern istället medan judarna behöll den judiska varianten av den babyloniska Anno Graecorum kalendern.Babylon hade erövrats på 600-talet avIslam och flyttat tillBagdad och den judiska centralpunkten flyttades allt mer tillEuropa.
Den babyloniska varianten, eller "kontraktens era" (minyan sheṭarot), användes avjemenitiska judar i deras juridiska handlingar och kontrakt fram till modern tid,[13] en praxis som härrör från en gammal judisk lära iTalmud, som kräver att alla diasporajudar upprätthåller dess praxis.[14] Av denna anledning nämns seleukidernas räkning iFörsta Mackabeerboken (I Macc. i. 11) och i historikerns,Josephus skrifter. Räkningen av seleukidtiden förföll i de flesta judiska samhällen, från 1000-talet dominerarAnno Mundi-tideräkningen och efter att rabbinen David ben Zimra (David ben Solomon ibn (Abi) Zimra 1479-1573, ר׳ דָּוִד בֶּן שְׁלֹמֹה אִבְּן אָבִי זִמְרָא) upphörde användningen när han tjänstgjorde som överrabbin i Egypten.[15]
Judar (och statenIsrael) räknar numera början av varje nytt år enligt Livryat haOlam (Anno Mundi) med månmånaden Tishri (Rosh Hashana, infaller 5 september-5 oktober, då gud skapade världen kl 18 (solens nedgång) den 1 Tishri (7 oktober) år 3761 f.Kr[16] och räknar åren sedan dess).[17] Dock ärNisan som infaller vanligen i april den första månaden i denjudiska kalendern då man tidigare hade Anno Graecorum-årsräkning istället för som numera Anno Mundi, så nyår infaller numera i början av 7:e månaden, dvs 1 Tishri. Detta då den judiska kalendern fastställdes under den tidigare kontraktens era, dvs den babylonska varianten av Anno Graecorum med nyår 1 Nisan (i april) som första månad, medan man numera sedan ca 1500 år räknar år sedan världens skapelse.
Anno Graecorum användes så sent som på 600-talet e.Kr., till exempel i den trilinguala Zabad-inskiptionen iSyrien, daterad den 24:e avGorpiaios, 823 (24 september 512 e.Kr.),[18] och i skrifterna av Johannes av Efesos.[19] Syriska krönikörer fortsatte att använda den fram tillMikael den store på 1100-talet e.Kr./1400-talet AG.[9] Den har hittats iCentralasien på gravstenar över kristna som tillhörtösterns kyrka långt in på 1300-talet e.Kr.[20]
I det kristna öster kom därefter denbysantinskaAnno Mundi Etos Kosmou att dominera.
I det kristna väster skapades iställetAnno Domini, pga att det är stor skillnad om 1 732 år mellan den latinskaVulgata och grekiskaSeptuagintabibelöversättningarna i beräkningarna av skapelsen då denbysantinskaAnno Mundi inte stämde medVulgata, inte accepterades i den dåtidaKatolska världen.
Anno Domini medgregoriansk variant avjulianska kalendern utgör sedan mitten av 1700-talet grunden för den globala tideräkningen,UTC.